Sverige i morgon – en mardröm där allt går åt helvete
Arbetslösheten är inte särskilt stor, hävdade landets statsminister nyligen, om man bara räknar ”etniska svenskar”.
Det var ett på flera sätt uppseendeväckande uttalande som omedelbart väcker två frågor. Det är alltså invandrarnas fel att vi har hög arbetslöshet? Och vem är etniskt svensk?
Själv kan jag nog inte godkännas som sådan, lika lite som exempelvis författarkollegan och vännen Göran Rosenberg eller borgarnas särskilda mobbningsoffer kommunalrådet llmar Reepalu i Malmö. Men jag antar att statsministern räknar sig själv som etniskt godkänd svensk.
Det är ett nytt politiskt begrepp som tidigare bara skymtat i undervegetationen av extrema högertidskrifter som Axess och Neo. Inte ens de öppet främlingsfientliga Sverigedemokraterna definierar svenskhet som en sorts rasegenskap. De talar i stället om två sorters svenskar, antingen ”infödda” eller ”assimilerade till den svenska nationen”. Så av Sverigedemokraterna får jag godkänt åtminstone som assimilerad, utgår jag från.
Det kunde förstås bara ha varit en felsägning, invänder någon. Vår statsminister är ju känd för sin dåliga svenska och olyckliga förmåga att slå språklig knut på sig själv.
Men nej, så enkelt var det nog inte. Statsministerns försök att skylla arbetslösheten på invandrarna har visat sig sammanfalla med fler liknande, framför allt folkpartistiska, utspel. Integrationsministern Erik Ullenhag hittade för någon tid sedan på att invandrare vägrade att flytta för att få jobb. För det påståendet fanns inget som helst stöd, inte en enda siffra. Ungefär samtidigt försökte dessutom skolministern Jan Björklund förbättra skolstatistiken genom att räkna bort invandrarbarn, och i veckan kom en samlad folkpartistisk attack på Dagens Nyheters debattsida med en kravlista som riktades mot just invandrare som ånyo påstods vara ovilliga att flytta dit jobb erbjöds, föredra föräldrapenning i stället för jobb och vägra lära sig svenska. Det vill säga en utökad variant av den politik som Folkpartiet hade framgång med för två val sedan när det just hette ”ställ krav på dem”.
Tydlig blir denna politiska förskjutning om man går tillbaka till Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring efter segervalet 2006. Där såg statsministern helt annorlunda på problemet med invandrares arbetslöshet: ”Krafttag måste tas i kampen mot den etniska bortsorteringen på den svenska arbetsmarknaden. Det kräver en tydlig, effektiv och samlad lagstiftning mot diskriminering.”
År 2006 var diskrimineringen på arbetsmarknaden det stora problemet när det gällde arbetslösheten bland invandrare. Men numera är det alltså invandrarnas lättja som utgör problemet.
Sorgligt nog finns bara en logisk förklaring till denna tydliga politiska förskjutning bland folkpartister och moderater. Det är Sverigedemokraternas intåg i riksdagen.
Om Sverigedemokraterna lyckas överta än fler röster från Moderaterna och Kristdemokraterna är den borgerliga regeringsmakten förlorad.
Det var så här det gick till i Danmark när det främlingsfientliga Dansk Folkeparti tog plats i Folketinget. Efterhand började de borgerliga partierna anpassa sig till partiets främlingsfientliga budskap och gjorde det till slut rumsrent. Därmed växte den andel av väljarkåren som kunde tänka sig att rösta främlingsfientligt och därmed var snart hela borgerligheten indragen i kampen om dessa röster.
Ingenting, absolut ingenting, kan hota Sveriges framtid mer än en permanentad och ökad främlingsfientlighet. Bank- och valutakriser kommer och går, det brukar vi klara av. Men en ökande främlingsfientlighet klarar vi inte av.
Nästan alla icke- etniska svenskar har kommit för att stanna. De är en del av nationen och det är ofrånkomligt. Deras barn och barnbarn kommer att leva i Sverige med samma självklarhet som Fredrik Reinfeldts barn och barnbarn.
Det är en mardröm att föreställa sig ett framtida Sverige med ännu värre diskriminering på arbetsmarknaden, ännu tydligare bostadssegregering, ännu fler sverigedemokrater, ännu större brottslighet bland de ännu tydligare definierade icke-etniska svenskarna. Ett sådant land går åt helvete, ekonomiskt lika väl som moraliskt och politiskt.
Detta inser självklart Fredrik Reinfeldt. Till och med folkpartisterna inser rimligtvis detta, även om de har sina särskilda svårigheter med araber till följd av sin särskilda kärlek till Israel.
Därför är det lika obegripligt som det är omoraliskt att de tillåter sig att leka med den rasistiska elden bara för att tillskansa sig några futtiga kortsiktiga valframgångar ute i marginalen. När hela nationens framtid står på spel.
Det var så här det gick till i Danmark när det främlingsfientliga Dansk Folkeparti tog plats i Folketinget.
För övrigt anser jag att...
…det är föga överraskande att bokförlaget Lind & Co ger ut ännu en bok där någon gangster ljuger och fabulerar. Däremot överraskar det mig att en reporter på Aftonbladet lånat sig till att skriva skiten.
…svenska sportjournalisters förmåga att förutsäga fotbollsmatcher ligger nästan på samma nivå som ekonomijournalisternas förmåga att analysera framtiden. Men bara nästan.