Anna, 36, har livmoderhalscancer – hennes armband gynnar forskningen

Mary Mårtensson

Tvåbarnsmamman: "Att pärla har blivit min grej. Det är så avkopplande".

Ekerö.

Tvåbarnsmamman Anna Ingemarsdotter Wängdahl, 36, har spridd livmoderhalscancer.

Hon ville göra något - och började trä pärlarmband. Nu har hon samlat in 300 000 kronor till cancerforskningen.

– För mig fanns det inget val. Jag måste göra detta, säger hon.

Det var i oktober 2013 som Anna Ingemarsdotter Wängdahl fick det omstörtande beskedet att hon hade livmoderhalscancer. Den hade spridit sig till muskelväggen och några lymfkörtlar.

I tre års tid hade Anna sökt hjälp för kraftiga blödningar och magsmärtor, men cellproverna visade ingenting.

– Man antog att det berodde på spiralen, säger Anna.

Men trots att den togs ut så fortsatte blödningarna. Anna var så trött att hon höll på att gå in i väggen, när hon slutligen fick korrekt diagnos.

– Jag var chockad när jag fick beskedet. Allt var totalt svart. Jag tänkte "Vad ska jag ha för musik på min begravning? Jag måste skriva brev till mina barn". Det var total kris.

Hon fick cellgifter och strålades, men immunförsvaret blev så försvagat att hon måste göra uppehåll i behandlingarna. Under några veckor kunde hon på grund av smittorisken inte bo hemma med döttrarna Wilma, 8, Elsa, 6, och maken Johan, utan fick bo hos sin mamma.

– På julafton fick jag komma hem, berättar Anna hemma i den luftiga vita trävillan med taknock och panoramafönster med utsikt mot sommargrönskan.

Hela kroppen kollapsade

I januari 2014 var Anna färdigbehandlad. Hon tänkte att "nu var det klart" och började jobba heltid som hemkunskapslärare igen.

– Jag mådde så himla bra. Jag åkte på rehab, var starkt peppad och kände att "nu kommer jag i gång". Man vill bli normal och ha tillbaka sin vardag, säger hon.

Men efter ett halvår orkade Anna inte längre. Hon sjukskrevs på halvtid och sedan heltid.

– Hela kroppen kollapsade. Jag bara sov. Det psykiska kom ikapp när jag kom ur "cancerbubblan".

Anna har sprickor i ländryggen av strålningen, men det kommer att läka. Hon var deprimerad och liktgiltig.

– Det är först nu jag fattat.

När vi träffas utstrålar Anna livsglädje och styrka. Men under ytan lurar hela tiden ångesten.

– Jag är väldigt, väldigt rädd. Jag löper väldigt hög risk för återfall, säger Anna. 

Förra midsommaren började Anna trä armband. Hon valde pärlor i den grönblå nyans som kallas teal och är symbol för gyncancer. I armbanden ingår även bokstäverna i orden TEALSAMMANS.

2 800 kvinnor drabbas årligen

Anna började sälja armbanden via sin nystartade Facebook-sida "Jag bär teal" . Målet var 10  000 kronor till gyncancerforskningen. Beställningarna rasade in.

– Det slog igenom väldigt snabbt. I början gjorde jag 60 armband om dagen, berättar Anna.

Då tog det henne tio minuter att trä ett armband.

– Nu är jag nere på fem minuter. Nu kan jag se på TV och pärla samtidigt. Man får in snitsen efter så där tusen armband.

Anna har nu sålt 3 725 armband.

– Det är jättekul. Jag har ju fått en otrolig respons. Det värmer och har gett mig stöd.

Ett armband kostar 100 kronor. 95 kronor går till forskning, fem kronor till arbetsmaterial. Totalt har det genererat 300 000 kronor till gyncancerforskningen.

Annas syfte är även att "lyfta den tysta cancern som ingen talar om", säger hon och avser den gynekologiska cancer som årligen drabbar 2 800 kvinnor Sverige - livmoderhalscancer, livmoderkroppscancer och äggstockscancer.

Kopplar av med pärlandet

Att trä pärlarmband skänker henne också ro.

– Pärla har blivit min grej. Det är sådan terapi. Man släpper allt annat. Det får mig att fokusera så att tankarna inte bara flyger i väg. Det är jättehärligt. Det är min avkoppling.

Anna har även startat den ideella föreningen "Jag bär teal". Hennes Facebook-grupp har nu nästan 4  000 medlemmar. Hon skapar också en hemsida för försäljningen och hoppas på fortsatta framgångar.

• Skänker detta ditt liv extra mening Anna?

– Ja det är självklart att det gör. Just att jag vet vad pengarna går till - det värmer väldigt mycket i hjärtat. Forskarna blir väldigt stolta och tar det väldigt seriöst.

Anna blev förbluffad när Svenska Hjältar kontaktade henne.

– Jag trodde det var något lurt. Att ni skämtade, säger hon och skrattar.

– Det är helt fantastiskt! Det har varit en dröm för mig att det ska stå "Jag bär teal" i tidningen. Det är en dröm som blivit sann nu.

Någon ära vill Anna dock inte ta åt sig.

– Det är alla andra som köpt armbanden som gjort detta möjligt. Jag gör bara armbanden.

• Hur ser du på framtiden?

– Jag ser bara veckovis. Vi har planerat sommaren. Det har jag vågat nu. Jag vågar inte planera längre fram.

Tre av de 3 725 personer som nu bär Annas armband är hennes make och parets båda döttrar.