Löjeväckande att polisen inte får tag i de efterlysta
Det framstår som tamt, nästan löjeväckande, att någon som är efterlyst ska kunna driva processer i domstol, ändra folkbokföringsadress eller kvittera ut sitt körkort utan att polisen får tag på vederbörande.
I ett rättssamhälle är själva verkställigheten av fängelsestraffet en central del för legitimeten av påföljdssystemet.
Dessa problem är kända sedan tidigare, vilket inte gör saken bättre.
Det första politiker bör göra är att sätta sig ned och gå igenom de uppenbara hål som finns i samarbetet mellan myndigheter. Är ordningen rimlig, eller finns det förbättringspotential? Och i vilka fall ska det vara möjligt att erhålla ersättning från staten för den som håller sig undan? Svåra men viktiga frågor.
Det ska inte heller vara enkelt att hålla sig undan för att invänta preskription. Även detta är till sist en fråga om legitimitet.
Men den som vill skrota systemet med preskription bör erinras om att det finns goda skäl för en sådan ordning, också.
Det är inte alltid lika viktigt att gamla brott blir bestraffade, och det kan i vissa fall framstå som orimligt att den som efter ett brott har hållit sig på rätt sida lagen under en längre tid, plötsligt ska få sin tillvaro omkullkastad. Det är ytterst en balansakt mellan brottets allvar och den tid som förflutit.
Men det är också, som så ofta, en fråga om resurser. Om polisiära prioriteringar. Jag är övertygad om att polisen tämligen enkelt kan hitta en rad av de brottsdömda som förekommer i denna granskning, men vilka poliser ska lägga ned den tid som krävs?
För samtidigt finns det krav på att polisen ska uppklara fler brott och hantera ärenden snabbare än idag, för att inte tala om regeringsuppdraget att bevaka den svenska gränsen, samt hitta människor som vistas illegalt i landet.
Här någonstans får vi nog, under rådande omständigheter, välja. Jag möter dagligen parter i mål om allvarlig brottslighet som får gå och vänta på vidare utredning, som får sitta häktade onödigt länge eller som får sämre möjligheter i domstol eftersom utredningsåtgärder vidtagits för sent eller i för liten omfattning. Vart ska alla poliser komma från?
Granskningen visar på allvarliga brister, och vissa kan lösas genom samverkan mellan myndigheter. Men om polisen ska kunna möta alla de krav som ställs på myndigheten krävs sannolikt en större diskussion om hur vi vill använda de poliser som finns.