Ministern får betala för att få jobba
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2002-11-12
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Två veckors debatt om Jan O Karlssons inkomster har lett fram till en fullständigt bisarr situation.
Biståndsministern tvingas att varje månad betala 44 000 kronor för att behålla jobbet.
Jan O Karlsson kommer från och med nu att jobba gratis som minister. Statsrådslönen efter skatt, 44 280 kronor i månaden, ska skänkas till Olof Palmes minnesfond.
I stället ska biståndsminister Karlsson leva på avgångslönen från EU:s revisionsrätt. Drygt 80 000 kronor efter skatt.
Detta är vad två veckors diskussion om Jan O Karlssons inkomster lett fram till. Att ett svenskt statsråd avlönas av andra än den nation han sitter i den politiska ledningen för. Är det bra?
Givetvis inte, av flera orsaker. Det vore betydligt bättre att Karlsson levde på det arbete han utför. Inte på det han avslutade för snart ett år sedan.
Det här tar priset
För medborgarna vore det dessutom välgörande att veta att Karlsson bara tjänar en herre. Inte två.
Politiska affärer brukar sällan präglas av förnuft och logik. Men frågan är om inte diskussionen om Jan O Karlssons inkomster tar priset.
Varken landets politiska ledning eller media har lyckats klargöra vad det handlar om.
Det hela har kokat ner till frågan om Karlsson kan sitta kvar i regeringen eller inte. Men varför skulle Jan O Karlsson lämna posten som biståndsminister?
Inte för att han varit oduglig. Inte för att han förlorat statsministerns förtroende.
Men kanske för att han var dum nog att bjuda polarna på en av skattebetalarna betald kräftskiva. Och kanske för att han tjänar för mycket pengar.
Gästerna säger annat
Kräftskivan anser Karlsson själv vara representation. Den uppfattningen delas av statsministern. Och av den som kontrasignerar Karlssons notor.
Det tycker däremot inte gästerna och därmed är saken klar. Det var inte representation. Men ska man avgå för en kostnad på 3 800 kronor? I så fall är utrymmet för misstag extremt litet. Omöjligt att leva upp till annat än för den ofelbare.
Tillhör löneeliten
Jan O Karlsson tjänar 124 000 kronor efter skatt. Han tillhör därmed den yppersta svenska löneeliten. Det ställer två frågor på sin spets.
Principfrågan om dubbla ersättningar till statsråd och andra höga politiker. Och moralfrågan om hur mycket en socialdemokrat i högt uppsatt ställning får tjäna.
På den sista frågan vet vi svaret. Jan O Karlsson tjänar för mycket för att vara sosse. Han blir tvungen att skänka bort en tredjedel av inkomsten efter skatt varje månad för att behålla jobbet i regeringen. Det är tur att han tycker att jobbet är kul.
Principfrågan har också besvarats. Men tyvärr inte av Göran Persson eller Jan O Karlsson. Utan av försvarsminister Leni Björklund. Hon skjuter upp utbetalningarna av den pension hon haft från sjukvårdens rationaliseringsinstitut Spri tills hon slutar som statsråd.
Vad tycker Persson?
Det hade varit intressant att få veta vad Göran Persson har för uppfattning. Men i stället har han i lösa ordalag talat om att Karlsson gjort sig förtjänt av sin avgångslön eftersom han tjänat in pengarna.
Men det har Leni Björklund också gjort.
Borde hon också skänka bort pengarna, Persson?