Därför applåderar ledarna valsegern

President Tayyip Erdogans parti vann överraskande stort men han nådde inte ändra fram till Sultan-status.
Frågan är dock hur demokratiskt valet i Turkiet kan anses vara.
Valfusk kan vara annat än fifflande med valsedlar.

Turkiet gick till val för bara fem månader sedan. Då fick AKP bara strax över 40 procent av rösterna. Nu får man nästan 50 procent enligt det preliminära resultatet. Det är en extremt stor omsvängning på så kort tid.

Man kan utgå ifrån att det kommer att resas frågetecken både här och där.

Är omsvängningen ett resultat av en lyckad taktik av Erdogan eller har det förekommit valfusk?

Ett svar kommer vi att få redan i dag när valobservatörerna från den europeiska samarbets- och säkerhetsorganisationen OSSE avger sitt omdöme. Ger de valet grönt ljus blir det svårt för andra att hävda valfusk.

Journalister fängslas

Men fusk kan innebära annat än fifflande med valsedlar. Under hela valrörelsen har AKP haft i det närmaste exklusiv tillgång till tv och andra medier. Övriga partier har haft mycket svårt att nå ut med sitt budskap. Regimkritiska journalister fängslas. Medier har stängts för att de rapporerat på ett sätt som regimen ogillar. Över hundra personer har åtalats för att ha förolämpat Erdogan.

Situationen påminner mycket om hur det brukar vara när det är val i Vladimir Putins Ryssland.

Och precis som Putin är Erdogan väldigt populär i breds folklager.

Lät militär attackera PKK

Omsvängningen i opinionen är extremt stor men det behöver inte betyda att regelrätt fusk förekommit.

Efter den överraskande valförlusten i juni lade Erdogan om mycket av sin politik. Framförallt så övergav han den tvååriga vapenvilan med den kurdiska väpnade gruppen PKK, terrorstämplad av EU.

Istället lät han militären åter attackera PKK:s fästen. Även om han givetvis inte erkänner det själv så var uträkningen att striderna med PKK skulle göra turkar i största allmänhet oroliga för samhällsutvecklingen. Rädda människor, var tanken, röstar med makten. Det vill säga på AKP som styrt Turkiet under 13 år och åtminstone under tio av dessa väldigt framgångsrikt.

Den skrämseltaktiken verkar uppenbarligen ha fungerat.

Ville nå supermajoritet

Något som kan mildra kritiken mot resultatet är att det trots allt ser ut som det kurdvänliga partiet HDP klarade tioprocentsspärren och kan sitta kvar i parlamentet. Partiet var förra valets stora segrare. Om de inte kommit in hade risken för bråk och oroligheter varit större.

Erdogans huvudsyfte med att tvinga fram ett nyval var att försöka nå en supermajoritet i parlamentet. AKP hade då kunnat skriva om grundlagen för att ge presidenten kraftigt ökad makt. Många anklagar Erdogan för att drömma om att bli en turkisk sultan, en envåldshärskare. Nu saknar man 20-30 parlamentsplatser för att nå dit.

Turkarna har röstat för stabilitet och ekonomiskt välstånd.

I bästa fall kommer militärens anfall mot PKK nu att minska och fredprocessen så småningom att återupptas. Erdogan måste nu visa att han kan leverera det lugn och ro som väljarna efterfrågat.

I västvärldens huvudstäder är det garanterat många som applåderar resultatet. Även där vill man ha ett stabilt Turkiet och Erdogan vet man var man har.

EU kan nu återuppta förhandlingarna med Erdogan om att stoppa flyktingströmmen till Europa och istället bygga läger för syriska flyktingar i Turkiet. EU har lovat mångmiljardbelopp i ersättning. Erdogan verkar inte ovillig om EU-ledarna är beredda att bemöta honom med mer respekt än de senaste åren då Turkiets ledare gått i en alltmer auktoritär riktning.

Något som Merkel och de övriga kanske är beredda att blunda för om Erdogan sätter stopp för flyktingströmmen till Europa.

Även i USA gillar man Erdogans seger. Turkiet är en viktig partner i kampen mot Islamiska staten och för att få till fred i Syrien.