Hans fjorton hustrur håller landet samman
MBABANE, Swaziland. Det var sen kväll i den här huvudstaden i ett självständigt rike,
inpressat i berg och dalar mellan Sydafrika och Moçambique. Vi satt på Malandelas bed and breakfast.
Servitrisen bar fram siphuphe setindlubu, en tjock gröt med krossade jordnötter. Till detta drack jag Amstel.
Vid bordet intill satt tre herrar. Över axlarna bar var och en av dem en toga i glödande rött med kraftfulla mönster. Under togan bar de ankellånga höftskynken. Dessa hölls uppe med ett bälte av leopardskinn.
Två av männen talade i mobiltelefon. Alla hade de vid bordsbenen ställt ifrån sig sina dokumentportföljer. Sina spjut hade de placerat i ett paraplyställ.
Jag kom i samtal med dem. Vi diskuterade tidens stora ämnen. För mig var detta självklart, denna primitivt bröllopstokiga kunglighetssommar, tronföljdfrågan. Jag hade samma morgon på nätet läst Dagens Nyheters Debatt. En konstprofessor, Thomas Hall, lanserade under rubriken ”Dags att diskutera vem som ska efterträda Victoria” en lösning:
I en medeltida lag talas om svearnas rätt att konung taga så ock vräka. Varför inte – om vi släpper loss fantasin – återgå till det medeltida valkungadömet och i god demokratisk ordning välja konung med lämpliga intervall?
Efter att ha konsulterat mina bordsgrannar i leopardmundering sa jag:
– Det är lite så det går till här i Swaziland?
Det enda vi vanligen vet om Swaziland är att det är landet som alltid kommer före Sverige. Titta på en OS-invigning. Den går i bokstavsordning: Sudan och Swaziland före Sweden. Slå i geografibokens register.
Swaziland är stort som Värmland och har en befolkning stor som Stockholms. Landet är känt för att vara det hårdast hiv- och aidsdrabbade området på jorden. Medellivslängden är 31 år, medelåldern knappt 19.
Milda makter.
Gör de inget åt saken?
Jo. Det första jag mötte, när jag vandrade genom pass- och tullkontroll var ett störtställ med texten: ”Help yourself. Love safely.” Stället innehöll gratis kondomer. Längs landets huvudvägar finns stortavlor med texterna: ”Lita på kondomen!” och ”Var trogen!”
Så upplyst och pedagogiskt går det till i ett land som är en absolut monarki. Den nu 41-årige kungen styr enväldigt och 2005 lagstiftade han om kyskhet och förbjöd samlag för människor under 18 år.
Med sin absoluta makt kunde han dock själv genast gifta sig med en 17-åring som blev hans hustru nr 13. (Ett straff utdömdes dock. Han fick böta en ko.)
Han har senare skaffat sig ytterligare en hustru och dessa 14 har skänkt honom minst 24 barn.
Detta skulle kunna vara alldaglig polygami: kungens pappa hade, när han dog 1984, 83 år gammal, 120 officiella fruar, 500 barn och flera tusen barnbarn.
Men av männen i leopardklädsel lärde jag mig att i seden finns mera antropologi och finess än så.
Tronföljden går inte från far till äldsta barnet. Vid en kungs död bildas en liqoqo, ett råd som beslutar om vilken av alla hustrurna som är Indlovukazi, Den stora honelefanten. Denna hustru får endast ha ett barn och detta barn ska vara en son. Den stora honelefanten gör sonen till kung och i en ”dubbelmonarki” styr hon landet tillsammans med honom.
Rådet väljer åt kungen hans första två fruar. Sedan väljer han själv. Pragmatism kräver att han gifter sig med en kvinna bara om hon är gravid. Swazikulturen kräver också att han väljer en hustru ur varje klan i landet.
Jag försökte skoja:
– Så er kung har mycket att stå i.
Leopardmännen behöll sitt allvar (och beställde ännu en Amstel till mig):
– Det är med detta han håller samman vårt land.