Därför kommer Carolinmannen dömas till livstid

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-06

GÄLLIVARE. Allt är sagt och gjort. Om två veckor kommer lagman Jan Erik Oja och hans nämndemän att lämna ut sin dom.

Nästan allt talar för att Toni Alldén döms till livstids fängelse.

Men lyckades försvaret i går smyga in det tvivel som behövs för att jägaren ska komma undan med tio år?

Oisín Cantwell.

Åklagarduon Ulrika Schönbeck och Anette Ölmbro var uppenbart lättade när rättegången i går vid lunchtid var över.

De släppte sin tidigare strikta attityd mot journalisterna och skrattade och berättade att de längtade hem till familjer som knappt sett röken av dem de senaste veckorna.

I sin pedagogiska och effektiva slutplädering krävde åklagarna att Toni Alldén skulle dömas till livstids fängelse för mord.

Något annat vore, med tanke på vad de hävdar att han har gjort, otänkbart.

Jägaren har kört omkring med Carolin i timme efter timme innan han till slut sköt ihjäl henne med två skott. Det går inte att föreställa sig den oerhörda dödsångest hon måste ha känt.

Därmed borde saken vara klar och livstid utdömas. Något som också är det troliga.

Men det här är ingen vanlig mordrättegång.

Fallet har varit gåtfullt ända sedan den dagen Carolin anmäldes försvunnen och efter fem månaders förhör och fyra intensiva rättegångsdagar har Alldén ännu inte berättat någonting av vikt. Ännu finns stora frågetecken och tomrum.

Jag har inga problem att föreställa mig att ett gräl mellan Alldén och Carolin uppstår på rastplatsen. Att han knuffar henne så att hon ramlar omkull och skadar sig känns inte heller orimligt.

Det är sedan det blir obegripligt.

En normalt funtad människa hade inte stoppat ner henne i bagageutrymmet.

En normalt funtad människa hade hjälpt henne.

En normalt funtad människa hade möjligen åkt därifrån och ringt ett anonymt tips till larmcentralen om hon var allvarligt skadad.

Åklagarna återkom i sin slutplädering till vad jag ser som en rimlig förklaring: att Carolin på rastplatsen upptäckte att Alldén, som bevisligen försökt dölja sina alkoholproblem för omgivningen, var berusad och hade synpunkter på det.

Men Schönbeck och Ölmbro har inte lyckats bevisa det, trots en raffinerad förhörsteknik.

De berättade efter rättegången att det andra motiv de skisserat, att Alldén dödade och brände Carolin för att dölja ett sexbrott, framförallt var ett försök att provocera fram ett erkännande om att han var full då han träffade henne.

Det finns ytterligare gåtor. Vi kommer nog aldrig att få veta varför en rutinerad jägare gör något så bisarrt som att, som han själv hävdar, skjuter två skott i en redan död människa.

Sanningen är rimligen att han pratar strunt på denna och andra viktiga punkter. Helt avgörande för straffet är dock följande: Förstod Alldén att Carolin ännu levde då han förde bort henne?

Det var detta som försvarsadvokaten Leif Gustafsson, som i går ryckte upp sig och under sin slutplädering gjorde en bättre insats än tidigare i veckan, inriktade sig på. Klokt nog medgav advokaten att det fanns en hel del stolligheter och förvirring i hans klients ordknappa berättelse.

Gustafsson tryckte i går på att Stenvall var död eller att Alldén i varje fall trodde att hon var det då han körde iväg med henne.

Advokaten förklarade timmarna med Carolin som en panikreaktion utlöst av de dokumenterade psykiska problem Alldén lider av. Lagmannen Oja säger att han upplever målet som svårbedömt.

Det mest komplicerade, säger han, är just frågan om vad jägaren förstod i upptakten. Om rätten mot all förmodan tror på att mannen inte förstod att Caroline levde så kanske han kommer undan med tio år. Men jag begriper inte riktigt hur ledamöterna ska bära sig åt för att komma fram till det.