Plattan tankar elbilen – lika lätt som en mobil

Årtiondets viktigaste händelse inträffade kanske utanför stadshuset i Stockholm på torsdagförmiddagen. Jag var där. Kanske blir det ett sådant ögonblick jag kommer att berätta om i framtiden, en dag då samhället förändrades.

Och ändå var det så vardagligt, nästan trist.

Där stod miljöborgarrådet Katarina Luhr, MP, och var käck på politikers vis. Där stod forskare, pressinformatörer och en amerikansk företagare. Där fanns också Vattenfalls forskningschef Karl Bergman iförd mörk kostym, brandgul slips, brandgula strumpor och brandgula skosnören.

Först samlades de i ett rum på andra våningen och höll tal om hur bra de samarbetade.

Sedan gick de ner en trappa, förbi ett cykelförråd och ställde sig det kyliga solskenet kring en lila bil och en grå plastplatta.

Längs den röda tegelväggen satt en skolklass och åt medhavd matsäck. Nere vid vattnet följde en japansk turistgrupp sin guide som höll upp en vimpel.

Den grå plastplattan var en laddningsstation, en sändare av el och den lila elbilen, en Chevrolet Volt, hade försetts med mottagare. Med den här tekniken blir det lika lätt att tanka en elbil som att lägga mobilen på en laddningsplatta.

Tekniken har utvecklats av ett företag i USA och har testats under två år. Stockholm och Göteborg ska nu prova plattorna, de blir pionjärer i Europa. Stockholms stad ska ha fem plattor till fem elbilar.

Det låter inte märkvärdigt men tekniken för mobiltelefoni var heller inget som hetsade upp allmänheten till en början. Eller när vi använde de första datorerna som avancerade skriv– och räknemaskiner.

När kommunismen föll 1989 hade telefonnätet i den östtyska staden Dresden inte förnyats sedan 1920-talet. Det var urmodigt och utslitet. Det var för dyrt att skaffa nya ledningar vilket var skälet till att människor i fattiga länder oftast saknade telefon.

Så kom mobilerna och det räcker med att sätta upp en mast. Plötsligt kan vi ringa till den mest avlägsna by nere i Afrika.

Vi försöker komma bort från oljeberoendet. Vi har försökt med etanol. Vi har försökt med biogas. De kräver stora anläggningar och enorma investeringar.

Att anlägga en enkel bensinstation med bara automater kostar runt fyra miljoner kronor.

Priset för laddningsplattan utanför stadshuset är knappt 20 000. Det är högt, massproduktionen är inte igång, priset kommer att sänkas avsevärt.

– Vi kan ha laddningsplattor nergrävda under taxirutorna i stan, sa Katarina Luhr. Vi kan ha laddningsskenor under gatorna så att bilarna tankar medan de rullar.

Plattan registrerar vilken bil som tankar och räkningen kommer per automatik till ägaren.

Tekniken är inte ens särskilt komplicerad.

– Det svåra har varit att få samspelet mellan bilförare och apparat rätt, sa Rebecca Hough från amerikanska Evetran Group.

Det sa vara lätt att placera bilen över laddplattan, inget finlir. Det ska gå fort.

Jag vill tro att det var bensinbilens död jag såg utanför stadshuset. Snart är den borta – en nedsmutsande och klumpig maskin med rötterna i 1800-talet.

Följ ämnen i artikeln