Struntfrågan som blev lag

Hela historien om skatten ingen vill ha

Häromdagen vandrade sjuksköterskan Jenny Sandberg genom det stora parkeringhuset mitt­-emot thoraxkliniken på Karolinska sjukhuset i Solna. Hon skulle hämta sin Volvo V40, som hon gör varje dag när arbetet är slut.

Hon gick till den gula parkeringsautomaten för att stoppa in de 15 kronor som personalen betalar för att få stå en dag vid sin arbetsplats. Hon var arg.

– Det är sjukt, sa hon. Helt sjukt.

En stund tidigare hade kirurgen Jesper Swedenborg gått genom garaget för att hämta sin Saab. Han var inte arg utan snarare irriterad.

– Nonsens, sa han. Jag har annat att göra än att gegga ner mig i sånt här.

Han skyndade ner i garagets dunkel till sin bil.

Någon minut senare korsade den biomedicinska analytikern Helena Lundgren hans spår.

Hon var varken arg eller irriterad. Hon var uppgiven.

– De vill suga ut oss. Jag får sälja bilen och gå ner i arbetstid.

2 Deras ilska, irritation och uppgivenhet hade samma ursprung. Skatteverket har gjort en stor revision på Karolinska och upptäckt att sjukhuset upplåter 1 463 parkeringsplatser åt personalen. Revisorn Karl Johansson har gått på parkeringarna och i garagen och konstaterat att där är fullt av bilar.

De anställda erlägger två kronor timmen eller 15 kronor per dygn. Det är mindre än vad sköterskorna, biträdena, vaktmästarna, läkarna, kontoristerna, laboratorieaassistenterna, professorerna, städarna och alla andra som arbetar på det enorma sjukhuset skulle betala om de parkerade vid affärerna i Solna centrum. Där kostar det åtta kronor timmen.

Alltså har personalen på Karolinska fått en förmån av sin arbetsgivare.

Förmånens värde är, enligt Skatteverket, lätt att beräkna: 8 (priset i Solna centrum) minus 2 (priset på personalparkeringen) är 6. Förmånsvärdet är sex kronor timmen.

Det innebär att en heltidsarbetande på Karolinska varje månad får en förmån på cirka 1 200 kronor som är skattepliktig.

– Det är inget snack om vad som gäller, säger juristen Pia Blank Thörnroos på Skatteverket.

Regeln om förmånsbeskattning är gammal, men hittills har ingen – inte riksdagen, inte regeringen och definitivt inte Skatteverket – brytt sig om att tillämpa den på personalparkeringar.

Hur kommer det sig då att alla i Sverige som parkerar vid jobbet nu måste fråga sig hur stort förmånsvärdet kan vara?

3 Svaret kan reduceras till tre personer:

Rickard Wall, trafikforskare och nationalekonom på Vägverket.

Per Kågeson, trafikforskare och debattör.

Lennart Olsen, miljöpartist och sakkunnig på finansdepartementet.

Rickard Wall lade hösten 2001 fram en doktorsavhandling som handlade om transportkostnader. Efter avhandlingen fick han arbeta med en studie av Stockholmstrafiken åt Kommunikationsforskningsberedningen. Studien handlade om trafikflöden.

När Wall var ute och gick kom han på att gratis parkeringsplatser användes flitigare än sådana som kostar pengar.

Det kan synas som en banal iakttagelse, men den skulle få stora konsekvenser.

Hur påverkar priset på parkeringsplatser trafikflödet? frågade sig Wall. Han ringde runt till 30 skolor i Stockholm. Han upptäckte att där parkeringsplatserna var gratis körde 20 procent av lärarna bil till jobbet. Men om det kostade tog bara ett par procent bilen till jobbet.

Det var inget forskningsprojekt, blott en enkel studie. Men Wall ansåg att han var något stort på spåren, och det spelade en viss roll att detta var hans första studie efter doktorsavhandlingen. Rickard Wall var äregirig.

Om skattemyndigheterna tog den gamla regeln om förmånsbeskattning av p-platser på allvar skulle man antagligen få ner trafikflödet in till storstäderna ganska rejält. Folk skulle helt enkelt inte ha råd, eller anse sig ha råd, att köra bil till jobbet.

På detta enkla sätt skulle trafiken minska så dramatiskt att trängselavgifterna i Stockholm kunde bli helt onödiga.

4 Rickard Wall ville berätta för världen vad han funnit. Han ansökte om pengar för att göra ett stort forskningsprojekt, men Skatteverket ville inte delta.

Han ringde TV4 och de stora tidningarna.

Ingen brydde sig om hans studie.

Hösten 2002 såg han att Motormännen skulle ha en konferens om trängselavgifterna på Stockholms central. Han ringde Motormännen och sa att han ville göra ett inlägg. Wall fick löfte om att säga några ord från golvet.

Konferensen den 27 november 2002 blev mest känd för att borgarråden Annika Billström (s) och Kristina Axén Olin (m) råskällde på varandra. ”De tappade paneletiketten”, minns journalisten Ulf Wickbom som var moderator.

Framåt eftermiddagen, när konferensen strax skulle sluta, gick ordet till Rickard Wall som berättade om sina tankar om förmånsbeskattning av parkeringsplatser. Ulf Wickbom satt på podiet och tänkte att här har vi ett typiskt forskarinlägg, möjligen intressant i teorin.

Han avbröt Wall som blev upprörd. Han hade mer att säga – mer!

Det han pratar om kommer ändå aldrig att hända, tänkte Wickbom.

5 Men i publiken satt forskaren och debattören Per Kågeson och Kågeson fattade direkt att här fanns det möjligheter.

Han beställde fram Walls studie och började göra egna beräkningar på flödet av bilar. Tre månader senare var Kågeson inbjuden att tala vid en utfrågning om trängselavgifter som riksdagens trafikutskott ordnade.

Kågeson sa:

– Av alla som åker bil dagligen eller någon gång per vecka borde 32,2 procent förmånsbeskattas för fri p-plats enligt gällande lag.

Kågeson såg, precis som Rickard Wall, detta som ett alternativ till trängselavgifterna.

6 I publiken satt miljöpartister. De hade inga tankar på att ge upp trängselavgifterna. Men det betydde inte att man behövde avstå från förmånsbeskattningen. Om man lägger förmånsbeskattningen ovanpå trängselavgifterna bör ju flödet av bilar minska ännu mer.

Miljöpartisten Lennart Olsen hörde talas om Kågesons föredragning och Walls studie. Olsen är anställd som politiskt sakkunnig i finansdepartementet. Han är ett slags sambandsman mellan miljöpartiet och regeringen.

Olsen är med i en samrådsgrupp som heter allmänna skattegruppen. Där satt statssekreteraren Claes Ljungh (s), Per Erik Granström (s), Arne Kjörnsberg (s), Barbro Feltzing (mp), Karin Edlund (v) och Marie Engström (v).

Förmånsbeskattningen av parkeringsplatser blev den minsta fråga som allmänna skattegruppen någonsin hade diskuterat. Den brukar hålla sig till större visioner, breda riktlinjer, genomgripande reformer. Men Olsen ville diskutera varför medborgarna inte följer gällande lag: folk parkerar gratis och betalar ingen skatt och Skatteverket tycks inte bry sig!

Frågan överlämnades till tjänstemän för utredning. Departementsrådet Ulf Rehnberg skrev promemoria efter promemoria och även han gjorde reflektionen att detta var den minsta fråga han hade arbetat med, även om han aldrig skulle säga ”struntfråga”, ty att säga så vore inte värdigt en tjänsteman i staten.

Rehnberg föredrog ärendet för skattegruppen. Han avrådde från vidare åtgärder. Det fanns alldeles för många osäkra faktorer: Hur värderar man en p-plats? Hur mycket används den bilen som står på parkeringsplatsen i tjänsten? Vem har stått på den aktuella platsen?

Att genomföra kontroller skulle kräva oerhörda resurser av Skatteverket.

För staten betydde parkeringsplatserna ingenting rent ekonomiskt, och miljövärdet av att förmånsbeskatta dem var ytterst tveksamt.

Ulf Rehnberg tillät sig också en mer filosofisk synpunkt:

Det finns så många regler som människor inte efterlever. Varför ska man bråka om just denna?

7 Men Lennart Olsen fortsatte att driva frågan och de andra partierna gav sig. ”I ett samarbete får man sälja och köpa”, säger socialdemokraten Arne Kjörnsberg.

– Vi socialdemokrater var tveksamma. Vi tyckte att man kunde fortsätta som tidigare. Men en förhandling är en förhandling. Det är ett givande och tagande, säger Per Erik Granström.

Det slutade med att politikerna satt på finansdepartementet och diskuterade hur kontrolluppgiften från arbetsgivarna ska se ut – ännu ett petande, en liten detalj som de överhuvudtaget inte ska behöva befatta sig med.

De kom överens om att det ska finnas en ny ruta, där arbetsgivarna måste kryssa i om den anställde får parkera gratis eller under ”marknadsvärdet”.

Efter beslutet gick det ”signaler” från finansdepartementet till Skatteverket om att nu gäller lagen om förmånsbeskattning även parkeringsplatser. Signalen mottogs inte med någon entusiasm. Tommy Carlsson, chef för årsbeskattningsenheten, säger:

– Vi kan inte ha kryss för varje liten sak på våra blanketter. Ska du och jag notera varje gång vi ringer ett privatsamtal på jobbet? Vi tyckte inte att parkeringsplatserna var viktigare än att kolla om folk använder sina tjänstemobiler privat.

Carlsson säger att det ibland kommer ”signaler” från finansdepartementet som tjänstemännen på Skatteverket finner orimliga.

– Vi suckar och försöker glida ur det. Man kan till exempel säga: Det fungerar inte, det blir tekniska problem. Men den här gången gick inte det.

8 Från den 1 juni förra året gäller regeringens förordning 2004:284, där det står: ”Om förmån av fri parkering har getts ut, skall det anges i kontrolluppgiften.”

Departementsrådet Ulf Rehnberg fick rätt i åtminstone en av sina invändningar. Det är verkligen besvärligt att bedöma marknadsvärdet på en parkeringsplats.

Karolinska har överlämnat tvisten med skattemyndigheten till organisationen Sveriges kommuner och landsting. Där har juristen Lars Björnson ägnat sig åt att köra runt och undersöka vad olika myndigheter har för personalparkeringar.

– På länsrätten betalar de 30 kronor om dagen. Kammarrätten 20 kronor per dag. På Skatteverket betalar personalen åtta kronor om dagen. Ska allt detta höjas till ”marknadspriser”? Ska folk inte ha råd att köra till jobbet längre? Det kommer att kärva i hela samhällsmaskineriet, säger Björnson.

9 Förordningen var en stor seger för miljöpartisten Lennart Olsen. Men när han i efterhand berättar om den politiska processen säger han att det ”inte var någon jätteentusiasm på finansdepartementet”. I själva verket var det bara Olsen som brydde sig. Inte ens hans partikamrat Barbro Feltzing satte sig in i frågan.

– Egentligen bör jag se poängen men det gör jag inte riktigt ... Det är Lennart som är entusiastisk för det här. Jag blev tagen lite på sängen av beslutet, säger hon.

Vänsterpartisten Karin Edlund, politiskt sakkunnig på finansdepartementet, var också med i diskussionerna men kan inte längre minnas dem.

– Jag kan inte i detalj gå in på hur vi resonerade. Jag minns inte exakt hur diskussionen fördes.

Men vad tyckte du?

– Jag har ingen anledning att berätta vad jag tycker i frågan.

Den andra vänsterpartisten i skattegruppen, Marie Engström, säger:

– Jag vet inte varför miljöpartiet fick igenom det här. Men det är så i ett samarbete, att man får igenom vissa frågor.

En förklaring kan vara att socialdemokraterna Granström och Kjörnsberg ansåg sig hitta en orättvisa som kunde rättas till. Arne Kjörnsberg resonerar så här:

En parkeringsplats är värd mycket i Stockholm men knappast inget i Torsby.

Alltså får sköterskorna på Karolinska sjukhuset en förmån som är värd mycket mer än motsvarande för till exempel sköterskor i Torsby. Men sköterskorna i Stockholm har hittills inte behövt betala skatt för sin förmån trots att den är värd mycket mer än de parkeringsplatser man har i Torsby. Det är orättvist.

– Man måste ha rättvisa om förmåner tillhandahålls. Det är min principiella uppfattning, säger Kjörnsbergs partikamrat Per Erik Granström.

10 Häromdagen gick en arg sjuksköterska, en irriterad kirurg och en uppgiven biomedicinsk analytiker genom det stora parkeringshuset vid Karolinska sjukhuset.

De vet ännu inte hur mycket dyrare det blir att parkera – 40 kronor om dagen, 50, 60, 80. Men de vet att deras liv kommer att förändras.

Sköterskan Jenny Sandberg säger att det tar 40 minuter med bil men tre timmar med buss för henne till jobbet – enkel väg.

– Om jag inte ska bosätta mig på bussen får jag försöka hitta någon annanstans att parkera. Här kommer jag i alla fall inte ha råd att vara.

Kirurgen Jesper Swedenborg säger att han får stiga upp tidigare på morgnarna.

– Det måste väl finnas mer angelägna frågor i samhället än våra parkeringsplatser.

Biomedicinska analytikern Helena Lundgren säger att hon får gå ner i arbetstid eller be om ett annat schema. Hon tjänar en timme om dagen på att köra bil. Hon måste vara hemma snabbt efter jobbet eftersom hon skjutsar sina två barn till olika aktiviteter.

När jag berättar för socialdemokraten Arne Kjörnsberg om konsekvenserna på Karolinska säger han:

– Jag har inte tänkt i de banorna.

Per Erik Granström var med och fattade beslutet trots att hans åsikt är denna:

– Man kan nog lugnt säga att ingen ser det som en förmån att få parkera vid jobbet.

Sjuksköterskan Jenny Sandberg säger:

– Det här är ju sjukt. Helt sjukt.

Sedan 1 juni förra året är din parkeringsplats guld värd – för Skatteverket. Då trädde den nya regel i kraft som säger att subventionerad p-plats på jobbet ska beskattas. För de anställda på Karolinska sjukhuset får det dramatiska konsekvenser. I stället för att betala 15 kr om dagen måste de nu dessutom skatta för en förmån på 6 kr – i timmen. – Jag får sälja bilen och gå ner i arbetstid, säger biomedicinaren Helena Lundgren. – Vi tänkte inte i de banorna, säger socialdemokraten Arne Kjörnsberg, en av beslutsfattarna. Aftonbladets Peter Kadhammar har kartlagt den fantastiska vägen från en karriärforskares idé till regeringsförordningen.

Peter Kadhammar