Kunglig prövning
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-18
Daniel Westling klarade sitt elddop.
Både makten och kapitalet applåderade den blivande prinsen när han bjöd till fest på slottet med sin Victoria.
– De var glada och tyckte det var roligt med alla som kom, sa hovets informationschef Nina Eldh efteråt.
Victoria och Daniel strålade av lycka när de i går eftermiddag skakade hand med cirka 180 besökare i Lovisa Ulrikas förmak på Kungliga Slottet. Efter en inbjudan från kungen kom representanter för det officiella Sverige för att gratulera de nyförlovade.
Centerledaren Maud Olofsson, S-ordföranden Mona Sahlin, ärkebiskop Anders Wejryd, landshövding Anders Björck, riksbankschefen Stefan Ingves och Aftonbladets chefredaktör Jan Helin var några av besökarna.
– Det var en mycket trevlig mottagning och en ovanlig. Alla fick någon minut var med Victoria och Daniel, säger Jan Helin.
– Jag önskade dem all lycka. I förväg hade jag bestämt mig för att inte sälla mig till den tjatiga skara som säger hur betagande och säker Victoria är i sådana här sammanhang. Nu måste jag säga att Victoria är mycket betagande och fantastiskt säker i offentligheten. Hon förefaller vara mycket mer trygg som person jämfört med tiden då Daniel inte offentligt fanns vid hennes sida.
– Det märktes inte minst då hon med utsökt tajming skojade med pappa kungen innan han fick mål i mun och tackade för tillställningen.
Ingen dans
Tre fiolspelemän bjöd på folkmusik från Västergötland, där Victoria är hertiginna, och från Daniel Westlings Gästrikland.
De tillägnades också en nykomponerad förlovningsvals.
– Ingen började dock dansa, även om det nog spritte i benen på många, säger Nina Eldh.
Gästerna fick småplock med skinka och lax i det nyligen restaurerade Bernadottegalleriet. Godsakerna sköljdes ner med bubbel eller juice.
Victorias gamle lärare, författaren Herman Lindqvist, var rörd efteråt:
– Det var verkligen roligt, därför att Daniel och Victoria verkligen älskar varandra. Det lyste om dem.
Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen Sven-Erik Österberg passade på att skämta med fästfolket.
– Jag frågade om de hade ångrat sig. Näej!, sa hon. Inte än, sa han.