Mellandagsrean är ett stort bedrägeri – och ändå går alla på det

Sanna Lundell

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2012-12-28

Vi fick en lugn dag i Stockholm. En enda under 2012. Eller kanske har jag glömt midsommarafton. Den kanske också var stilla. Skit samma. Den 24 december var hur som helst inte en käft ute. Butikerna igenbommade. Snön yrde vilt. Inte ett kafé öppet. Inte en kiosk. Inte en Ica-handlare. Inte en krögare på Söder. Inte ens en tomte som ho-ho-hoade någonstans längs gatorna. Ingen kommers. Inte en pryl, matbit, upplevelse att förtära, shoppa, få sug efter. Jag fick känna på hur jag tror att det är att leva ute på landet. Och jag älskade det. Älskade att Stockholm som genom ett trollslag kändes som en lugn, livgivande, asketisk oas.

Den ”dagen” kanske bara varade de 20 minutrarna när jag smet ut med hunden mellan Kalle Anka och julklappsöppningen.

Den där lilla tidsrymden när åtminstone 80 procent av svenska folket sitter med glögg och pepparkakor som små tända ljus och väntar in den rödklädde, skäggprydde, julklappsförsedde. Hur som helst var det högst njutbart att lyssna på tystnaden i den här staden.

Nästa gång jag klev utanför porten igen, det vill säga den 26 december 11.20, var kommersen i full gång igen. Vansinnigare än någonsin. Feta reaskyltar över varenda skyltdocka. Horder av köpstarka individer som ville fynda. Känna sig som vinnare. Kånka hem ytterligare kassar med saker, saker, saker. Nu 70 procent billigare än dagarna före jul. Jag fick bokstavligen brotta mig fram mellan fläskstinna exalterade människokroppar i snöslasket.

Jag begriper mig inte på det här absurda beteendet. Tycker personligen att mellandagsrean är det största och mest lättgenom­skådliga bedrägeriet vi utsätts för. Först luras vi att shoppa vår hushållsekonomi sönder och samman veckorna före jul. Mat och julgåvor till förbannelse. Sen ska vi liksom vrida ur plånboken ett varv till och shoppa oss lyckliga på ”reafynd”.

Och ändå går alla på det. Ändå går vi man ur huse och ställer oss i samma butiker som vi köpte dyra julklappar till allehanda släktingar i och tycker att vi sparar pengar genom att några dagar senare köpa samma grejer till oss själva till en tredjedel av priset.

Och det här med att handeln förväntas slå julrekord varje år, gör den inte det så är det ett kristecken. Det är något synnerligen absurt med det.

Hur mycket kan vi shoppa egentligen? Hur mycket prylar kan man ha. Nu får det vara nog.

Himmel

Istappstelefonen. ”Ser du farliga istappar/snö som riskerar att rasa, ring Istapps­telefonen: 020–87 82 77.” Äntligen ett innovativt initiativ kring snön som lamslår huvudstaden!

Helvete

Rut-bidraget. Det äcklar mig att Sveriges rikaste får bidrag för att få sina hem städade, barn hämtade, trädgårdar skottade. Samtidigt som vård­biträdenas löner fortsätter att vara löjeväckande låga år efter år.