Framskyndade lagar som den här är ytterst oroande
Äntligen stod Stefan Löfven i talarstolen.
Med klar stämma och landsfaderliga ambitioner förklarade statsministern i torsdags att regeringen tänker snabba på åtgärder som ska skydda oss mot terrorism.
Kolumnister applåderade, borgerliga ledarskribenter var försiktigt positiva och de få jurister som muttrade kritik mot de kommande nya lagarna avfärdades raskt som potentiella fiender till riket.
Nu, sedan det visat sig att Säpo kunde ha kollat Facebook eller ringt Migrationsverket istället för att utfärda rikslarm, så finns det skäl att återvända till vad Löfven sa.
Han vill bland annat införa något som går under den kryptiska benämningen ”hemlig dataavläsning”. Det betyder att polisen ska kunna bryta sig in hos människor och installera trojaner i människors datorer, surfplattor eller mobiler.
Allt - tankar, känslor, åsikter, brev till kusiner - blir med en sådan lagstiftning tillåtet att bugga. Det är ett intrång i vårt privatliv av ett helt annat slag än någon annan antiterrorlag som har stiftats sedan skyskraporna föll.
Detta är oroande. Förra gången regeringen försökte införa hemlig dataavläsning flög remissinstanser i taket. Längst gick Datainspektionen, som ifrågasatte om förslaget var förenligt med svensk grundlag och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Inte heller den djärva tanken att tvångsmedlet skulle kunna användas även mot människor som inte är misstänkta för brott imponerade. Makten böjde sig och slängde utredningen i papperskorgen.
Jag har inga problem med att det installeras spionprogram i misstänkta terroristers datorer. Men vi vet sedan tidigare att verktyg som godkänts för att bekämpa grov brottslighet snart används slentrianmässigt i andra sammanhang än de avsedda.
Mest illavarslande är att förslaget ska påskyndas. Exempel på lagar som har forcerats fram och blivit dåliga saknas inte.
Nya paragrafer är ett tacksamt kort att spela ut för politiker som vill visa handlingskraft. Men det finns skäl till försiktighet, inte minst då det handlar om en inskränkning av rätten till ett skyddat privatliv som vi inte har sett någon motsvarighet till.
Att snabbt stifta lagar i oroliga tider har aldrig varit och kommer aldrig att bli en god idé.