Effektiviseringen i landstinget gjorde en stödstrumpa 4 000 kronor dyrare
Om ni undrar varför landstinget i Stockholm köper strumpor för fyra, fem, sextusen kronor styck och kostnaderna skenar är svaret här:
För åtta år sedan bestämde Alliansen med Moderaterna i spetsen att låta ett privat företag sköta upphandlingen av förbrukningshjälpmedel, till exempel kompressionsstrumpor för personer med sjukdomar som lymfödem.
Förr köpte landstinget självt upp det som behövdes. Men Alliansen ville ha en privat mellanhand för att ”effektivisera” och ”utveckla verksamheten” enligt Tobias Sjö, Moderaternas kommunikationschef i landstinget.
Man skapade en avancerad digital portal där personalen ska beställa hjälpmedel till sina patienter. Den privata mellanhanden köper in materielen och vidarebefordrar till läkaren, sköterskan eller sjukgymnasten.
Portalen har första- och andrahandsval. Det första är billigt och det andra dyrt därför att förstavalet är en enklare produkt medan andravalet kan vara en måttbeställd strumpa eller en strumpa med kardborrband. En erfaren sjukgymnast visar mig hur det fungerar:
Förstavalet för ”benstrumpa, lår, lång”, pris 77 kronor och 90 öre.
Andravalet för ”benstrumpa, lår, lång”, pris 4 023 kronor och 25 öre.
Det privata företaget Onemed sköter upphandlingen åt landstinget. Det är Onemed som lägger in vad som ska vara förstaval och andraval. Om det inte finns ett förstaval bland alternativen måste sjukvårdspersonalen välja bland andravalen i stället.
Vilket som exemplet ovan visar kan bli en prisskillnad på 3 945 kronor och 35 öre. För en strumpa.
– Vi har reagerat och sagt till Onemed att de måste lägga in fler strumpor som förstaval, säger sjukgymnasten. Många försvann i upphandlingen. När det inte fanns något förstaval var vi tvungna att kryssa i rutan för att måttbeställa till exempel strumpor för 20 000 kronor för två par. Det är inte klokt!
Det är naturligtvis trevligt för ett företag att kunna säga tyvärr, den vara du vill ha säljer vi inte så du måste ta den här som är 52 gånger dyrare.
Sjukgymnasten säger att det fungerade utmärkt när landstinget självt skötte inköpen. Med den nya mellanhanden har det blivit dyrare och krångligare.
– Med privatiseringen har vi fått ett arbetsmoment extra. Det innebär flera timmars extra arbete i veckan.
Sista året före privatiseringen kostade förbrukningshjälpmedlen 307 miljoner kronor.
Förra året kostade de 466 miljoner.
– Man har inte lyckats realisera besparingspotentialen, säger Tobias Sjö.
I avtalet mellan landstinget och Onemed förbinder sig landstinget att ”framhålla de positiva erfarenheter som funnits i samarbetet”. Informationsavdelningen på landstinget skriver följaktligen i ett mejl till mig att det saknas anledning att klaga på de inköpta varornas kvalitet.
Vad bra.