Putin gör McCain till en vinnare i USA-valet
DENVER, COLORADO. När om elva veckor John McCain – det är min spådom – vunnit det amerikanska valet, ska han skicka telegram till Vladimir Putin och tacka för hjälpen.
Putin fällde utslagsrösten.
Det är Putin som med sin krigföring i Georgien bland miljoner amerikaner återväckte känslan att världen är en farlig plats. Hillary Clintons fråga i en reklamsnutt har blivit het: ”...vem är bäst lämpad att ta the 3 o’clock call ...” Nattsamtalet om en världskris, en krigsförklaring, ett terrorangrepp.
Få säger att Barack Obama inte duger. Den slanke, briljante och elegante, den påläste, belevade och behagfulle presidentkandidaten har med intelligens, uthållighet, handlingskraft och organisationstalang under den maratonlånga kampanjen visat sig ha rätta virket.
Bättre president kan Amerika inte få, lyder måndag om en vecka omkvädet här i Denver vid Klippiga bergens fot. Stan tar då emot Obama, hans delegater, hans hejarklack och hans motståndare inom demokraterna.
Åjo! säger andra. Var inte nyheten om Putins angrepp på Georgien just ett 3 o’clock call?
Hur reagerade toppmännen? President Bush spelade beachvolleyboll med OS-flickor i Peking. Obama badade på Hawaii. Bara John McCain fattade omedelbart situationens komponenter. Han kom fortare än de andra ut med analys, klarspråk och förslag till åtgärder. Genast använde han ordet ”invasion”. Han talade om ”den civiliserade världens ansvar”.
Det var inte lika lätt för Bush. Denne behöver samspel med Ryssland för att hålla Iran med dess kärnvapenambitioner på mattan. Bush säger sig ha ”tittat Putin i ögon och sett hans själ” – och gillat vad han sett.
Obama förstod att han måste säga något. Han ville visa sig både kunnig och nyanserad. Det blev ett blablabla diplomati och blablabla gå till FN.
Sannolikt är detta förödande för Obama. Utrikesfrågor är visserligen inte ett första rangens ämne för amerikanerna. Precis som i Sverige hörs redaktörer säga att ”utland är iskallt”. Amerikas största tidning, USA Today, har inte ens en egen reporter på plats i krigets Georgien. Förstasidorna domineras i stället av idrott, trivialiteter samt ”mjuka” nyheter om adoptionsproblem och bröstcancer.
Men omvärlden tränger på. Amerikanerna är varse att frasen ”Amerika är den enda supermakten”, som använts sedan kommunismens kollaps 1989 och Sovjetimperiets implosion 1991, är en innehållslös illusion.
Supermakterna är tvärtom många.
? Ekonomiska: Kinas styrka är uppenbar. Indien är på väg att bli en. EU har en 50 procent större befolkning än Amerika och kan gå förbi Amerika både i produktion och konsumtion.
Militära: Fler länder har kärnvapen. Kriget mot terrorismen är inte vunnet.
Politiska: Det nya Ryssland under Putin – auktoritärt och kleptokratiskt, nyckfullt och våldsbenäget, men framför allt, tack vare olja och andra naturtillgångar, rikt – vill återta Sovjets världsroll och framför allt göra länderna i sitt närområde till vasallstater. (Likheterna med Hitlers handlingar mot Tjeckoslovaken före andra världskriget och Bresjnevs mot Prag 1968 är uppenbara. Ukraina, Moldavien och Estland har anledning att känna oro, Sverige bör avbryta sin pågående nedrustning.)
Hur röstar då amerikanerna när det nya kalla kriget finns som en underton i deras politiska medvetande?
Redan är det jämnt mellan förnyaren Obama och den trotsige gamle slitvargen McCain. Om i amerikan-ens öga världen blir farligare känner han sig kanske tryggare med en utrikespolitisk hök än med en duva, vars insats på utrikesplanet inskränkt sig till ett tal inför pacifistiska berlinare.
Väljarna gillar att McCain under det ryska bombardemanget av Georgien till det landets president i telefon sa de känslomättade orden: ”I dag är vi alla georgier.”
McCain föreslog att Ryssland i dess brist på demokrati bör uteslutas ur G8. Han vill ha fredsbevarande trupper till Sydossetien och Abchazien. Även McCain har tittat in i Putins ögon. ”Jag såg tre bokstäver: KGB.”.
Putin har en stor roll i höstens amerikanska valrörelse.