Lex Lilla hjärtat kommer inte få slut på ovanligt politiskt bråk
En lex Lilla hjärtat presenterades i dag.
Fem förslag som gör ett genomtänkt intryck, men som inte kommer att få slut på det ovanliga bråk som sedan ett år råder mellan riksdag och regering om hur lagen ska se ut.
Men låt mig återkomma till den kontroversen och först rekapitulera den tragiska historia som ligger bakom såväl lagförslag som kontroversen mellan socialutskottet och socialminister Lena Hallengren.
En treårig flicka i Norrköping omhändertogs redan på BB, då modern var påtagligt förtjust i narkotika och fadern åkte in och ut ur fängelse.
Men efter en dom i Kammarrätten tvingades Lilla hjärtat lämna familjehemmet för att återförenas med föräldrarna.
Vi vet alla hur det slutade. I januari i fjol året avled flickan.
Drygt ett år senare lägger så regeringen fram ett förslag som ska stärka rättssäkerheten runt tvångsvårdade barn.
Utredaren Charlotte Lönnheim anser bland annat att tvångsvård inte får upphöra innan omständigheterna som föranledde omhändertagandet har förändrats "på ett genomgripande och varaktigt" sätt.
Det ska kort sagt inte räcka med att ha slutat knarka i förrgår eller vifta med papper om att man inte suttit på kåken de senaste månaderna.
Socialnämnden ska dessutom få fatta beslut om drogtest av föräldrar till ett tvångsvårdat barn. Dessutom införs en skyldighet för denna nämnd att följa upp alla barn upp till sex månader efter att vården har upphört.
Lagförslagen gör vid en första anblick ett vettigt intryck. Men de presenterades under former som kan göra även en journalist som är måttligt begiven på att misstänkligöra politiker en smula fundersam.
Utredningen som ligger till grund för förslaget offentliggörs nämligen först i morgon. Pressens möjligheter att kritiskt granska förslagen inskränker sig just nu till några presentationsbilder med stolpar som går att ladda ner på regeringens hemsida.
Lena Hallengren gav sig under presskonferensen in i en förklaring till denna något udda ordning, men jag kan inte frigöra mig från misstanken att hon inte berättade hela sanningen.
Man behöver nämligen inte vara alltför konspiratorisk för att inbilla sig att socialministern och hennes medarbetare vill offentliggöra utredningen först då journalisterna rusat vidare till nästa story.
Och därmed har jag kommit fram till det politiska bråk som jag nämnde i inledningen av denna kolumn.
Socialutskottet har lagt fram egna lagförslag. Den normala gången är att regeringen sköter detta jobb, men utskottet dammade av en utredning från 2015 och gjorde delar av det till sitt.
I december i fjol gjorde riksdagen tummen upp för några av förslagen. Att ett utskott driver igenom ny lag på det här sättet har hänt tidigare, men är mycket ovanligt.
Men en viktig fråga återstår. Utskottet vill att barnets bästa ska vara avgörande vid bedömningen om placering i familjehem ska upphöra eller ej.
Dagens utredning säger nej till en sådan ordning. Den bedöms inte uppfylla kravet på rättssäkerhet.
Möjligen är det en korrekt invändning. Det är inte sällan svårt för en domstol att avgöra vad som är bäst för barnet.
Men det är också möjligt att en sådan bestämmelse visst går att utforma på ett rimligt sätt.
Jag vet inte. Men följande vet jag: Följetongen lär fortsätta.