KU ett tandlöst jippo
Konstitutionsutskottet presskonferens om årets granskningar av ministrarnas tjänsteutövning blev närmast parodisk.
Nio grälsjuka figurer utan egentlig makt gjorde vad de kunde för att vinna politiska poänger.
Det var en betydande samling reportrar, fotografer och politiska kommentatorer som i eftermiddags släpade sig till riksdagen för att lyssna på vad det anrika Konstitutionsutskottet hade att berätta.
Men så har också två av 20 granskade ärenden rönt betydande medial uppmärksamhet: Näringsdepartementets blåsning av Aftonbladet genom att lämna ut handlingar till Ekot och den skumma historien om ett bulvanföretag som bildades för att sköta byggandet av en vapenfabrik i Saudiarabien.
Utskottets ordförande, miljöpartiets Peter Eriksson, inledde med ett pratigt anförande som efter mycket om och men landade i prickning av näringsminister Annie Lööf.
– Det hon har gjort är mycket allvarligt. Det undergräver den parlamentariska kontrollen och allmänhetens förtroende för det politiska systemet, morrade Eriksson.
Sedan var cirkusen i gång. Vice ordförande, moderaten Per Bill, gick till motangrepp. "Alliansen är överens med utskottets majoritet om att vi har granskat 20 ärenden. Det är allt vi är överens om".
Bill suckade över hur ostyrkta påståenden och spekulationer letat sig in i kritiken mot Lööf. Sedan förklarade han att han var jävig i frågan om Saudiaffären då han är gift med försvarsminister Karin Enströms syster och därför borde vara tyst, bara för att i nästa ögonblick babbla vidare.
Det fortsatte på samma vis. Björn von Sydow (s) ansåg att regeringen har skadat Sveriges internationella relationer och Per-Ingvar Johnsson (c) tyckte att många har varit dumma mot hans partiledare.
Och precis då jag trodde att tjafsandet inte kunde bli mer hopplöst fick folkpartisten Karin Granbom Ellison luft och for ut i en harang om att eventuella konstigheter i det militära samarbetet med Saudiarabien helt och hållet var sossarnas ansvar.
Ni hör hur det låter. Alldeles oavsett vem som har gjort sig skyldig till vad i dagens två kontroversiella frågor så är det givetvis ingen tillfällighet att de inblandade ledamöternas åsikter sammanfaller med vad som är bäst för det egna partiet.
Ett utskott som ska stå över det vanliga politiska käbblet och lägga fram förslag av viktig konstitutionell betydelse samt granska ministrar är i dag närmast att betrakta som en klubb bestående av intrigerande gnällspikar.
Tandlös är den också, denna verksamhet som är så högtidligt reglerad i grundlagen. Dagens prickning är genant för Lööf, men saknar egentlig betydelse.
(Förvisso har KU rätt att väcka åtal mot statsråd, men den möjligheten har inte utnyttjats sedan Kung Oscar år 1854 tröttnade på att Aftonbladet skrev elakheter och lyckades förmå riksdagen att besluta att tryckfrihetsförordningen skulle lyftas ut ur grundlagen.
Regeringen vägrade. Ansvarig minister Johan August Gripenstedt och ytterligare sju statsråd åtalades, men friades).
Dagens KU påminner om debattörerna som har kastat sig över Husby. Alla har sin egen agenda att trumpetera ut. Skitsamma vad som är sant.
Eriksson tog till orda igen och fnös något om de borgerliga ledamöternas verklighetsuppfattning.
– Det där stämmer inte. Han är fullkomligt fel ute, teaterviskade kristdemokraten Tuve Skånberg.
Sedan var eländet över. Det kändes som att ett år hade passerat. Jag tittade på klockan, nej, bara 35 minuter.
Behövs verkligen Konstitutionsutskottet?