Djupt bekymmersamt att rättsväsendet inte gör allt för att lösa hatbrott

Oisín Cantwell

Tre unga nazister häktades i dag, misstänkta för att ha försökt mörda en svart man i tunnelbanan i vintras.

Det är både en god och en dålig nyhet.

Häktningsförhandlingarna i Södertörns tingsrätt under eftermiddagen rönte betydligt större intresse bland högerextremister än hos tidningar, radio och tv, men med bantade resurser hos mediehuset och en gryende valrörelse står inte hatbrott alltid överst på agendan.

Tolv nazister hade sökt sig till säkerhetssalen för att stödja sina frihetsberövade vänner och fotografera utkommenderade poliser och den enda närvarande journalisten.

Minuter från döden

Den 7 december förra året överföll fyra personer en svart man då han hade klivit av tunnelbanan vid Hökarängen.

- Vi är nationalister. Du ska dö negerjävel, skrek de.

Mannen lyckades dock slå sig fri och springa ifrån dem. Några minuter senare gav de sig därför i stället på Fidel Ogu, på besök från Nigeria.

De knivhögg honom i magen, läkare skulle senare berätta att han bara var minuter från att dö.

Då polisen en vecka senare grep ett betydande antal nazister efter den våldsamma attacken på en demonstration i Kärrtorp visade det sig att tre av dem gick att identifiera från Hökarängen.

Fnissar i rättssalen

Nu, nio månader senare, lade åklagare Sara Malmhester fram sina bevis för rätten bakom lyckta dörrar.

Den förste som ställdes inför häktningsdomaren, snaggad, häktets gröna tröja och svarta byxor, nekade till brott men var snart häktad, på sannolika skäl misstänkt för försök till mord.

Åhörarna släpptes in då beslutet skulle avkunnas. Rådman Fredrik Nydén tittade bistert på vännerna till den misstänkte och sa åt dem att stoppa ner mobiler och kameror.

– Den som fotograferar inne i rättssalen kommer att dömas för brott, röt han.

Nazisterna fnissade och gjorde tummen upp till kompisen på andra sidan det skottsäkra glaset.

Resultat av ideellt jobb

Någon timme senare var samtliga häktade. Ett allvarligt hatbrott ser ut att vara på väg att klaras upp, vilket givetvis är bra.

Mindre bra är att denna händelseutveckling i varje fall delvis är ett resultat av advokat Sten de Geers ideella arbete.

För trots ett gynnsamt utredningsläge - vittnen, bilder från övervakningskameror, dna - har åklagare tidigare lagt ner utredningen med motiveringen att det inte gick att reda ut vem som höll i kniven.

Advokaten begärde överprövning. Han påpekade att det finns juridiskt utrymme för fällande dom även om det inte går att reda ut vem som har gjort vad. Ta bara Malexander, där inga bevis fanns för vem som sköt ihjäl poliserna.

Vice chefsåklagare Johan Frigell höll med och beslöt att fallet skulle tas upp igen.

Att detta mordförsök troligen inte hade drivits så här pass långt om inte en gratisarbetande advokat lagt sin näsa i blöt är principiellt allvarligt. Inte minst sett i ljuset av tidigare misslyckanden med att klara upp nazistiska våldsbrott.

Utredning lades ner

I Uppsala återupptogs utredningen av en allvarlig misshandel för sedan journalister granskat bevisningen.

Och det schabblades så mycket med det grova överfallet på vänsterpartiets ordförande i Dalarna, Daniel Riazat, att åklagaren fick lägga ner ärendet mitt under rättegång.

För lång tid hade gått, vittnenas minnesbilder var för suddiga. Emil Hagberg, en av ledarna för Svenska motståndsrörelsen, klarade sig.

Det vore ohederligt att på grundval av dessa insatser hävda att staten rycker på axlarna åt den här typen av kriminalitet. Åtskilliga är de nazister som har dömts för grova, politiskt motiverade brott.

Men redan det faktum att åklagare och poliser inte alltid tycks göra sitt yttersta för att lösa hatbrott är djupt bekymmersamt.