Det är a och o att ladda rätt om du vill rösta lätt

Johanna Frändén

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2014-05-01

Det ska röstas som det aldrig förr röstats i det här landet i år. Herregud, som vi ska rösta i Sverige 2014.

Men hur?

Ni gjorde kanske som jag i måndags och fastnade ­ i Aftonbladets Valkompass, en sajt som matchar dina åsikter mot de olika EU-­parlamentkandidaternas och som obönhörligt för­klarar var du befinner dig i det politiska landskapet - och vem du borde kryssa till Bryssel.

När man fått fram sin ­Europaprofil kan man grotta ner sig i vilka EU-nissar man har absolut minst gemensamt med, eller se vilka av kandidaterna som tycker att porr borde förbjudas och droger legaliseras. För att nämna några saker.

Därefter kan man glida över till SVT:s valsajt och göra samma typ av undersökning (och få fram ett helt annat parti, halleluja!) för att återetablera sin osäkerhet inför EU-valet.

Sen är det bara att börja om på nytt.

För de kommande veckorna lär vi serveras ett aldrig sinande smörgåsbord av personliga partipolitiska prognoser och annat gratis valknark, helt utan varningstriangel.

Framme vid valdagen får vi hoppas att det har klarnat någorlunda.
 

Det är tveksamt om de i grunden ganska EU-ointresserade svenskarna kommer att ha bättre koll på hur ­beslutsprocessen ser ut mellan parlamentet, rådet och kommissionen eller hur EU faktiskt påverkar våra inhemska politiska reformer. Men vi lär i alla fall veta mer om vilka vi skickar till Bryssel och vi kommer att vara experter på vår egen politiska profil.

Och förberedelser är a och o när man ska välja parti.

Så det gäller att ladda rätt och öka den politiska adrenalindosen gradvis, så att man inte formtoppar för ­tidigt och drabbas av ­beslutsrelaterat tvångs­syndrom.
 

För till slut handlar allt om några futtiga sekunder där allt avgörs.

Och ni vet hur det blir då.

Man står där den 25 maj i sin vallokal med en prematur politisk baksmälla, beslutsblasé i varje led i kroppen, och plockar på måfå bland valsedlarna. Det snurrar i huvudet. Man får fatt i en från typ Junilistan, tänker ”jag minns inte riktigt vad de vill, men det får duga”, lägger den i kuvertet och går därifrån. Utmattad.

Sen har man inte chans till revansch förrän den 14 september.