Tänk om en tysk skulle jämföra med Hitlertiden
Senast jag var i Moskva, för tre år sedan, skrev jag att det var som att resa i en tidsmaskin tillbaka till Östeuropa på 1970-talet. De försiktiga samtalen på alldeles för varma kaféer. Känslan av att vara övervakad. Ett osynligt tryck över människorna: lägg dig inte i hur samhället sköts, håll dig till privatlivet.
Nu bor jag på ett hotell ett kvarter från Lubjanka, säkerhetspolisens ökända högkvarter som med sin slutna fasad höjer sig över torget och boulevarden: vi ser dig, vi hör dig.
Jag frågar efter den unga studenten jag intervjuade för tre år sedan men hon har flyttat till London.
Oppositionsledaren Boris Nemtsov som jag också träffade är det ingen idé att söka. Han sköts till döds på Stora Moskva-bron förra vintern, nedanför Kremls röda murar. Jag promenerar med en bekant, en person med intellektuellt yrke som rimligen kräver att han följer med i vad som sker.
Han berättar att han inte läser tidningar eller tittar på tv-nyheterna. Detsamma säger en ny bekantskap, en kvinna ur medelklassen med avancerad utbildning och vars man arbetar på bank.
Någon presenterar mig för Ivan, en uppenbarligen högintelligent radioingenjör som studerar japanska på kvällarna ”för att hålla skallen i gång.”
Han var blöjbarn när kommunismen föll men pratar som man gjorde på den tiden. Ivan säger ”statliga strukturer” när han menar säkerhetspolisen. Han uttrycker sig delvis exakt, delvis svävande och på det illusionslösa vis människor som saknar tro på samhället brukar.
– Vilken ordning som helst är bättre än kaos, säger han. Jämfört med 1930-talet har vi det bra.
Då härskade Stalins stora terror när miljoner människor sattes i läger och mördades av säkerhetspolisen.
Tänk om en tysk skulle säga, jämfört med Hitlertiden har vi det bra.
– Blir det krig? säger Ivan. Jag vet inte. Det som skedde på Krim verkade också otroligt innan det skedde…
Han tystnar, sedan säger han:
– Det är skrämmande att leva i ett land som nästan är på krigsfot.
Med sitt eleganta skägg, kråsskjorta och plastrong ger han intryck av dandy från början av förra seklet. Ivans klädsel känns självklar. Så mycket dramatik och så många omvälvningar Ryssland upplevt och ändå har så lite hänt.
– Det har varit fusk i alla val i vår historia.
Ivan läser inte tidningar, ser inte på tv och ställer sig utanför politiken.
– Jag kan ändå inte påverka något.
Han tror inte på något mer än sig själv. Han är den perfekta medborgaren i Putins Ryssland.