Hon räddade sin son från drunkningsdöden

Monika Israelsson

Ludwig, 14 månader, hittades livlös med ansiktet neråt i poolen. Men mamma Monica Fors lyckades få igång hans hjärta.

– Den minuten kändes som en evighet, säger hon.

– Plask plask, ropar tvåårige Ludwig och vispar glatt med handen i vattnet.

– Du får bada sedan när pappa kommer hem, säger mamma Monica Fors, 38.

Hon vågar inte än. Ändå är det lättare nu än i höstas. Då kunde hon inte ens titta på poolen.

Altandörren var öppen

Monica Fors och hennes man Mattias har läst böcker om barnsäkerhet, har petskydd i kontakterna och grind för trappan.

– Vi har alltid varit noggranna, säger Monica Fors.

Men den här dagen i augusti 2014 var det varmt. Monica hade öppnat altandörren till huset i Västerhaninge, söder om Stockholm, på glänt. Den var alltid annars stängd eftersom det var enda vägen ut till poolen. Men när Ludwigs pappa satte ner sonen bland leksakerna i vardagsrummet lade han inte märke till den öppna dörren. Han gick ut i hallen för att laga barnvagnen.

– Jag var på övervåningen. Jag tittade ut genom fönstret och såg Mattias stå i poolen med kläderna på. När han vände sig om såg jag att han hade Ludwig i famnen.

Ludwig hade flutit med ansiktet neråt, troligen höll blöjorna honom uppe.

Grå och livlös

Monica skrek hela vägen nedför trapporna men när hon mötte Mattias och fick sitt dyblöta barn i famnen satte autopiloten in.

– Han var som en gummidocka, grå och livlös. Jag minns att jag höll för näsan och gjorde de första inblåsningarna. Sedan fortsatte jag med hjärtkompressioner. Jag räknade inte, jag bara körde.

I ett töcken hörde hon Mattias prata med larmcentralen: ”Ramlat i poolen, inget livstecken, hon försöker...”.

– Sedan, som ett mirakel, kom ett halvt andetag. Jag hörde hur Mattias skrek: ”Han lever, han lever”, säger hon.

”Det var en magisk känsla”

Ludwig spydde upp skummande vatten och andades så småningom regelbundet. Monica lade honom i framstupa sidoläge och rullade in honom i en filt.

De kommande dagarna kastades föräldrarna mellan hopp och förtvivlan.

Ludwig var först medvetslös och hölls sedan nedsövd på barnintensiven och kyldes ner till 35 grader.

– Det var hemskt att se honom ligga där full med slangar. Men jag tänkte inte mycket på hjärnskador och sådant. Jag tänkte bara att han lever.

Alla föräldrar bör gå en kurs

Efter två dygn vaknade Ludwig.

– Det var en magisk känsla, en otrolig lättnad.

Monica Fors är djupt tacksam för att hon kunde hjärt- och lungräddning. Hon vill rekommendera alla andra föräldrar att gå en kurs.

– Man vet aldrig hur man reagerar. Men kunskapen gjorde att jag bara körde igång. Om vi hade irrat omkring och fått panik så hade Ludwig nog inte varit vid liv i dag.