’De var mer vilda än tama’
Fosterpappan försvarade sig i rätten i går
FALUN. Så var det dags för fosterpappan att säga att pojkarna ljuger.
De har aldrig blivit upphängda i säckar och slagna med hammare.
Men med små medel lyckades åklagaren i stället få honom att avslöja något helt annat.
20 000 extra i månaden är bra pengar för nästan vem som helst.
Inte minst för en man och en kvinna som precis köpt en herrgård för över en halv miljon och bara har ett studielån att hanka sig fram på.
Men fosterpappan har i alla förhör förnekat att han tog sig an de tre bröderna för pengarnas skull.
Chefsåklagare Olle Sohlberg inledde sin lågmälda utfrågning av mannen i Falu tingsrätt i går med att fråga hur han hade tänkt klara ekonomin.
– Det skulle gå. Kostnaderna var inte så höga.
Hur mycket skulle ni få per barn?
– 6 000–7 000 i månaden.
Runt 20 000 alltså. Är du helt säker på att pengarna inte hade någon betydelse?
– Både ja och nej.
Vi är bara några minuter in i förhöret och fosterpappan har en svart uppkavlad skjorta på sig och han har just ändrat sin berättelse på en viktig punkt och torkar lite svett ur pannan.
Fastlimmade fötter
Låt oss anta att de tre pojkarna i 13 timmars polisförhör klarat av att hålla fast vid en konspiratorisk lögn om flera års misshandel och övergrepp.
Att de inte alls var så hungriga att de gnagde på hundben eller fick sina fötter fastlimmade i golvet då de busat.
I går hade mannen sin chans att få rätten att tro att det möjligen kunde ligga till på det sättet.
Bröderna var två, fyra och sex år gamla då paret tog hand om dem och han beskriver dem som lögnaktiga och manipulativa, det krävdes regler för att hålla ordning.
De fick inte besöka varandra på rummen eller springa inomhus och om de klarade detta en hel dag fick de titta på barnprogram på kvällen.
Vände bort ansiktet
Jag kommer på mig själv att tänka att min egen son aldrig kommit i närheten av en tv med sådana regler.
Drömmen om livet på landet, berättar mannen, blev inte som de tänkt. Ingen ville ha med dem att göra. I bensinmacken vände människor bort ansiktet när de kom in.
Bara mellanbrodern hade kompisar. De andra var så busiga i skolan att föräldrar förbjöd sina barn att leka med dem.
Socialen kom på hembesök flera gånger och påpekade att barnens rum var torftiga.
– De var mer vilda än tama när de kom. De kunde inte ha leksaker, förklarar mannen.
Varför fanns det inga handtag på vare sig insidan eller utsidan av pojkarnas dörrar?
– Vi tog bort dem för att de inte skulle kunna gå in varandras rum.
Försvarsadvokat Per Gisslén tar över och säger att han hört att två av bröderna utvecklade ett kriminellt beteende.
I dag ska fostermamman förhöras och jag vet inte riktigt hur hon ska kunna tvätta bort det hennes man har avslöjat.