Politiker som ett hot mot demokratin
Det politiska käbblet fortsätter trots mycket svåra lägen i samhället.
Det gäller gängvåldet i Sverige men i ännu högre grad nedstängningen av statsapparaten i USA.
En liten grupp extrema republikaner skapar hellre kaos än bidrar till att lösa landets problem.
Att politiker arbetar i första hand för det allmännas bästa när landet befinner sig i en svår sits är tyvärr inte längre en självklarhet.
Vi såg i går hur ett antal svenska partiledare fortsätter käbblet om vem som gjort vad och vem som inte gjort tillräckligt mot gängvåldet. I stället för att visa nationell samling.
Det enda vi kan trösta oss med att det är ännu värre i USA.
Där blockerar ett antal republikanska politiker på högerkanten godkännandet av en ny budget. Detta trots att det får mycket allvarliga följder för det amerikanska samhället.
En rad servicefunktioner för vanliga medborgare stängs ner och hundratusentals statsanställda får ingen lön. Vissa tvingas jobba gratis inom exempelvis militären och säkerhetsapparaten.
Det enda som kan stoppa detta från att ske är att kongressen klubbar den budget som en majoritet ställer sig bakom, före midnatt natten till söndag. Ingenting tyder på att så kommer att ske.
Tvärtom har nedstängning av de federala myndigheterna blivit det nya normala. Det är fjärde gången det sker de senaste tio åren och de varar betydligt längre än tidigare.
Den här gången är situationen extra märklig eftersom den republikanske talmannen Kevin McCarthy träffat en överenskommelse med Joe Biden och demokraterna om budgeten. Men nu vågar han inte släppa fram den för omröstning därför att hans egen position som talman är hotad av extremrepublikanerna.
Trump hejar på
I kulisserna står Donald Trump och hejar på de som vill stänga ner staten.
– Får vi inte allt vi vill så stäng ner rubbet, skriver han på sin sociala medieplattform Truth Social.
Han ser det som ett symboliskt slag mot justitiedepartementet som inlett flera rättsprocesser mot honom.
Republikanernas bredare argument är att den amerikanska statens utgifter är för höga och att det galopperande budgetunderskottet måste ner.
Men när Donald Trump som president lånade upp gigantiska belopp för att finansiera en stor skattesänkning hade samma republikaner inga problem med att godkänna utgiftsökningarna i budgeten.
Den här gången har de särskilt siktat in sig på stödet till Ukraina som finns med i budgeten. Många Trump-anhängarna i kongressen vill kraftigt minska hjälpen till Ukraina.
Nu använder man budgeten som ett politiskt slagträ i hopp om att det ska hjälpa Donald Trump till presidentposten nästa år. Deras förhoppning är att väljarna ska straffa Joe Biden och demokraterna för att den federala regeringen förlamas.
Tidigare nedstigningar visar att de nästan alltid är den sittande presidenten som får skulden.
Republikanerna betraktar kaos som sin bästa vän.
Dysfunktionell demokrati
Om USA fortfarande varit en normalt fungerande demokrati hade republikaner och demokrater lagt de politiska motsättningarna tillfälligt åt sidan och garanterat en fortsatt finansiering av statens affärer. Allt annat hade setts som ansvarslöst.
Men demokratin i USA blir alltmer dysfunktionell, precis som i demokratier på många andra håll i världen, inklusive den svenska.
Mer och mer handlar om att överleva kortsiktigt och positionera sig inför nästa val snarare än att erbjuda långsiktiga lösningar i viktiga samhällsfrågor.
I Sverige är förutom gängkriminaliteten den framtida energiförsörjningen en sådan fråga.
Näringslivet ropar efter långsiktiga lösningar eftersom det är stora investeringar som måste göras och man vill veta vilka spelreglerna är. Men politikerna vägrar att prata ihop sig. De fjärmar sig alltmer från sitt grunduppdrag, att tjäna folket.
I USA är polariseringen ännu värre. Där är det nästan omöjligt att enas i några frågor överhuvudtaget vilket resulterar i en förlamning av det politiska beslutsfattandet.
När politiker inte kan erbjuda lösningar på de samhällsproblem som väljarna upplever riskerar det att leda till misstro mot demokratin som styrelseform. Lockande blir i stället att rösta fram starka män som pekar med hela handen och påstår att de har enkla lösningar på svåra problem.
Som Trump som hävdar att han kan ordna fred i Ukraina på 24 timmar.