”Biblioteken har blivit ett slagfält”
Hässelby. Ellinor Lodin, 61, har arbetat på bibliotek i 30 år, en plats vi vanligen förknippar med ro och koncentration men som nu tycks vara slagfält för samhällets konflikter. I våras fick hon nog av buslivet. För första gången i sitt liv skrev hon en riskanmälan till sin arbetsgivare Stockholms stad.
– Jag mådde dåligt, fick sömnsvårigheter och hjärtklappning. Vi kunde ha upp till 25 barn och ungdomar i olika grupper här inne. De åt chips och solrosfrön och drack läsk. När jag sa åt dem att vara tysta sa de "förlåt". Och efter tio minuter var det samma liv igen.
Biblioteket i Hässelby villastad i norra Stockholm är inrymt i ett köpcentrum som heter Åkermyntan. Biblioteket ligger vägg i vägg med en spelbutik och är egentligen ett stort rum på 420 kvadratmeter. Här finns också en kub som är studierum, stängt med kedja och hänglås.
– Vi låser upp för dem som verkligen ska studera och inte hinka läsk och gapa.
Under mitt besök är det tyst på biblioteket. Ett par herrar sitter vid ett bord och samtalar lågmält, den ene läser en juridisk handbok, den andre surfar i datorn.
Ungdomarna befinner sig utomhus: det är första dagen på sommarlovet och solsken. Några hänger runt en bänk utanför Åkermyntan.
– Vi känner en av dem som arbetar därinne sedan vi var små. (Han måttar med handen lågt över marken.) Hon heter Ellinor. När hon säger till oss att vara tysta så är vi tysta.
– Vi är på biblioteket mest på vintern och när det är dåligt väder.
Problem? De ser inga. Tvärtom är biblioteket en plats där unga och gamla möts, där de samtalar och umgås. Men Ellinor säger att någon tände eld på papper under ett av borden? Det är inget som dessa ungdomar säger sig känna till.
Så krockar två uppfattningar om vad som sker, två verklighetsbilder. Observera att Ellinor inte påstår att hon blivit hotad eller utsatt för våld. Tvärtom, hon säger att det är "goa ungdomar". Men de är väldigt jobbiga i grupp, de tar plats och tränger ut dem som kommer till biblioteket för att läsa och studera.
Larmet från Hässelby är inte unikt. Så här skriver en person som besökte biblioteket i Kista till kommunen:
"Besökte Kista bibliotek idag söndag den 29/3 -2015 och blev jätteförvånad av ljudnivån som rådde där inne.
Gäller inte samma bestämmelser i Kista biblioteket som i dom övriga biblioteken? Dvs. att man ska vara TYST!?
Det sprang massa ungar som skrek som stuckna svin och föräldrarna sket fullständigt i det. Större grupp män som spelade musik från mobilhögtalarna i lässalen och en annan som pratade i sin mobil.
I närliggande damrum står en rumänsk tiggare och tvättar sina underkläder i handfatet som vi alla ska använda.
Är detta tillåtet? Kanske kan jag ta med min tvätt dit också?
Gör något åt detta snarast!"
Anna William-Olsson är huvudskyddsombud på kulturförvaltningen i Stockholm. Hon säger att bibliotekariernas arbetsmiljö har blivit allt "tuffare".
– De ska hantera jobbiga situationer. Konflikter mellan besökare. Hotfullt och våldsamt uppträdande.
Och det handlar inte bara om biblioteken i förorterna.
– Kulturhuset (vid Sergels torg) är en påfrestande miljö. Medborgarhuset (på Södermalm) är oerhört utsatt.
Bibliotekarie, den stillsammaste av sysselsättningar, har blivit ett riskyrke. Sjuktalen är väldigt höga, säger Anna William-Olsson, högre än socialtjänstens och äldreomsorgens.
– Det är klart att arbetsmiljön spelar in.
Karin Linder, ordförande i fackförbundet DIK som organiserar bibliotekarierna, säger att biblioteken blivit lackmuspapper för den sociala oron i samhället.
– När fritidsgårdarna stängde blev biblioteken alternativet.
I Hässelby ligger biblioteket i ena änden av Åkermyntan. I andra änden ligger fritidsgården. Den öppnar klockan 18. Följaktligen säger en av ungdomarna som hänger utanför köpcentrumet:
– Vi är på biblioteket tills fritids öppnar.
– Problemet är att samhället inte har lokaler för dem som inte arbetar, inte studerar och inte är hemma för att ta hand om barn, säger Karin Linder.
Har samhällets sista rofyllda platser blivit samlingslokaler för folk som inte har någonstans att ta vägen? Vem har bestämt att det ska vara så?
Det otroliga är att denna diskussion plötsligt blivit "höger" och "vänster". Poeten Göran Greider twittrar om "bibliotekshögern" och syftar då på folk som vill att det ska vara tyst. Niclas Lindberg, socialdemokrat, generalsekreterare för Svensk biblioteksförening, motsätter sig "tysthetsnormen".
Många av oss som växt upp på bibliotek och som älskar friden och doften av böcker och är tacksamma för den fantastiska hjälp vi där kan få – gratis! – kan inte riktigt förstå hur en sådan här fråga kan bli ideologisk. Är det inte självklart att det ska vara ro på biblioteken?
Att det ens blir debatt om den saken visar hur jävla korkat och ängsligt vårt land är.