Ett rus av godhet kan räcka hela livet
Tv-galor är oftast pinsamma tillställningar. Glitter, skeva leenden och strömlinjeformad musik, alla låtsas vara snälla och generösa. Man samlar in pengar, någon vinner en bil och en vecka i Thailand, och dagen därpå är allt glömt.
Hjältegalan var annorlunda. Ingenting förväntades av mig som tittare. Jag skulle inte ringa, inte rösta, inte vinna. Bara förstå att det finns det människor som både vill och gör gott. Det var befriande.
Ofta beskrivs våld som ett rus, en svindlande känsla. ”Jag fick en kick av att skjuta dem”, eller ”När jag sparkade in hans skalle kände jag mig så levande”. Det finns andra sätt att berusa sig. Man kan ställa sig upp i tunnelbanan om man ser en misshandel, ryta till och låta snäll-endorfinerna rusa i kroppen . Ett godhetsrus varar längre än ett elakrus, kanske hela livet.
Bloggaren Erik Ahrnbom skriver uppriktigt och nedslående att ”Om jag visste att tio män skulle sluta upp bakom mig utan att tveka skulle jag våga vad som helst. Nu vet jag att det inte kommer att hända, därför blir jag en feg, rädd liten man utan självrespekt.”
Därför behövs fler vardagshjältar. För att våga agera behöver man få
veta att det finns fler tvåa på bollen-hjältar, såna som sluter upp bakom. De är lika viktiga som de som ställer sig upp först. Det kanske inte ger medalj ur kungens hand, utan någonting större.
Som sångerskan Sarah Dawn Finer sa under hjältegalan: ”Mer galor för vanliga människor”. Och oftare. Gärna redan i morgon, eller åtminstone nästa vecka.
Jag vill se Charlotte Perrelli i tårar igen, och helt alldagliga damer med glittrigt hår. Jag vill se fler vuxna män med blanka ögon, och så vill jag tro att världen är full av goda gärningar.
Jag behöver få höra en elvaårig Felix Wikström säga att han var jätterädd när en sjuk man höll kniven mot hans hals, men att han agerade ändå.
Låt tv mata mig med godhet i stället för med ond bråd död och nöjestrivialiteter. Banka in i mig att det går att reagera utan att alla andra vänder ryggen till. Att medmänniskor är att lita på.
Jag brukar inte böla men gjorde det i går.
Jag kom att tänka på ett gammalt ordspråk som säger att det bara finns två sorters goda människor: de döda och de ofödda.
Skitsnack.