Plötsligt är det roligt att vara pappa igen
Sablar vad folk delar på sig. Skilsmässor, separationer och uppbrott. Folk träffas, blir kära, skaffar bebisar och väljer tapeter och så skiljer de sig.
Och så ska det delas på vårdnad. En vecka här och en vecka där och vad händer då? Jo, plötsligt är det roligt att vara pappa. Nämen ser man på, du kunde ju, din pedagogiska analfabet.
När kvinnan som tog över efter din mamma har hängt disktrasan över kranen för sista gången och sagt upp sig från sitt obetalda dagcenterkneg, då gick det helt plötsligt utmärkt att vara närvarande pappa. En pappa som är där, på riktigt.
Om jag fick en tia varje gång jag hört den förut (och då är jag ändå ung och inte fullt så luttrad som jag kommer att vara om tio år) Historien om familjen där mamman tar allt ansvar, vet barnens storlekar, ser till att kosten är balanserad, osar barnkalas och stoppar alla stolpiller i barnarumpan själv.
Handen upp alla pappor som har tryckt upp avlånga Alvedon i rumpan på barnen och pillat tillbaka dem när de har halkat ut igen. Joachim gjorde det inte, jag har en hemlig dröm om att bli barnläkare och älskar att stoppa upp saker i rumpan på ungarna (hittills har det bara blivit termometrar och just Alvedon)
Alla ni pappor som kommer hem från jobbet och går raka vägen till datorn. Vilka är ni? Hur fungerar ni och vilka emotionella skador har ni?
Fick ni inte ha hamster och kanin när ni var barn eller vad är det som har fuckat upp er i huvudet så kapitalt att ni kan möta en ljuvlig ettåring med hejkonbejkonspråk i dörren, gå förbi och sätta er framför bytbil.com eller vad det är för skit ni surfar runt på. I stället för att umgås med era barn eller ställa er bredvid tjejen vid diskbänken och skvallra över vardagsbubblor och slask i hon? Ta henne på rumpan med kupad hand och säga att hon är bäst, ta upp barnet på armen och dansa fuldans till Linda Bengtzing på radion.
Under ett par år framöver lever de så, paret som är på väg mot sta
tistiken. Han jobbar och måste ha egentid. Hon jobbar, vabbar och gör allt det andra samt vet var plåstren ligger. Barnen hänger på och lär sig gå på framfötterna när pappa är trött.
Och så vips har tjejen tröttnat på att ta hand om en extra jättebebis och sparkar ut dig. Och så sitter du där i en tråkig trea i Åkersberga och undrar vad som gick snett. Då kommer känslan av vilket paradis du levde i förut.
Nu finns helt plötsligt all tid i världen att sitta framför bilsajter, spela poker och drömma om röda motorcyklar. Men det är inte lika kul längre.
Det var roligare att ha en tvååring som kramade benet och ville att pappa skulle komma och leka. Som inte kunde säga r och som hade röda kinder när hon vaknade på morgonen. Tänk om du inte hade skakat av tvååringen från smalbenet, betett dig som en man, hjälpt till med att köpa nya vantar, hållit reda på när det var utvecklingssamtal och vetat barnens sista siffror.
Tänka sig att det kunde vara så roligt att vara pappa.
Tänk om du kunde ha varit det redan då.
Tänk om.
Aftonbladets