Thrillermystiska muren har blivit marknadsplats
CHECKPOINT CHARLIE, BERLIN. Det var under kalla krigets dagar. Med bitter esprit sa den franske kulturministern Mauriac: Jag älskar Tyskland så mycket att jag är glad över att det finns två av det.
Så såg världen ut. Öst var öst. Väst var väst. Aldrig, trodde vi, skulle de mötas. Fortfarande i åttiotalets mitt arbetade Olof Palme sålunda med östtyska Parteigenosse på att den avskyvärda järnridån, kompletterad med en kärnvapenfri zon, i alla fall skulle bli mindre farlig. Det föresvävade honom inte, att kommunismen kunde kollapsa, Warszawapakten upplösas och Muren rivas. (Bara president Reagan uttalade tanken och han ansågs inte riktigt klok.)
Ändå har nu 20 hela år gått sedan Muren hackades sönder och östtyskarna kunde börja leva som fria människor. Än mera häpnadsväckande är, att 19 år förflutit sedan de två tyska landshalvorna förenades.
Det skedde inte utan motstånd. Få ville se ett så stort och folkrikt Tyskland. Storbritanniens premiärminister Thatcher och Frankrikes president Mitterrand konspirerade mot Västtysklands förbundskansler Kohls plan på ett enat Tyskland. Kohl fick över Mitterrand på sin sida, när han lovade att Tyskland i gengäld skulle ansluta sig till euron.
Så sega och korkade var många av oss de åren. Jag med.
I en kolumn, som var menad att vara eftertänksam, sa jag att Berlin utan Muren skulle bli som vilken tysk stad som helst. Med Muren fanns magin. Två supermakter öga mot öga. Frihet, demokrati och välmåga versus kommunism, diktatur och ett materiellt eländigt liv. Den påtagliga skillnaden mellan Trabant i öst och BMW i väst, mellan Alexanderplatz dysterhet och Kudamms Hugo Boss-glamour. Västberlin var en ö omgiven av Östtyskland med dess folkpoliser, det fruktade Stasi och sovjetiska stridsvagnar. Med kittlande spänning och ett krypande obehag.
Jag skrev, att jag skulle sakna thrillermystiken vid en gränsvergång som den här, Checkpoint Charlie. Berlin var John le?Carré som bäst. Men ingen anständig människa kunde önska ett sådant tillstånd att bestå.
Något år senare argumenterade jag för att lilla Bonn vid Rhen borde fortsätta att vara Tysklands huvudstad. En lagom plats i stället för det belastade Berlin, som ju var taggigt och nervöst och hade en arkitektur som strålade övermakt.
Så dumt. På några år har Berlin utvecklats till en trivsam och avspänd plats med ett kulturellt och kommersiellt klimat, som gör den till en världsstad i klass med London och Paris. Jag skulle gärna bosätta mig stadsdelen Preslauer Berg i det gamla öst och bli 50 år yngre på kuppen.
Jag sökte mig nu till Checkpoint Charlie på Friedrichstrasse gränsövergången mellan väst och öst, som jag många gånger tragglat mig genom på den tiden det var allvar och där disiga nätter spioner utväxlades.
Ödesstämningen har förbytts mot karneval. Det är en handelsplats för turkar och kurder, som i marknadsstånd kursar nytillverkade äkta sovjetiska uniformsmössor (made in China). För pengar kan man fotografera sig stående mellan en skådespelare utklädd till sovjetisk soldat och en annan till amerikansk. Av Muren finns 140 meter sparade. Dessa ser inte längre skrämmande ut.
Den laddade stämningen från det delade Berlin har dunstat. Men i Murenmuseet kan man beskåda vittnesmål om berlinarnas fantasi under de 28 åren med Muren. Det finns en Trabant med avsågat tak så att den i full fart med sin flykting kunde köra under gränsbommen.
Alla knep prövades. Fiffigast var musikern som flydde genom att gömma sig i en högtalarlåda.
En fadäs…
… begicks, när jag i en tysk valrapport sa, att Angela Merkel på ett möte sjöng ”Deutschland, Deutschland über alles”. Jo, hon sjöng. Ja, melodin var otvetydigt Hoffman von Fallerslebens ”Deutschland, Deutschland über alles”. Men, påpekar min läsare Birgitta Asp, i det nya anständiga Tyskland sjungs inte den första anstötliga strofen. Det är den tredje med orden Einigkeit und Recht und Freiheit für das deutsche Vaterland. Jag borde ha vetat det.
Skandalerna i Röda Korset…
… fick mig att fråga: Finns det längre ideella organisationer som arbetar ideellt (utan avlönad ordförande till exempel)?
Ja, mejlar Calle Rockbäck. I Sjöräddningssällskapet sliter vi för att rädda liv utan få ett öre i ersättning. Skänk dem pengar i väntan på fler exempel på ideella ideella föreningar.