Blinda Birgitta, 62, hjälper sjuka barn

Vägrade att sluta jobba när hon förlorade synen

SUNDSVALL. Som nybliven barnsköterska blev Birgitta Green blind, över natten.

Hon var 23 år och tyckte att livet var slut.

Men hon vägrade låta sig förtidspensioneras och med rätt hjälpmedel har hon jobbat hela livet på barnklinikens lekterapi, till glädje för sjuka barn och deras syskon.

– I bland tror barnen inte att jag är blind utan tjuvkikar, skrattar hon.

Det är inte alltid lätt att vara annorlunda.

– Jag har en utanförkänsla som jag lever med och ibland blir jag bemött som om jag förstår mindre bara för att jag inte ser.

Som en av få blinda på den öppna arbetsmarknaden är hon gärna en förebild för andra synskadade. I dag är cirka 60 procent av alla synskadade arbetslösa.

– Kanske är många arbetsgivare rädda för att anställa någon med ett funktionshinder när allt ska gå så snabbt. Men det borde inte vara så när det finns så bra hjälpmedel, säger hon.

”Jag hamnade i chock”

I tonåren drabbades Birgitta av en ögonsjukdom som successivt försämrade hennes syn.

Hösten 1977 arbetade hon som barnsköterska på Sundsvalls sjukhus barnavdelning när synen blev suddig.

– Det klarnade efter ett tag men morgonen därpå hade jag knappt ledsyn, säger hon.

Att förlora synen så plötsligt, vid 23 års ålder var svårt.

– Jag hamnade i chock och blev fruktansvärt ledsen. Tankarna bara snurrade om hur det skulle bli och att jag inte skulle kunna förverkliga min dröm, om att bli sjuksköterska.

Hon blev erbjuden förtidspension men vägrade.

– Det fanns inte i min värld, jag ville jobba och klara mig själv.

Hon fick rehabilitering för att klara vardagen, bland annat med punktskrift och att använda den vita käppen.

”Hon betydde otroligt mycket för mig”

Med stöd och hjälp från olika personer i sjukvården fick hon så småningom chansen att provjobba på lekterapin på Sundsvalls sjukhus.

– Det fanns personal som undrade varför en blind skulle jobba där. Tyvärr finns det mycket fördomar om handikappade och även om vi kommit en bit i dag har vi långt kvar.

Dåvarande arbetskompisen Barbro Hultin, blev ett stort stöd.

– Hon betydde otroligt mycket för mig och är nog den största anledningen till att jag blev kvar, säger Birgitta.

Efter provperioden fick Birgitta en personlig tjänst på lekterapin. Barnen som kommer dit kan ha olika slags sjukdomar.

Fokuserar på det friska

Lekterapin är ett komplement till sjukvården som fokuserar på det friska hos barnen där de kan leka, pyssla, baka eller måla. Tack vare Birgitta och kollegan Maria finns numera en helt ny utegård och lekpark intill kliniken och strax utanför dörren kan barnen plocka smultron sommartid.

– Hos oss tar man inga prover, äckliga mediciner eller pratar om sjukdomen. För hur sjuk du än är så finns det något friskt i alla, säger Birgitta.

Förutom att aktivera barnen på olika sätt tar hon även hand om de sjuka barnens föräldrar och syskon.

– De vuxna har ofta ett jättebehov av att prata och det är viktigt att deras sjukhusvistelse blir så positiv som möjligt. Mitt handikapp har nog gjort mig till en bra lyssnare, det finns inget som distraherar.

När Birgitta hjälper barnen att hitta rätt på hyllor och i skåp händer det att de tvivlar på om hon verkligen är blind.

– De tror nog att jag fuskar lite ibland. Barn är nyfikna och frågar om allt möjligt så det är raka rör och direkt kommunikation som gäller.

Två gånger i veckan kommer förskolebarn på studiebesök till lekterapin. Då visar Birgitta med hjälp av dockor bland annat hur det går till att ta blodprov, hur man sätter ett dropp och hur ett undersökningsrum ser ut.

"Det känns meningsfullt"

I år har hon jobbat på lekterapin i drygt 37 år och trivs.

– Det känns meningsfullt och bra att få familjerna att må bra även om man självklart känner sig maktlös i vissa situationer.

Birgitta brukar även föreläsa om synhandikapp för sjuksköterskeelever. Hon visar olika hjälpmedel och de får prova på hur det känns att vara synskadad.

– Det betyder förhoppningsvis en del för hur de bemöter den gruppen sedan när de kommer ut och jobbar.

Idag finns många bra hjälpmedel som underlättar vardagen, som datorer och mobiltelefoner.

– Jag är betydligt mindre handikappad idag än när jag började jobba. Det ju miljön som gör en handikappad.

Älskar att resa

När Birgitta blev blind hade hon redan träffat Per-Erik som numera är hennes man sedan många år.

– Han har betytt otroligt mycket för mig men samtidigt är det skönt att jag inte är beroende av honom på samma sätt. Idag kan jag få ledsagare till och från jobbet till exempel, säger hon. 

Tillsammans tycker de om att träffa vänner, läsa, gå på bio, teater, konserter och resa.

Nyligen var de på en djur- och naturresa till Costa Rica.

– Jag vet att jag missar många vackra vyer och djur men det var ändå en alldeles speciell känsla att vara ute i regnskogen.

Annika Sohlander