Burma har förvandlat sin rikedom till svält
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-09-29
För burmeserna är varje dag en kamp för överlevnad.
Och det handlar inte om risken att bli skjuten under politiska protester.
Vardagen är präglad av svält, slavarbete och obefintlig sjukvård.
Rädslan finns konstant även när soldaterna inte intar gatorna. Överallt i städerna lyssnar och observerar civilklädda informatörer. Den som säger något kritiskt om regimen grips.
En burmes bör inte bli sjuk. De statliga sjukhusen är de enda som står öppna för vanliga människor.
– Sjukvården har totalt rasat ihop, säger Jan Hodann, Burmaexpert på Palmecentret.
Måste ta med sig blod
Det finns i stort sett inga mediciner. Den som behöver en operation måste själv ta med sig blod. Enligt Världshälsoorganisationen spenderar Burma bara 70 kronor per person och år på sjukvården.
För 45 år sedan var Burma ett av Sydostasiens mest välbärgade länder. Sedan har ”Burmas väg mot socialismen” lett rakt utför.
Mat finns att köpa men priserna på basvaror som ris har ökat så mycket att många inte har råd att äta sig mätta. Var tredje barn under fem år lider av undernäring.
Välstånd brukar mätas i bruttonationalprodukt per invånare. För Burma låg den förra året på 1 610 kronor. Det är i nivå med de fattigaste länderna i Afrika.
– Vilket mått man än använder hamnar Burma konstant på botten, bland de tre sämsta, säger Jan Hodann.
På pappret går nästan alla barn i skola. I verkligheten är det ett fåtal som är kvar mer än några få år. Läroböcker saknas ofta.
Vägar förfaller
Att ta sig från en del av Burma till en annan är inte lätt. Landsvägar och järnvägar som byggdes upp av den brittiska kolonialmakten förfaller i brist på underhåll. Bussarna som trafikerar vägarna hade i Sverige omedelbart belagts med körförbud.
Regimen offentliggör inga siffror på arbetslöshet. Förmodligen av ren självbevarelsedrift.
– Slavarbete är tämligen vanligt, säger Jan Hodann.
– Byar som inte levererar tillräckligt mycket arbetskraft till de projekt som militären tycker är viktiga straffas med böter.
De som kan flyr över gränsen till Thailand. Där kan de få jobb som daglönare på byggen eller prostituerade. Pengarna hjälper familjen därhemma att överleva.