Andreas hånades för sin asperger - hyllas nu på mediabyrån

Britt Peruzzi

Chefen: Viktigt med olikheter på arbetsplatser

De flesta går till jobbet slentrianmässigt.

För Andreas Brunnström, 36, är jobbkontraktet en besannad dröm.

– Jag är bevis på att det inte är farligt att anställda personer med funktionshinder. Bara gör det!

”Funktionshindrade nämns inte i statistiken över arbetslöshet, men vi med diagnoser behöver jobben mer än andra, för vi har lättare att få depression.”

Andreas Brunnström vill bara ha det sagt. Helt kort. Innan han byter spår, och tonläge.

– Nu har jag ett jobb, och nu har jag hundra kollegor!

Glädjen i Andreas röst är en tvär kontrast till åren som arbetslös, och ännu längre tillbaka till skolåren när hans enda kompis på skolgården var en lyktstolpe. I fem år.

Berättelsen om Andreas Brunnströms första skolår får det att knyta sig i magen. Men livet har gjort en vändning som han vill berätta om för att stärka andra.

– Vi med asperger eller andra funktionsnedsättningar kan också bli en del av arbetslivet. Men kommer det någon med kompetensen så får de ofta nobben.

Kritisk mot lärarna

Första gången Aftonbladet skrev om Andreas var i augusti 1993. Då var han 13 år och hade varit mobbad under hela sin skoltid och halva sitt liv.

Allt Andreas gjorde, sa och kände var fel, tyckte plågoandarna. Läs- och skrivsvårigheterna sågs som brister och hans intressen och musiksmak som fel.

– Årskurs 1-5 var totalt kaos, bara rädsla. Jag tänker tillbaka på de åren när jag läser om andra barn som mobbas, och att självmorden ökar.

En bit upp i skolåldern diagnosticerades Andreas med den dolda funktionsnedsättningen lätt asperger, med lätt damp och högfungerande autism.

Andra gången Andreas berättade om sin vardag hade han fyllt 32 år. Livet var lite bättre. Han hade fått distans till de ensamma åren, men var kritisk till lärarkåren som tigande sett på.

”Blev överlycklig”

I dag har drömmen om att bli en i gänget på en arbetsplats besannats.

– Det är helt otroligt. Jag kommer ihåg första dagen, intervjun med chefen Anna. Jag nästan tjatade och skrek: JAG HAR ASPERGERS SYNDROM! Men hon svarade bara ”ja, ja”. Istället för att bli skrämd gav hon mig först praktik och sedan visstidsanställning i ett år.

Vid det laget hade Andreas nästan gett upp hoppet om att komma in på arbetsmarknaden men en vän hjälpte honom att få kontakt med mediabyrån Spoon.

– Efter ett år blev jag tillsvidareanställd. ”Då är man kvar”, sa Anna. Jag blev överlycklig, hoppade i korridoren och ringde och berättade för min mamma.

Ökad mångfald

Tjänsten som alltiallo på byrån i Stockholm har gjort honom mer stresstålig, initiativrik och social, förklarar Andreas som fixar i köket, tar hand om skrivarna, handlar och ordnar inför möten.

– Alla trivs med mig och jag stormtrivs med dem.

Enligt hans chef, Anna Aurell, är mångfald en viktig hörnsten vid rekryteringar. Företaget är medlem i den europeiska organisationen Diversity Charter som arbetar för ökad mångfald och inkludering.

– Olikheter på arbetsplatsen tror vi också är en viktig förutsättning för att utveckla kreativitet och innovationshöjd. Förutom att det skapar en trevligare arbetsmiljö i allmänhet.

”Ge fler chansen”

Andreas budskap är att alla med någon form av funktionsnedsättning måste få utrymme att växa.

Som barn växte han av att få byta till en lugn klass med bara dyslektiker, som tonåring genom att berätta om sin dolda funktionsnedsättning på föreläsningar - och som vuxen växer han genom eget boende – och jobbidentiteten.

– Jag förstår inte varför inte fler arbetsgivare tar chansen när de till och med får lönebidrag för att anställa. Ge fler chansen! Kalla till intervju! Våga ge praktik!

Andreas Brunnström är mån om att belysa mobbningen för sin funktionsnedsättning. Mobbningen gjorde honom illa, något som funktionsnedsättningen aldrig gjort.

– Andreas är en väldigt uppskattad kollega som är angelägen om att utvecklas och det har han gjort mycket sedan han började hos oss. Vi blir dagligen utmanade och påminda om att saker och ting inte är självklara och att man alltid kan tolka saker på olika sätt från olika perspektiv, säger Anna Aurell.