Nu är det match igen
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2003-09-06
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Spänningen är på topp. Åtta dagar före valet skiljer bara 360 000 röster mellan ja och nej.
Folkomröstningen kan sluta hur som helst.
Ja-sidan inledde en megaflirt med väljarna i tisdags i förra veckan. Den har betalat sig.
Enligt Sifo har ja-sidan ökat med 7 procent sedan förra veckan. Samtidigt har nej-sidans försprång minskat med en procent.
I dag skiljer det, om valdeltagandet blir 85 procent, 360 000 röster mellan ja och nej. För en vecka sedan var avståndet mer än dubbelt så stort, 845 000 röster.
Kan komma i kapp
Om man liknar valkampanjen vid en lång stafett kan man säga att ja-laget disponerat sig ganska väl. Startsträckans Göran Persson gjorde visserligen att par rejäla feltramp. De var så allvarliga att ja-laget var mer eller mindre uträknat efter halva distansen.
Men med tredjesträckans Anna Lindh gjorde laget en fenomenal upphämtning. Och nu på, fjärde och sista distansen, har ja-sidan chans att komma i kapp. Trots att spurtmästaren Marit Paulsen tvingats ställa in på grund av sjukdom.
Nej-laget har satsat mer på en jämn lunk. Inga äss i laget utan en habil samling som effektivt mal på tartanen. Till nu har det sett ut som en vinnande taktik. Men klarar nej-sidan den avgörande spurten?
Budskap hamras in
De enskilda inslagen i ja-kampanjens offensiv mot väljarna kan alla dömas ut som genomskinliga knep eller taktiskt tricksande. Men den sammanlagda effekten är massiv – och svår att stå emot. Särskilt som budskapen hamrats in av personer som åtminstone annars har hög trovärdighet.
Men ja-sidan har också fått hjälp från oväntat håll, från högerextremistiska nationaldemokraterna. De vill ha nej, precis som centern, vänstern och miljöpartiet.
Det har fått flera ledande företrädare för ja-sidan, bland annat Nalin Pekgul (s), att hävda att nej-sidan består av rasister och extremister.
Rädda för sällskapet
Många har provocerats av uttalandet. Men minst lika många har blivit rädda för att hamna i fel sällskap.
Statsminister Göran Persson har tagit ledigt över helgen. Inget står på det officiella programmet.
Ett utslag av fenomenal självsäkerhet? Eller en taktisk reträtt för att låta andra dra lasset inför den sista, avgörande och arbetsamma veckan? Kanske en kombination av båda.