Då en utslagen spillra – i dag kan ingen stoppa Ryssland
Tänk så annorlunda världen ser ut i dag mot för bara två decennier sedan.
Då var Ryssland utslaget, en spillra som behövde västvärldens bistånd för att överleva.
I dag finns det ingen som militärt kan eller vill stoppa Putin.
Scenförändringen mot 1991 när Sovjetunionen kollapsat och de gamla Sovjetrepublikerna förklarat sig självständiga är total. I ett slag var USA ensam herre på täppan. Världens enda supermakt gjorde som man ville.
Ryssland låg på rygg och sprattlade. Den ryska armén befann sig i totalt sönderfall. Omvärlden var tvungen att hjälpa till att säkra Rysslands kärnvapen så att de inte skulle falla i händerna på terrorister eller allsköns galningar.
USA:s dåvarande president ville inte förnedra sin ryske kollega Boris Jeltsin. Istället låtsades han att Ryssland fortfarande var USA:s jämlike trots att den forna stormakten förmodligen inte överlevt utan bistånd och hjälp från USA och övriga västvärlden.
Omvärlden skrattade åt det Ryssland som man nyss fruktat så mycket.
Alla vaggades in i en falsk säkerhet. Kampen mellan de två samhällssystemen, demokratisk kapitalism och kommunism var över. Det debatterades på allvar om Europas länder överhuvudtaget behövde ett försvar efter Berlinmurens fall och kommunismens totala nederlag. Nu var ju alla plötsligt på samma sida. Tiden av konflikt var över.
Den drömmen varande på sin höjd fram till 2001 och terrorattackerna i USA. Den dog definitivt i och med Rysslands invasion av Georgien 2008.
Ändå verkar det som USA och Europa inte riktigt fattat att tiden när västvärlden kan agera som om Ryssland fortfarande är den svage och fattige kusinen från landet är över.
På annat sätt är det svårt att förstå den yrvakenhet med vilken EU, USA och Nato tagit emot Putins övertagande av Krim. Västvärlden borde varit förvarnad.
Putin visade redan i Georgien 2008 att han inte accepterade att de forna Sovjetrepublikerna började orientera sig mot EU och mot Nato. Han satte ner foten genom att skicka sina tanks inom en timme från Georgiens huvudstad Tbilisi.
Man kan tycka det är för djävligt men så ser verkligheten ut.
Sett med ryska säkerhetspolitiska ögon är Georgien en dvärg jämfört med Ukraina.
Ukraina bör givetvis ha rätt att välja sin egen väg men det är något Putin inte vill acceptera. Ukraina ingår som en viktig beståndsdel i hans plan att göra Ryssland till en fruktad stormakt igen. Utan Ukraina blir det nästan omöjligt.
Det är därför Ryssland i månader stoppat och försvårat Ukrainas export österut och på alla möjliga sätt trakasserat landet. Men EU och USA brydde sig inte om de signalerna. Istället fortsatte lockropen till Kiev.
Under de tre månaderna av demonstrationer i Kiev har USA och EU blandat sig i Ukrainas interna angelägenheter precis lika mycket som Ryssland med den viktiga skillnaden att de jobbat mer med moroten än med piskan.
I den auktoritära demokrati som Putin står för är det hot och styrkedemonstrationer som gäller.
Ryssland vägrar spela på västvärldens villkor. Trots alla avtal man skrivit på så sätter man sin egen agenda. Det fördöms nu av alla men det är lätt att glömma att det var precis vad president George W Bush gjorde när han på falska grunder invaderade Irak. Som Nato gjorde i Kosovo 1999 och som Obama gör när han låter obemannade flygplan avrätta misstänkta terrorister i främmande länder.
Folkrättsligt har USA och EU bäddat för Rysslands invasion av Ukraina genom sina egna övertramp.
Vi är tillbaka i en tid då den starke tar sin egen rätt. Vill Ryssland "skydda sina medborgare" i Ukraina så gör man det. Putin kan känna sig rätt säker på att ingen stoppar honom.
USA vill inte. EU kan inte. I och med det är också Nato hjälplöst. De snackar men ingen handlar.
Gilla det eller inte men det är dags att inse att världen förändrats och att det är nya säkerhetspolitiska realiteter som gäller.