Nytt bakslag för åklagarna i kokainmålet
Dag tre i hovrätten i det besynnerliga kokainmålet bjuder på ytterligare bakslag för åklagarna.
Rätten tvingar dem att lämna ut hemligt material som kan få avgörande betydelse.
Advokat Johan Eriksson rättar till sin röda slips och tar sats.
Det är hans klient som fick en så orättvis rättegång i tingsrätten att han enligt hovrätten kan ha dömts felaktigt och som satt isolerad i nästan tre år innan samma hovrätt körde över vilt protesterande åklagare och släppte honom.
Nu är det dags för advokaten att hålla sitt inledande anförande i den nya rättegången, och han lägger fram exempel efter exempel på underligheter i polisutredningen.
Hans 30-årige klient är dömd till åtta års fängelse för att ha koordinerat en ligamedlem att sommaren 2009 möta en båt i karibiska havet för att ta emot 713 kilo kokain.
Men har han haft en rimlig chans att försvara sig?
Advokaten påpekar att polisens hemliga material om undercoveragenters spaningar i ärendet, en dokumentation som onekligen kan ha betydelse för 30-åringen, har förstörts.
En polis glömde inte bara att trycka ut pappkopior till arkivet utan råkade dessvärre även radera hela filen i sin dator.
Dessvärre har även listan på telefonavlyssnade personer som senare avskrevs som misstänkta försvunnit. Vem vet, kanske hade de väsentliga saker att berätta?
Eriksson maler på. Varför vill inte åklagarna berätta ens vilket land de fått viss information från? Var i lagen hittar ni den "internationella sekretess" ni stödjer er tystnad på?
I USA sitter de män som ska ha sålt kokainet häktade. Varför har inte de förhörts? Det borde väl rimligen vara av intresse för åklagarna om de pekar ut de åtalade som köparna?
Åklagarna mumlar, viskar, ger otydliga besked. Rättens ordförande beordrar dem att svara senast på tisdag.
Samma åklagare lade fram en hypotetisk beräkning av koordinaterna för kokainbåten i tingsrätten. De hävdade att de inte hade några exakta positioner.
Men det visade sig att internationella åklagarkammaren redan i juli 2009 fick mejl från amerikansk narkotikapolis med en detaljerad redogörelse för hur motorbåten har färdats.
Denna information kan onekligen vara viktig för 30-åringen, som har velat lägga fram en alternativ hypotes om hur de två fartygen färdades.
Hovrätten delar denna uppfattning och tvingade i dag de något snopna åklagarna att lämna över mejlen till samtliga försvarare.
Den unge mannen är glad i en av pauserna. Glad för att han efter att ha tillbringat sina tre senaste födelsedagar isolerad nu kommer och går till säkerhetssalen som en fri man.
Glad för att JO har inlett en granskning av hur kriminalvården har behandlat honom: trots en av de längsta häktningstiderna i svensk historia har han förvägrats samtal med psykolog och ofta tvingats till förnedrande kroppsvisitation.
Glad för att domstolen i dag beslöt att han ska få ta del av bevisning som kan visa att åklagarnas hela berättelse om hans påstådda brottslighet är felaktig.
Och, framförallt, glad över att det finns hovrätter.
Jag promenerar den korta vägen från säkerhetssalen på Kungsholmen tillbaka till redaktionen och kan inte låta bli att fråga mig om Stockholms tingsrätt i detta fall ens var i närheten av att uppfylla artikel sex i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Att alla har rätt till en rättvis rättegång.