Här styr högerextrema AFD för första gången
Skriken på valmötet: ”Raus, raus!”
Uppdaterad 2024-06-14 | Publicerad 2024-06-07
SONNEBERG, TYSKLAND. Staden i östra Tyskland brukade vara känd för att vara världens leksaksfabrik.
I dag är berömmelsen av en annan karaktär.
Sonneberg är den första stad där det högerextrema partiet AFD styr.
– Läser man tidningarna skulle man kunna tro att vi alla är nazister men det stämmer inte, klagar Andreas Müller.
Han har ställt upp sin barnkarusell på torget intill stadens shoppingstråk. En ensam flicka åker runt, runt på en av tivolihästarna.
Sonneberg gör inte skäl för sitt namn den här eftermiddagen. Det regnar rejält och centrum är mer eller mindre övergivet trots att det är lördag.
Andreas Müller, 75, går bort till karusellen och stänger av den så det inte ska bli någon kortslutning.
EU-valet intresserar honom inte särskilt mycket.
– Visst är det viktigt på ett sätt men jag tycker det är för mycket snack om Europa. Det är viktigare att fixa till saker här i Tyskland. Den tyska regeringen är en katastrof. Allting har blivit ofantligt mycket dyrare det senaste året.
Bredvid karusellen står en öppen vagn där han och hustrun säljer kanderade mandlar och inplastade pepparkakor med vackra dekorationer.
För ett knappt år sedan valdes Robert Sesselman från Alternativ för Tyskland, AFD, till högste ansvarige för det lokala styret. Sesselmann vann med 53 procent av rösterna. Detta trots att alla övriga partier gick samman och enades kring en motståndskandidat.
Det är första gången någon från det högerextrema partiet valts till en maktposition i Tyskland. Valet fick stor uppmärksamhet både i Tyskland och internationellt.
Utmålas som nazister
Andreas Müller förstår inte riktigt varför.
– Alla blev livrädda när det hände men i praktiken har det inte betytt så mycket, konstaterar han. Väljarna är ju helt vanliga människor, bra människor och inte något slags monster. Det målas ut som att alla som bor här är nazister och det stämmer ju inte.
Regnet tilltar och han flyttar in under försäljningsvagnens markis.
– Jag tror AFD kommer att få många röster i EU-valet. De har stort stöd här.
Hustrun muttrar instämmande från bakom disken.
Vi åker ut till ett av hyreshusområdena i Sonnebergs utkant. Att femvåningshusen har piffats upp med ny puts och färgglada balkonger kan inte dölja känslan av gammal öststat.
I ett gathörn står Marcus Scheller, 41, och köper cigaretter ur en automat. Han tänker definitivt rösta i EU-valet och det råder ingen tvekan om vilket parti som kommer att få hans röst även om han inte nämner dess namn en enda gång.
– Jag tänker rösta på det parti som sätter Tyskland främst. Ett parti som hjälper sitt eget folk innan man lägger en massa pengar på annat.
På en lyktstolpe inte långt bort hänger en valaffisch från AFD med slogan ”Vårt land först”.
Ingen ärlig chans
Han anser att inte mycket hänt sedan AFD fick makten lokalt men tycker inte heller att Sesselmann fått en ärlig chans.
– De andra partierna blockerar allt han vill göra. Men jag uppskattar att han ändå försöker.
Marcus Sheller är nöjd med AFD:s framgångar och tror att partiet kommer att gå fram även i EU-valet.
– Det behövs förändringar. En del av de som engagerar sig för AFD går lite väl långt i sina åsikter. Men bilden att vi är några slags nazister har inget med verkligheten att göra.
Marcus Sheller vill se höjning av minimilönen, stopp för hyreshöjningar och bättre pensioner. Reformer som ska bli möjliga genom att Tyskland lägger mindre pengar på bistånd till utlandet, vapen till Ukraina och minskad invandring.
– De ansvariga påstår att Tyskland inte längre tar emot lika många men vad jag kan se har vi fortfarande en stor våg av migranter.
Han tänder en cigarett och går i väg.
Mohammed, 31, som driver en butik med matvaror från Mellanöstern nere i Sonnebergs lilla centrum kom hit 2015 som flykting från Syrien.
Får inte jobba
– Då var alla så otroligt välkomnande, minns han. Vi fick lägenheter och pengar så vi kunde överleva.
Han får något drömskt i blicken. Sedan tittar han bort mot torget med barnkarusellen.
– I dag ropar dom ”ut med utlänningarna”.
Trots förändringarna och att AFD tagit över makten är han inte särskilt orolig.
– Jag är inte rädd, säger han. Men jag har redan märkt hur attityderna hårdnat. I dag är det mycket svårare att få mitt uppehållstillstånd förlängt. De lokala myndigheterna begär att jag skaffa skaffa nya dokument från Syrien. Men jag vill inte betala 5 000 kronor för ett nytt pass som göder regimens blodiga händer.
Mohammed är egentligen apotekare men får inte jobba som det i Tyskland trots att det råder brist på just apotekare i Sonneberg.
– Först måste jag göra om delar av min utbildning och klara flera prov.
En strid ström av kunder kommer fram till kassan. Ingen handlar mer än enstaka varor.
– Folk har ont om pengar, säger Mohammed och rycker på axlarna.
Får inte rösta
I lokalen bredvid driver en annan syrier en frisörsalong. Sonen till ägaren bjuder på kaffe. Han går sista året på gymnasiet.
– Jag hade gärna röstat i EU-valet, säger Hadi Rashadan, 19. Men jag är inte tysk medborgare än. Kanske om några år.
Han känner inte till mycket om tysk politik. Men han vet att de högerextrema demonstrerar en gång i månaden med udden riktad mot invandrare.
– Jag vet inte varför dom gör det. Det finns bra och dåliga människor. Men jag känner mig trygg här i Tyskland.
Bakom honom börjar en trimmer surra när en av frisörerna ansar skägget på en kund.
Hadi har inga planer på att återvända till Syrien annat än möjligen för att hälsa på sin farmor.
– Men jag kommer nog att försöka lämna Sonneberg. Det är en fattig stad.
Sonneberg låg tidigare i det gamla Östtyskland. Gränsen mot Bayern i västra Tyskland går bara några kilometer bort och är ihågkommen med en stor skylt som meddelar att här var Tyskland delat fram till november 1989. Under DDR-tiden bodde över 30 000 människor i staden. Numera strax över 20 000.
För traditionen vidare
Före kriget och under DDR-tiden var staden känd för sin leksakstillverkning. I var och vartannat hus satt hantverkare och gjorde leksaker. Här fanns också en mer storskalig tillverkning av leksakståg. Vid infarten står fortfarande ett leksakslok av märket Piko, fast i naturlig storlek. Piko finns kvar men importerar mycket av sina produkter från Kina.
I dag är nästan det enda som återstår av denna industri ett leksaksmuseum.
I centrum finns en butik där man fortfarande handtillverkar nallebjörnar.
– Jag är ensam om att föra den här traditionen vidare, berättar Sina Martin.
I ett av hörnen i butiken sitter en gigantisk björn som tar upp hela utrymmet från golv till tak. Enligt Martin är den världens största.
– Min önskan är att Sonneberg återigen ska bli mer känt för våra leksaker än för att AFD styr här, säger hon och får något sorgset i blicken.
Hon stoppar mjuka, vita bitar av material i magen på en brun nalle som är öppen längst bak.
– Jag fick en chock när AFD vann här. Jag umgås inte med några som röstar på AFD. Jag trodde aldrig de skulle få så mycket röster.
”Raus, raus!”
Samma kväll står vi utanför Martins butik på Banhofstrasse. Människor har börjat samlas utanför stadsparken med tyska flaggor och plakat. På banderollen längst fram i demonstrationståget står det ”Fred med Ryssland”, också med kyrillisk skrift.
Några av flaggorna bär texten ”Wir sind das volk” – samma slogan som användes av oppositionen före Berlinmurens fall för att största kommunistregimen. Nu är siktet i stället inställt på den tyska trepartiregeringen.
Folkmassan marscherar till Rådhusplatsen. På vägen passerar de Mohammeds livsmedelsbutik. Han står ute på trottoaren och tittar på demonstrationståget.
Framme vid Rådhusplatsen väntar traktorer och lastbilar som blockerar bilvägen förbi järnvägsstationen. De tutar högljutt när demonstranterna anländer.
Huvudtalare är en man vid namn Ingo.
Han inleder med att tala om dådet i Mannheim, söder om Frankfurt, där en afghansk flykting i förra veckan attackerade ett högerextremt politiskt möte. En polis som gick emellan dödades av flera knivhugg.
– Ett fegt och fruktansvärt dåd begånget av en afghan (han nämner hans namn) som lyckats stanna tio år i Tyskland trots att han inte fått asyl.
Publiken börjar upprört skandera ”Raus, Raus!” (”Ut, ut!”).
Tyst minut för död polis
– Om regeringen och myndigheter hade hållit sig till de regler som gäller för asyl så hade det här aldrig hänt, dundrar Ingo. Detta var ingen engångshändelse. Det händer gång på gång runtom i Tyskland.
Förmodligen är det därför som det på sidogatorna står flera polisbussar med kravallutrustad polis.
Ingo står på några EPA-pallar på flaket till en släpkärra. Framför honom är rader med tända gravljus placerade. En tyst minut anbefalles för den döde polisen.
Sedan fortsätter Ingo angripa den tyska regeringen för sin ”släpphänta invandringspolitik”.
– De som inte delar tyska värderingar och tysk kultur måste ut ur landet. Nu!
Förnyade applåder och busvisslingar.
De flesta som kommit hit är i övre medelåldern eller äldre. Jag ser inga ungdomar alls.
Dessa regeringsfientliga och högerextrema demonstrationer hålls i Sonneberg en gång i månaden.
En annan talare pratar om EU-valet och hyllar AFD:s framgångar i de nyss hållna lokalvalen.
– Låt oss se till att de blir lika framgångsrika i EU-valet, vrålar han så högt att högtalarna är på väg att gå sönder.
Åhörarna jublar instämmande.
Mötet avslutas med att den tyska nationalsången strömmar ut ur högtalarna.
De tyska fanorna vajar taktfast över Rådhusplatsen i Sonneberg.
