Så är världens mest kontroversiella film
Den är världens just nu mest kontroversiella film. Komedin "The interview" har nått hela vägen till Vita huset som kallar hackerattacken mot filmbolaget Sony för en fråga om USA:s nationella säkerhet. Detta sedan det antas finnas kopplingar mellan hacktivisterna och Nordkorea.
Jag är en av extremt få som faktiskt har sett "The interview". I lördags var jag på ett filmevent i Austin, Texas, där filmen hade smygpremiär. Regissörerna Evan Goldberg och Seth Rogen fanns på plats och svarade på frågor om den efteråt. Hackerattackerna och Nordkoreareaktionerna som kopplats till "The interview" var redan kända, men hur stort det skulle bli visste ingen då.
– Vi känner oss inte hotade, sa Seth Rogen då.
Då visste han inte att filmen inte skulle få premiär och dras tillbaka av filmbolaget av rädsla för terrorattacker mot biografer.
Hur är den då, filmen som Nordkorea kallar för den mest oförklädda terror- och krigshandlingen?
"The interview" är en helgalen, halvgrabbig komedi om tv-programledaren Dave Skylark, som till vardags bara intervjuar kändisar om typ hårtransplantationer, som landar en världsexklusiv intervju med Nordkoreas ledare Kim Jong-Un. Samtidigt får han och hans mer seriösa producent i uppdrag av CIA att lönnmörda ledaren.
Det blir en resa kantad av Katy Perry-låtar, penisskämt, rumpskämt, sexskämt, hundvalpar och atombomber.
Men filmen är även en väldigt rolig satir över diktaturer, medielandskap – och USA. Precis som med all bra satir riktas udden överallt: Mot ytliga medier som går på myter om envåldshärskare – jo, Kim Jong-Un går på toaletten – och mot Nordkorea som gör allt för att dölja kränkningarna av den egna befolkningen. Men även USA får sig en känga för att landet gärna mördar en diktator, men sedan får resten av demokratiprocessen lösa sig själv.
Satiren framträder tydligare efter att filmen blivit världspolitik. Nu blir den något mer än en rolig räcka av under bältet-humor och (totalt onödiga) bögskämt om Kim Jong-Un. Nu blir "The interview" en del av själva mytbildningen kring Nordkorea och ett smärtsamt bevis på en galet lättkränkt och inskränkt nordkoreansk regering.