Terrorn börjar bli vardag i Turkiet
Landet ligger i tvåfrontskrig mot PKK och IS
BRYSSEL. Turkiet är fångat i en våldsspiral som regimen delvis själv varit med om att starta.
Man utkämpar ett krig på minst två fronter där både terrorstämplade kurdiska PKK och Islamiska staten vill skrämma bort turister från landet.
Dådet mot flygplatsen i Istanbul är ett spektakulärt dåd som på vissa sätt påminner om det IS-terrorister genomförde mot flygplatsen i Bryssel tidigare i år. Attacker mot internationella flygplatser får alltid maximal uppmärksamhet världen över.
Att terroristerna bar självmordsvästar kan tyda på att IS ligger bakom men utesluter inte kurdiska grupper. Även al-Qaida har tidigare genomfört attacker i Turkiet.
Dådet utförs under den muslimska fastemånaden ramadan. Innan den inleddes uppmanade IS sina anhängare runtom i världen att genomföra terrordåd i sina hemländer, vilket ytterligare talar för IS-kopplingen.
De omfattande attackerna i Paris den 13 november förra året planerades av IS centralt men de flesta dåd utanför Syrien och Irak utförs av sympatisörer som agerar på egen hand eller med begränsad hjälp från IS.
Turister ett mål
Målet för attacken i Istanbul är att visa att den turkiska staten inte kan garantera medborgares och resenärers säkerhet ens på landets största flygplats. De som ligger bakom vill skapa en känsla av kaos. De vill skrämma bort turister från Turkiet eftersom turismen är en viktig inkomstkälla för staten.
Flera tidigare dåd där IS pekats ut har riktats mot turismen, exempelvis den självmordsbombare som slog till mot tyska turister i centrala Istanbul i januari. Men även PKK har länge riktat sin terror mot turistmål.
Men precis som president Erdogan påpekar kunde dådet lika gärna ha drabbat Berlin, Rom eller någon annan stad i väst. Vi såg vad som hände i Bryssel, där jag själv landade i går eftermiddag. Flygplatser är säkra när man väl kommit innanför säkerhetskontrollen men utanför den barriären kan vem som helst ta sig in med vapen och sprängmedel. Det är bara att ta en taxi fram till ingången och plocka fram en väska full med sprängmedel eller kalasjnikovs.
Terrorn har blivit vardag
Samtidigt blir jag inte längre förvånad när jag hör om nya terrordåd i Turkiet. Terrorn har det senaste året blivit så vanlig att den numera nästan är vardagsmat. Även om den givetvis aldrig blir det för alla som drabbas och deras anhöriga.
Terrorvågen startade på allvar efter valet i Turkiet för nästan precis ett år sedan. President Erdogan kämpade hårt för att få egen majoritet åt sitt AKP i syfte att göra sig själv mer allsmäktig, men misslyckades. Istället kom det prokurdiska partiet HDP för första gången in i parlamentet, trots att spärren satts till 10 procent för att stoppa dem.
Som svar på valresultatet avslutade Erdogan den fredsprocess som han själv framgångsrikt dragit igång gentemot kurdiska PKK som kämpar för självstyre och självständighet för de sydöstra delarna av Turkiet, där kurderna är i majoritet.
Turkiska armén började bomba PKK:s fästen. Gruppen som under några år lagt ner sina vapen svarade med att attackera turkiska soldater och så småningom med terrordåd.
Erdogans beslut att avbryta fredsprocessen var en taktisk manöver för att skrämma upp det turkiska folket inför nyvalet som hölls den 1 november förra året. Taktiken lyckades. Han fick egen majoritet.
Släppte igenom IS-krigare
Men PKK och andra militanta kurdiska grupper är bara en del av Erdogans problem.
Kriget i Syrien har spillt över till grannen Turkiet. Till en början släppte de turkiska myndigheterna igenom en strid ström av IS-rekryter som kom från Europa. Erdogan såg IS som ett instrument för att försvaga kurderna, eftersom IS då i första hand slogs mot kurdiska grupper i Irak och Syrien.
Under en period spelade Turkiet ett dubbelspel där man som en del av USA:s koalition mot IS bekämpade terrorgruppen men på andra sätt underlättade för dem att operera mot kurderna.
Men det senaste halvåret har Turkiet bombat IS-kontrollerade områden i Syrien och IS har alltmer riktat in sin terror mot Turkiet.
Frågan är inte om fler dåd kommer att drabba landet, utan när vi får se nästa.