Redo att dö – för IS sak

Uppdaterad 2019-02-04 | Publicerad 2015-01-21

Explosioner ekar när de två IS-männen uppmanar sina ­bröder i Sverige att ansluta sig till jihad.

Aftonbladet kan i dag visa unikt bildmaterial med svenska jihadister i Syrien.

Samtidigt berättar åter­vändaren ”Abraham” om varför Europa ska frukta nya terror­attacker.

– Den som leker med elden blir bränd, säger han.

Vi möts första gången på Drottningtorget i Göteborg.

Det är oktober och det har gått en vecka sedan jag och fotograf Jerker Ivarsson rapporterade från striderna vid den kurdiska staden Kobane i norra Syrien. På nära håll såg vi IS-styrkornas skoningslösa anfall och civil­befolkningens flykt.

Uppmanar andra

Att försöka närma sig jiha­disterna med de svarta flaggorna där hade varit förenat med livsfara.

Nu kommer två unga män emot mig utanför Pressbyrån. En av dem sträcker fram handen och säger på göteborgska.

– Hallå mannen, läget?

De kallar sig Abraham och Abu Zacharias. De är svenska jihadister och säger sig vara villiga att dö för IS sak, som de ser som Guds sak.

Sedan det första mötet har vi behållit kontakten. Jag vill försöka förstå hur de tänker. Både Abu Zacharias och Abraham har varit nere i krigets Syrien och de uppmanar sina bröder i Sverige att göra detsamma, så länge de gör det med rätt inställning.

Ska tillbaka till fronten

Abu Zacharias kom i dagarna in i Syrien på nytt. Med ett falskt pass har han tagit sig till Turkiet och sedan med hjälp av en ­smugglare rest vidare över gränsen.

Där har han återförenats med sin fru och sitt barn och ska snart resa tillbaka till fronten och ­ansluta sig till ett av IS förband. Jag har fått ett löfte om att jag ska få göra en telefonintervju med honom när han är framme vid fronten – om han lever då.

– Vårt liv här är oviktigt, det är hur jag dör för Allah och det som händer sedan som räknas, säger han.

”Ett pris på ditt huvud”

Jihadister som reser fram och tillbaka till Mellanösterns krigshärdar oroar säkerhetstjänster i hela Europa, särskilt i skuggan av terrorattackerna i Paris.

I Sverige säger sig Säpo känna till ett 80-tal personer som kommit tillbaka efter att ha deltagit i kriget. Ambitionen är att ha ­någon form av kontakt med alla.

Abraham bor i Göteborg. Efter terrorattacken mot Charlie ­Hebdo kontaktar jag honom och frågar hur han ställer sig till mass­mordet. Hans första svar är kort.

– Så går det, den som leker med elden blir bränd.

Han går till sist med på att låta sig intervjuas framför kameran, fast med ryggen vänd mot den. Han säger att han inte har någonting att dölja, men vill inte att hans familj ska hotas om hans identitet blir känd.

Jag frågar igen om terror­attacken i Paris. Vad tänker han om den?

– Konsekvenserna är de samma som för Lars Vilks, han är i dag som en fånge som måste ­leva med livvakter, du vet att när du gör en sådan handling så får du ett pris på ditt huvud, så ­varje person som gör det här är fullt medveten om risken.

Kommer det som hänt i Paris att hända igen?

– Ja.

Kan du utveckla?

– Den som leker med elden blir bränd.

Fick en uppenbarelse

Abraham är omkring 30 år och uppvuxen i norra Göteborg. Han är välutbildad och snabb i tanken. Replikerna kommer ofta blixtsnabbt och överraskande.

När vi samtalar är det som att möta två personer:

Den ena, en ung modern man som har lätt till skratt och som strör sig med referenser till amerikansk populärkultur. Han är välutbildad, har ett vanligt jobb och rör sig i Göteborg som vem som helst.

Den andra, en djupt religiös person vars röst och blick blir mer intensiv när han pratar om sin övertygelse, att hela väst­världens system kommer att ­implodera, för så är det förutsagt i Koranen.

Fram tills för sju år sedan var han inte alls troende, men under en semesterresa förändrades allt när han säger sig ha fått en uppenbarelse. Sedan dess har tron ­vuxit till hans sanning.

”IS agenda är god”

I dag är hans tolkning av ­Koranen det enda rättesnöre han lever efter och IS ideal är, anser han, goda.

– Deras agenda är hälsosam även om de har begått en del misstag.

Scenerna från flyktinglägren runt Kobane kommer tillbaka till mig när Abraham pratar om sina ”bröder” i IS och deras ­eventuella misstag. Tusentals människor som satt fast vid gränsen med ­artillerield och kulor bokstavligen vinande över sina huvuden. ­Mannen som flydde sin hemby med sin egen mor på ryggen, barnen med splitterskador på ­blodiga lakan i fältsjukhus, rök­pelarna när ännu en projektil ­träffade stadskärnan. Jag får inte ihop det, särskilt inte när Abraham gång på gång säger att hans ­främsta mål är att hjälpa ­oskyldiga män­niskor som inte kan försvara sig själva.

”Den bästa tiden i livet” 

Det var Syriens president ­Assads krigföring som fick honom att först ansluta sig till den väpnade motståndsrörelsen. Han ­kunde inte ­bara sitta hemma och se på, säger han.

Sommaren 2013 tog han sig över gränsen och in i kriget. Då var IS fortfarande ett okänt begrepp för de allra flesta. Abraham hamnade i Aleppo och fick bo bland andra svenskar och européer som ­också tagit till vapen i inbördeskriget.

– Jag ser tillbaka på det som den bästa tiden i mitt liv, säger han.

Sedan dess har konflikten blivit allt blodigare och allt mer invecklad med en lång rad grupper som slåss mot varandra.

När den Fria syriska armén, FSA, stred för att skapa demo­krati enligt västerländska mallar, ville Abraham och hans bröder se ­någonting annat.

– Agendan är att inrätta en islamisk stat där sharia implementeras.

Det är anledningen till att så många väljer att gå till IS, enligt Abraham.

– Alla älskar ett vinnande lag. De säger att de ska instifta ett ­kalifat och de har gjort det, så de har bäst momentum och du ser att de har mycket ljus i sina ansikten och de ser vänliga ut.

De ser inte särkilt vänliga ut när de skär halsen av journalister.

– Det där alltså, vad de hade för avsikt med det där vet jag inte. De kanske ångrar sig om något år, men just då kan det ha varit rätt, det vet bara Gud.

Men finns det någonting som rättfärdigar sådana handlingar?

– Nej.

Men du tar inte avstånd från det?

– Alltså, du kan ta avstånd från enskilda handlingar, men ändå stödja saken.

Men IS är en rörelse vars väg till makten är krig och våld, vad är det med dem du gillar?

– Det är ambitionen att implementera islam och bygga upp en stat och ge sina liv för detta.

Men är det då rätt att fördriva människor från sina hem som exempelvis i Mosul eller Kobane?

– För att det är islamiska städer i grund och botten.

Men invånarna där är också muslimer.

– Ja, men lagar och regler har ­inte varit islamska och när en ­islamsk armé kommer kan de ­antingen underkasta sig, kriga emot eller lämna.

Hur ser du på demokrati?

– I ett islamiskt kalifat finns det ingen plats för demokrati som utesluter Guds lagar, det är ett brott.

Mörkertalet är stort

Göteborg har blivit den stad i Sverige som flest åker ifrån för att ansluta sig till striderna i ­Syrien. Säpo har sagt sig känna till ett 80-tal personer från hela landet, men att det finns ett stort mörkertal. Enligt Abraham är det minst 150 personer bara från ­Göteborg.

Många av hans egna vänner är döda, säger han och visar oss en rad filmer som han själv spelat in nere i Aleppo. Han pekar på person efter person och konstaterar:

– Han är martyr, han är martyr.

En av filmerna visar Abu ­Zacharias tillsammans med en ung man från Göteborg som heter Abdul Ghamed Abbas. Han har ­tidigare ställt upp i en intervju med brittiska Channel 4, men då under namnet Abu Bakr.

På Abrahams klipp hörs skottlossning och explosioner sam­tidig som de två männen går runt med sina automatvapen och uppmanar bröderna hemma i Sverige att ansluta sig till kriget.

På filmen hörs Abraham ställa frågor och Abdul Ghamed Abbas svarar:

– Vad har ni för meddelande till bröderna hemma i Sverige?

– Jag vill säga till er, vi vill gärna att alla ska komma ner. Det är ett steg ni måste ta för att se hur vi har det. Om ni inte har avsikten att komma till jihad, så kom ner och hälsa på och se hur vi har det. Vi är lyckliga, vi är bland bröder.

I december förra året dödades Abdul Ghamed Abbas i ett flyg­anfall i Irak. Han var då tillsammans med ett 30-tal utlänningar som stred under IS flagg i landet.

Ett annat av Abrahams klipp ­visar hur jihadisterna använder sig av pinnar för att öva sig på knivslagsmål, gång på gång återkommer uppmaningarna till vännerna här hemma.

– Kom hit, kom till jihad.

Det är just den typen av filmer som enligt Säpo kan fungera som rekryteringsmaterial för att locka nya män till kriget. Abraham ­hävdar att det inte varit syftet när han filmade, utan att han bara ­ville ­dokumentera för egen del.

– Det är bara ett fåtal som har sett de här, säger han.

Fruktar inte döden

Själv var Abraham säker på att han skulle träffas av splitter från en granat och dö i Syrien.

– Jag trodde att jag hade mötet med dödsängeln redan när jag fick frågan om att åka ner.

Men, liksom sina kamrater ­säger han sig inte frukta döden för egen del. Meningen med livet är, förklarar han, att dö på rätt sätt ­genom att behaga Gud.

Hur går det till att ansluta sig till IS?

– Det är ganska lätt, du tar dig till en närliggande turkisk stad och betalar en smugglare för att ta dig in i landet genom en rutt som går genom ett IS-kontrollerat -område, där inne måste du åka till ett träningsläger i två månader, som lumpen, för att komma i rätt ­fysiskt tillstånd. Det är mycket hård träning.

Vem bekostar resan ner?

– Det är mycket prat om att det finns organisationer som hjälper folk att åka ner, men det stämmer inte, du behöver inte särskilt mycket hjälp egentligen, en flygbiljett till Gaziantep kostar ­mindre än 2 000 kronor.

Hur får ni vapen?

– De flesta köper sina ­personliga vapen, men man kan även få låna. 

Hur tänker du om dina vänner som just nu är på väg eller inne i kriget?

– Det är deras ambitioner, de är motiverade att ställa upp för rättvisan, ”all cred to them”, så länge de gör rätt handlingar där nere, för de kommer att bli prövade.

Muslimska ledare över hela världen har tagit starkt avstånd från IS och från terrorattacker som den mot Charlie Hebdo. I ett öppet brev till IS ledare Abu Bakr al-Baghdadi skriver 120 muslimska ledare varför terrorgruppen är just en terrorgrupp och inte en ­befrielsearmé. Varje argument hänvisas till avsnitt i Koranen.

Det är förbjudet enligt islam att tortera och det är förbjudet att ­utföra onda handlingar i Guds namn, är två av huvudpunkterna.

Abraham säger sig stå någonstans mitt emellan de lärda och ­sina vänner som just nu strider under svarta flaggor i Irak och ­Syrien.

– Det är viktigt att lyssna på vad de lärda säger, men samtidigt stödjer jag idén bakom IS. Det får visa sig när krigets damm har lagt sig vad som var rätt och vad som var fel.

Kan du själv tänka dig att åka till ­kriget igen?

– Om omständigheterna kräver det. Jag har ingenting emot att åka till­baka, men jag har andra planer just nu.

Följ ämnen i artikeln