Masih Alinejad om protestvågen i Iran
Publicerad 2022-10-25
NEW YORK. Hennes skärm blinkar till. Ännu ett meddelande.
Kvinnorna som skickar videor av hur de bränner sina slöjor till Masih Alinejad, 46, riskerar tio år i fängelse.
Ändå fortsätter de. I hopp om att hon ska sprida filmerna till miljonpublik.
– Jag har inga vapen, väger 45 kilo – och Irans ledare är rädda för mig, säger kvinnorättsaktivisten.
Vi ses på ett hotell. Mötet är bevakat av FBI.
Masih Alinejad spejar genom fönstret på Wall Street.
– Detta är mitt liv. Det är sorgligt att jag måste se över axeln hela tiden, även på amerikansk mark. Bara för att jag pratar om kvinnors rättigheter och ger en plattform till kvinnor.
I över ett årtionde har hon fört en högljudd kamp mot Irans slöjtvång. Få har velat lyssna – förrän nu.
Landet har exploderat av ilska. En månad har gått sedan 22-åriga Mahsa Jina Amini dödades av moralpolisen för att hon bar sin slöja ”på fel sätt”.
Efter hennes död har protester brutit ut över hela Iran.
Drygt 250 personer har dött i protesterna
Kvinnor tar av sig huvudsjalen offentligt, trots att hijab är obligatoriskt i Iran sedan 1979. De bränner slöjan. Klipper sitt hår i protest. Skriker slagorden ”Kvinna, liv, frihet”.
Iranska säkerhetsstyrkor skjuter mot demonstranter, griper tusentals. Drygt 250 har dödats i Iran, uppskattar Human Rights Activists News Agency.
Här är extrema duon iranska folket protesterar mot
Skotten får fler namn att eka över världen:
Nika, 16. Sarina, 16. Hadis, 22.
Skjutna, jagade, slagna.
Plattformar som Instagram och Whatsapp har blockats i Iran för att försöka kväva protesterna.
– Detta är krig, konstaterar Masih Alinejad.
Hon bor i USA sedan åtta år tillbaka. Exiliraniern har inte kunnat sova de senaste veckorna. Varenda offer berör på djupet.
– När jag ser bilderna från gatorna tänker jag ” Vilka är dessa flickor?”. Verkliga ledare: De är Irans Rosa Parks.
Protestvågen är början på slutet för den religiöst förtryckande regimen i Iran, det är Alinejad övertygad om.
Upproren kom inte som en överraskning. Hon visste att Iran kokade. Allt som behövdes var en gnista.
– Jag sa redan för tre år sedan, ”en kvinnorevolution kommer”. Ingen hörde mig. Folk hånade, förminskade mig och sa ”Det är en liten bit tyg”. Västerlänningar sa ”det är er kultur”.
– Men jag fortsatte: ”Nej. Tvångsslöja är vår Berlinmur. Om vi river muren – då kollapsar Islamska republiken”.
”Då kan jag säga nej till en diktator”
Alinejad rättar till håret. De yviga lockarna, som blivit ett stöddigt långfinger till Irans regim.
Från sju års ålder tvingades hon täcka svallet. Som tonåring tog hon av slöjan. Och blev spottad på av sin egen pappa.
– Det var ögonblicket jag blev rebell, säger hon.
– Jag kände ”jag är fri”. Om jag kan säga nej till min far, då kan jag säga nej till en diktator.
2014, när hon flyttade till New York, startade hon facebooksidan My Stealthy Freedom.
”Varje gång jag känner vinden i håret påminns jag om hur det hölls gisslan av Irans regering”, skrev hon till en bild på sig själv utan slöja.
Hon uppmanade fler att följa efter.
Alinejad bombarderades med bilder från Irans kvinnor som också skrotade sin hijab, i protest mot landets slöjtvång.
Hon publicerade dem på plattformar som Instagram, Twitter, Facebook. Sidor som blockeras av Iran, men görs tillgängliga av virtuella privata nätverk (VPN) i landet. Genom kryphålen kan många iranier se bilderna ändå.
– Jag hade ingen plan. Det strömmade in bilder, och jag tänkte ”wow, dessa kvinnor vill verkligen prata om detta”, säger Alinejad.
– I åratal hade jag tänkt: Vi har många problem som är större än slöjan. Men jag insåg – vad är större än att ha kontroll över sin kropp? Om regeringen kontrollerar vad du har på huvudet, kan de kontrollera vad du har i huvudet.
Irans vapengåva till Putin sprider skräck
Varje dag sedan dess har Masih publicerat videor av kvinnor som trotsar tvånget.
Folk kunde plötsligt filma sina förtryckare, och skicka till Masih, som lyfte bilderna till miljonpublik.
Hon varnade för farorna med Irans moralpolis. Och gång på gång har hon kritiserat västerländska ledare för att legitimera slöjan genom att bära den, ”av respekt”, när de besöker Iran.
– Jag vädjade till svenska utrikesministern Ann Linde att be om ursäkt. När ledare lyder diskriminerande lagar, ger de makt till förtryckarna. Det är därför jag är arg.
– Du kan inte säga att du är både feminist och lyder en diskriminerande lag. De kritiserar president Trumps inreseförbud för muslimer, och säger ”min kropp, mitt val” i abortfrågan. Sedan åker de till Iran och lyder slöjlagarna. Det är en förolämpning. Ett svek.
Alinejad vill inte förbjuda kvinnor från att täcka sitt hår, hon är exempelvis emot ett burkiniförbud i Frankrike. Men anser att slöja borde vara ett fritt val.
Så länge sedlighetspoliser bestämmer, borde den inte lyftas fram positivt offentligt, anser hon.
I förra veckan publicerade svenska Mathem en reklambild i sociala medier med en kvinna iklädd hijab. Med texten ”Smaka på friheten”.
Efter hård kritik tog de bort bilden.
”På grund av vad som händer i Iran förstår vi att den kan uppfattas som tondöv”, skrev företaget.
Att bilden raderades startade en ny kritikvåg: Ska slöjan inte få synas? Är inte det islamofobi?
Å ena sidan kan bilder synliggöra en marginaliserad grupp. Å andra sidan kan de normalisera en förtryckande symbol, sades på varsin sida debatten.
Alinejad suckar högljutt när hon ser reklambilden.
– Detta företaget borde testa att leva under sharialagar, och ”smaka på friheten” där.
Ska vi verkligen förbjuda bilder på alla kvinnor i slöja?
– Nej. Men vi ska inte normalisera den i reklam heller. Slöjan kan bli normaliserad – men först när kvinnor slutar dödas för att de inte bär den. Det gör ont.
Enligt Alinejad har vänstern och liberala i västvärlden länge blundat för betydelsen av slöjtvånget. Många har tvekat inför att stötta hennes kampanj, säger hon.
– För att de tror att de kan orsaka islamofobi, och de vill visa respekt mot Mellanöstern. Men att säga nej till slöjtvång är den sanna feminismen.
– Och den brutala sanningen är: Om Mahsa aldrig dött hade väst fortfarande ignorerat vår fajt.
Uppmanar kvinnor att protestera
De flesta av Alinejads följare på sociala medier lever i Iran, vilket lyft henne till en av landets mest inflytelserika röster. Med ”fler följare än alla ayatollor tillsammans”, konstaterar hon.
Alijenad fortsätter uppmana kvinnor att gå ut och protestera. Trots riskerna. Många blir brutalt misshandlade, gripna, dödade.
Regimen har meddelat att alla som skickar videor till Alinejad – som hon sprider till tio miljoner följare – riskerar tio år i fängelse.
Ändå fortsätter videorna komma.
– I videorna skriker kvinnor åt moralpolisen ”Jag åker hellre i fängelse för att skicka videon till Alinejad, än sätter på mig slöjan”.
– Särskilt mammor vars barn har dödas i protesterna i Iran kontaktar mig, för de har ingen röst i landet. Och jag säger till mig själv: Då måste jag fortsätta slåss.
Känner du en skuld och ett ansvar när dessa unga blir kanonmat på gatorna i Iran?
– Jag får ofta den frågan. Varför ska jag känna ansvar för dödandet och tortyren? Det är Islamska Republiken som dödar dem, inte jag.
– De vet att de betalar ett pris för att uppnå frihet i landet. När de säger ”Masih, var min röst”, ska jag då svara ”Nej, regeringen kan gripa dig”? Kvinnor som protesterar på gatorna nu vet att de kan dödas. Trots det säger de ”vi dör hellre än fortsätter leva i förnedring”.
Dessutom, säger Alinejad, behöver hon inte vara mellanhand längre.
– Dessa tonåringar publicerar videor själva nu. De är inte rädda. När jag kollar deras sociala medier, ser jag vad de postat, och inser att det är detta som skrämmer regimen på riktigt.
Tre experter: Då kan det bli en ”iransk vår”
Samtidigt känner hon tyngd i bröstet. I mörka stunder har hon övervägt att ta sitt liv. Som när en 19-åring, dömdes till en kvarts sekel i fängelse.
– En del av hennes ”brott” var att hon skickade videor till mig. Självklart kände jag mig skyldig!
– Föreställ dig att inte bara regeringen skyller på dig, de finner även offers familjemedlemmar som skyller på dig. Tror du det är lätt?
Alinejad har fått kritik för att hon kallat sig ledare för rörelsen, samtidigt som hon lever i USA. Därför är det viktigt för henne att understryka att varje kvinna som protesterar i Iran driver rörelsen.
– Alla är ledare, och regimen kan inte jaga efter varenda person. Det är det som sker nu: Kvinnor har i åratal slagits mot hijabpolisen, som ensamma soldater. Äntligen har de hittat varandra – och blir en hel armé.
För ett par dagar tvingades Alinejad flytta.
Från huset med trädgården hon älskade, till det åttonde FBI-skyddade boendet i New York på åtta år.
”Redo att dö – precis som de unga som protesterar i Iran”
Irans regering sprider propaganda för att smutskasta Alinejad. Om att hon är missbrukare, att hon blivit våldtagen. Hennes familj trakasseras. Hon får dödshot på sociala medier. Allt för att tysta henne.
Förra året stoppade FBI ett kidnappningsförsök. En grupp, backade av Irans regering, hade övervakat henne i månader.
Planen låter något som taget ur en film: Med flyktvägar via militärliknande båt till Venezuela. Därifrån skulle hon föras Iran. Förmodligen för att avrättas, säger Alinejad.
I somras grep FBI dessutom en man med AK-47:a nära hennes hem i Brooklyn. ”De försökte döda dig denna gången”, sa en FBI-agent till Alinejad.
– Klart det är läskigt. Men jag vill inte leva i rädsla och paranoia. Därför är jag redo att dö. Precis som de unga som protesterar på gatorna i Iran.
– Jag känner mig mäktig: Jag har inga vapen, väger 45 kilo – och de är rädda för mig. Våra ord är mäktigare än deras vapen.