Har du mage att betala mindre för mer mat?
Är det inte konstigt att man belönas för att man äter stora portioner?
Jag tycker det.
Jag har skrivit – tjatat, skulle väl nån säga – om portionsstorlekar förut.
Men jag kan inte komma ifrån att det är riktigt knasigt att jag som äter ganska lite ska tvingas betala för en portion avsedd för en skogshuggare och sedan slänga hälften om jag inte orkar tjata mig till en låda att ta hem maten i.
Och när jag skrivit om portioner så har jag helt felaktigt framhållit Ikea som exempel på klassens ljus.
På deras restauranger kan man ju välja på liten, mellan eller stor portion, åtminstone om man äter köttbullar.
Fast den krassa verkligheten flabbade mig i ansiktet häromdagen när jag åt köttbullarna tillsammans med min äldste son.
Jag tog en liten portion och dristade mig till att vilja ha något att dricka till maten. Det blev 55 pix.
Sonen slog till på en mellanportion och i den ingick dryck för 55 kronor.
Hade han varit lite hungrigare och jag lite mer sötsugen så hade jag fått betala mer för den lilla portionen plus dricka plus kaffe plus liten kaka än vad han hade fått betala för en stor portion
inklusive dricka, kaffe och liten kaka.
Jag fattar inte.
Är man särskilt duktig om man kan stoppa i sig hur mycket mat som helst? Så att man ska belönas med bonus?
Och hur rimmar den prissättningen med
bekymret att vi slänger en oherrans massa mat?
Jag frågade Ikeas presstalesman Ylva Magnusson.
– Eftersom de flesta köper mellanportionen så har vi valt att erbjuda ett bra pris på den,
säger hon.
Mmmhmm, det är ett ännu bättre pris på den jättebamsiga portionen så nästa gång får jag väl ta med mig en kamrat och köpa jättelasset som vi delar på.
Alternativet är att jag köper den stora portionen själv och slänger hälften men jag har faktiskt inte mage till det.