Bilden av honom är för alltid förändrad
Det är logiskt att just Patrik Sjöberg skriver den här boken.
Han har alltid gillat rampljuset, inte varit rädd för att vara kontroversiell och har skapat fler skandalrubriker än Frank Andersson.
Sorgligt nog tycks det krävas en tragedi för att människor som han ska accepteras fullt ut.
Jag har alltid gillat Sjöberg.
Inte så mycket för att han var en fantastisk höjdhoppare, för det var han ju onekligen.
Utan för allt det andra. Självständigheten, integriteten, modet att säga ifrån. Som när han utan att blinka öppet kritiserade friidrottsförbundet och dess ordförande Bengt Westerberg.
Det är en attityd vi, försiktigt uttryckt, inte direkt är vana vid när det kommer till svenska idrottsstjärnor.
Jag har ingen aning om hur intelligent Sjöberg är. Men han gör ett smart intryck. Och är rolig. Som när han sa så här om Stefan Holm:
”Jag har min dator full med porr. Holm fyller sin med höjdhopp. Frågan är vem som är mest pervers”.
Men i den ofta hopplöst präktiga idrottsvärlden går det inte an att röka, dricka sprit och åka fast för knark.
Jag orkar inte räkna efter hur många dumheter Sjöberg har haft för sig, men han har ett cv som de flesta inte kommer i närheten av.
Och folkets dom har, för all del med benäget bistånd av en ibland svåruthärdligt moralistisk press, varit därefter.
Sjöberg har ju inte direkt omfamnats som en Stenmark eller en Svan.
Han har inte sällan avfärdats med att vara en bitter föredetting då han öppnat munnen, vilket han onekligen gjort ofta.
Och så släpper Sjöberg en bok där han hävdar att den hyllade tränaren Viljo Nousiainen i flera år utsatte honom för sexuella övergrepp.
Jag är inte psykolog, men det är inte svårt att se att det här går att hitta delar av förklaringen till struligheten, aggressiviteten, lättkränktheten.
Det är dessutom uppenbart att många behöver en berättelse av den här sorten för att acceptera honom.
På Patrik Sjöbergs blogg låg redan vid lunch i går hundra kommentarer under hans senaste inlägg. Beröm, klappar på axeln, muntra tillrop.
Jag tror inte han tänker göra sig till symbol för sexuellt utnyttjade barn, det är inte hans stil, men bilden av honom är för alltid förändrad. Sympatin kommer att fortsätta strömma in.
Det finns ingen anledning att överdriva, den gamle provokatören har inte blivit folkkär över en natt.
Men det är betydligt vanligare att präktiga människor faller – Tiger Woods – än att en figur som Sjöberg får upprättelse.
Möjligen är det lite dystert att det krävs en bok som ”Det du inte såg” för att vi ska tillåta en människa att vara människa.