Vi är ett fogligt folk med cynisk politik
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2005-05-27
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Landet Lagom. Mellanmjölkens och falukorvens. Eller? Vi låtsas vara neutrala och demokratiska inför oss själva och världen. Ett hyckleri från början till slut. Numera har det väl inte undgått någon hur vi gav tyskar fri passage till grannländerna under kriget. Utlämnade balterna. Eller hur vi städade i folkhemmets vrår med hjälp av tvångssterilisering och lobotomi. I dag tillåts inte kärnkraftsforskning. Och när inte ens en domare i HD sympatiserar med lagen i moralfrågor, kanske det säger mer om lagen än om honom. Kan ett gott syfte verkligen rättfärdiga allt?
I utländska tidningar skrivs att Sverige är ett farligt land, en fristad för krigsförbrytare. Det händer att krigsoffer stöter på sina torterare på gatorna här. Nio gånger har Sverige fällts av FN:s tortyrkommitté, mest av alla stater som tillträtt tortyrkonventionen. Men vi slår ut med händerna. Vi är inte sådana. Egentligen. Som med egyptierna man lät CIA hämta. Inte skulle de bli torterade, för en tjänsteman i Egypten hade ju lovat. Hoppsan. Och hoppsan igen. För CIA låter påskina att det inte är första gången man gör så här. Medan journalister rapporterar från dokusåpor händer ohyggliga saker.
Människor i andra länder offrar livet för yttrande- och tryckfrihet, vi kastar bort den utan tvekan. Då slänger vi samtidigt ut demokratin. Alla svänger sig med ordet men ingen vet längre vad det betyder. Tryckfriheten hotas med porrkampen som täckmantel. Men i länder där pornografin är fri är människorna det också. I synnerhet kvinnorna.
Nu vill Ayatollah Persson införa censur. Tv har avstängningsknapp. Tidningar kan man läsa eller låta bli. Men Persson vill skydda oss från oss själva. Eller sig själv från att mista makten.
Vi är ett folk som varje dag låter oss förolämpas av regeringen. Förväntas inte kunna tänka själva. Inte välja vad vi ska läsa, inte hantera våra egna pengar. Vi betalar och ler under parollen bättre skola-vård-omsorg, för att på ålderns höst mötas med en axelryckning och bli slutgiltigt förnedrade. Så vi överför kränkningen och klagar på könsmaktsordning och porr i stället.
När man byter lägenhet kalkyleras det kallt med bostadsbidraget. Och barnbidrag är en viktig faktor när man planerar att skaffa ett barn till. Det är meningen att vi ska göra så, då är vi goda och lojala medborgare. Vilka skulle klara sig om alla bidrag togs bort över en natt? Svenska folket är medberoende som en alkoholisthustru. Vi röstar inte bort rådande system i första taget. Inte för att vi vill ha det utan för att alltför många av oss har målat in oss i dess hörn.
Diktatur utan vapen, sa min chilenske taxichaufför häromdagen. Han jämförde Sverige och Chile och konstaterade att trots våldet hade tanken varit friare i Chile än här. Förbud kväver ju debatten.
Vi värnar visst demokratin, menar en del. Snart är det 6 juni, nynazisterna vill marschera och det har man tänkt stoppa. På nationaldagen, för första gången röd, vill människor visa sin uppskattning. Att hindra vissa att lägga en krans är inte demokrati. Extremisterna är beredda att visa upp sig och stå för sina åsikter. Nu när vi inte längre kan begära ut deras ansikten ur körkortsregistret känns det tryggt att de inte helt går under jorden. Jag ogillar dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att få uttrycka dem, sa någon en gång. Nåja, jag kan ta ett kok stryk åtminstone.
Mord börjar med ord, skrev Åsa Petersen i Aftonbladet förra veckan. Nej. Fred börjar med ord. Förståelse. Respekt för
andras olika åsikter. Med åsiktsförtryck driver vi bort extremister från offentligheten, i slutna led får de oemotsagt driva sin kamp. Ordet är det enda som skiljer oss från djuren. Utan ordet, det talade och det skrivna, är vi förlorade. Djur. Alla, inte bara männen.
Censur, flinar Persson. Visst. Ta ett steg till på den redan inslagna vägen mot diktatur. Varför har vi ett blossande muslimhat i Sverige? Det är en enkel projektion. Vi är mini-Irak, och innerst inne vet vi om det. Sverige är en extremistnation utan like.
Ett underskönt land med foglig befolkning och cynisk politik, omgivet av vettiga grannar. Men här har mellanmjölken surnat, och falukorven är skämd.