Vi hittade torsk trots att havet är länsat
Dimman låg som ärtsoppa över Barents hav. Vi revade genuan och saktade från sju knop till två. I fyra dygn hade det blåst femton meter i sekunden och vågorna varit höga som Friggebodar. Plötsligt – någonstans mellan Spetsbergen och den udde där Norge möter Ryssland – var det stiltje.
Hannibal Thorsen, en äventyrare på Ola Skinnarmos expedition med s/y Explorer genom Nordostpassagen:
”Spöna ut! I med Svenskepilken!”
Svenskepilken är ett metredskap i rostfri metall med rejäla ringar och krokar.
Det var som Jesus vid Genasarets sjö. Miraklet inträffade. Fisk! På tolv minuter drog Hannibal och Ola upp en kolja, sex sej och tre medelstora torskar. En hink full. Tillräckligt för en stor gryta Bouillabaise à la Arktis.
Men torsken?! Torsken ska ju vara utfiskad. Här fanns den i massor.
Torsk var en av de punkter som under en vecka i Arktis tumlade om en klimatpanikslagen människas tankevärld.
Torsken ska normalt inte finnas vid Svalbard. Det är ett tecken på att det blivit varmare. ”Nåja”, sa jag och tittade på kaptenens instrumentbräda, ”water temperature 1,9 C. Inte kokhett precis.”
Nej, men förändringen är påvisbar. Vi har, oavsett vilket skälet är, jämfört med 1870 en temperaturhöjning om 1,5 C. Prognosen för genomsnittstemperaturen 2050 är, att den stiger ytterligare 2,7 C.
Och vad – punkt två i mitt frågebatteri – händer då med isbjörnen?
Isbjörnen är jordens farligaste rovdjur men har i klimatpanikens era blivit dess Bambi. Är den – som pandan, tigern och den stör, som ger rysk kaviar – utrotningshotad? Nej, den finns i mängd och jag tror, utan att vara cynisk, att isbjörnen enligt tidsandan ändrar livsstil.
Den som hamnar på Svalbard umgås med naturnödvändighet bara med naturfantaster i fleece och zoologer i camouflage, geologer och polarentusiaster. De kan sina ämnen. Om isbjörnen lärde jag mig att den alls inte är en unik art. I stället är den sannolikt en Kodiakbjörn (en brun bamse från Alaskas övärld) som för 100 000 år sedan gick vilse i polarvärlden, isolerades och fick sina egenskaper, den simvänliga huvudformen och den vita pälsen till exempel, miljöanpassade. Tips: den går i land, klubbar färre sälar, lämnar sin köttdiet och anpassar sig ännu en gång och blir vegan. Blåbären får akta sig.
I denna värld fanns också Islands främste auktoritet på glaciärer, professor Olafur Ingolfson. Han hade svar på besättningsmännens fråga om klimatet.Värmeböljan är kortsiktig. ”Jag garanterar, att det blir en ny istid. Om bara 5 000 år”, sa professorn, ”är den skandinaviska fjällkedjan helt istäckt. Om 60 000 år sträcker sig isen ända till Tyskland.”
Härda ut!
Mina funderingar kring girigheten inom Röda Korset, den ideella välgörenhetsorganisationens gigantiska gager till sitt toppskikt komplettas av Realtid.se, som avslöjar att
Naturskyddsföreningen gör en förlust om 12 miljoner kronor. Samtidigt höjde generalsekreteraren Svante
Axelsson sin månadslön med 12 procent till 53 000 kronor och ordföranden Mikael Karlsson sin med 4 procent till 48 000. De har försett sig med fallskärmar i 300 000-kronorsklassen. Föreningen beskriver sig som ideell och finansieras av skattebetalarna.
Ordförandejobb i ideella föreningar ska per definition vara oavlönade. Hundratals läsare mejlar mig och säger, att de slutat stöda Röda Korset sedan de fått veta Bengt Westerbergs och Prinsessan Christinas ordförandelöner. En skrev: ”Jag blev så förbannad att jag lämnade RK till förmån för Vi-skogen.”
Gör det. Men se upp så att du inte går vilse i skogen. Ty jag tipsades just om att ”en tidigare koncernchef för KF efter pensionen ordnat bra och lönande villkor för sig som vd för KF:s biståndsorganisation Utan Gränser.”
Jag ber nu om tips: Nämn någon ideell organisation, där topparna jobbar oavlönat. Örebromissionen?
Läkare utan gränser? SIDA? Lutherhjälpen? Diakona?
Det blir en lista till hjälp, när vi vill ge hjälp.