Snälla, titta inte åt ett annat håll
Uppdaterad 2014-10-09 | Publicerad 2014-10-07
I kväll sänds sista avsnittet.
Kvällens program handlar om vägen ut ur ett medberoende. En väg som ofta är lång och kantad av skam och skuld. Hur kan man, går det ens, att sätta gränser mot någon som mår så uppenbart dåligt? Känslan av att vara ensammast i världen gör sig ständigt påmind, varför finns det ingen att prata med om det allra svåraste?
För tre veckor sedan hade ”Djävulsdansen” premiär. Det känns som tre år. Visst finns det ett före och ett efter. Plötsligt en hand i ansiktet i den svenska tystnadskulturen. Som att en miljonarmé av ensamma, tilltufsade krigare stått därute och väntat på upprättelse, avlastning. Plötsligt har skammen blivit mindre tung att bära. Det finns andra i samma situation. Nu kan vi prata om det.
Reaktionerna från tittarna har varit överväldigande, omtumlande, sorgliga...
Alla som chattat, mejlat oss privat, kommit fram på gatan och gråtit i förtvivlan över en alkoholiserad bror eller saknad mamma som inte hört av sig på 20 år.
Jag har pratat med tre unga tjejer som kallar sina pappor ”Amaronealkisar”. Med en kvinna på bussen som förlorade sin dotter till knarket för 20 år sen.
Hon är fortfarande ledsen, men mest arg. För att ingen pratade om det. För att det inte fanns någon hjälp att få. Som mamma. Och medberoende.
Ekonomin gick i botten. Lögnerna sköt i höjden. Hjärtat i halsgropen. Skulle han komma hem över huvud taget och vad skulle hon göra då? Man låser väl inte dörren för dom man älskar?
Vad händer nu? Hur tar vi oss ur detta yrvakna tillstånd som programmet och Aftonbladets serie satt i gång? Hur gör vi tillsammans ordet medberoende ”mainstream” och allmängiltigt?
Som anhörig är det jättesvårt att få rätt hjälp ute i landet. I Skåne och Norrland är det knappt ens lönt att försöka. Kompetensen är låg. Identifikationen svår.
Ingen har sagt att det kommer att bli lätt, för hur börjar man prata om något som det har tigits om i generationer? Vad säger politikerna? Lärarna? Läkarna? Det kommer att ta tid, men nu har vi i alla fall ett ord som vi kan samlas kring, medberoende.
Nu kan vi, nej nu måste vi prata om det. Riva sönder gamla tabun. Gå i första ledet för en ny öppenhet. Utbilda dem som kan säga till våra barn att det inte är deras fel att pappa super. Att mamma inte vill gå upp ur sängen. Med- beroendeproblematiken är utbredd. Och komplicerad.
Min förhoppning är att nästa gång en husläkare träffar en utbränd kvinna som är deprimerad, inte bara tar den enkla vägen bort från problemet. Det tar inte så många minuter extra att fråga hur någon har det hemma. Kanske finns det en djupare problematik som ligger bakom stressen och depressionen.
Min önskan är att de som är medberoende blir tagna på allvar och får adekvat hjälp. Min önskan är att vi orkar fråga den där extra frågan och inte väljer att titta bort med svar som: ”Ja, vem tar sig inte ett glas för mycket ibland.” För nu vet både du och jag att det bakom det där tappra leendet kan dölja sig en avgrund. För nu vet både du och jag att bakom de där ledsna ögonen kan det dölja sig en familj i spillror.
Halva Sveriges befolkning lever nära någon som har missbruksproblem. Se dig omkring och försök förstå vad det innebär. Din granne, din syster, den lille pojken i porten bredvid, kanske går de omkring om bär på en hemlig ballong fylld med skuld och skam. Det är vårt ansvar att sticka hål på den. Det är allas vårt ansvar att ordet medberoende blir mainstream. Titta inte åt ett annat håll. Jag ber dig.
Medberoende? Här kan du få stöd
Hit kan du vända dig för att få stöd:
Fråga din kommun om de erbjuder stöd för anhöriga till personer med beroendeproblematik- och/eller psykisk ohälsa.
När du behöver prata med någon:
Jourhavande medmänniska: 702 16 80
Jourhavande präst: 112
Sjukvårdsrådgivningen: 1177
Nationella hjälplinjen: 020- 22 00 60
För anhöriga till alkoholister:
Alkohollinjen: 020-844448
Co-anon för anhöriga till alkoholister och drogmissbrukare: http://coanon.se/
Anhöriga till alkoholister: http://www.al-anon.se
För anhöriga till drogmissbrukare:
Anhörigförening Föräldraföreningen mot narkotika (FMN) http://www.fmn.se/
Co-anon för anhöriga till alkoholister och drogmissbrukare: http://coanon.se/
För anhöriga till spelmissbrukare:
Stödlinjen för spelare och anhöriga https://www.stodlinjen.se/
För anhöriga till sexmissbrukare:
PrevenTell, nationella hjälplinjen: 020-66 77 88
DBK - behandlingsklinik för sexberoende och anhöriga http://dbksverige.se/
På flera håll i Sverige finns även olika typer av självhjälpsgrupper där du som medberoende kan få stöd och hjälp av andra i samma situation som du:
Självhjälpsgrupp för anhöriga/barn till alkoholister:
Al-anon och Alateen http://www.al-anon.se/
Självhjälpsgrupp för vuxna barn till alkoholister och från andra dysfunktionella miljöer:
ACA Sverige http://aca-sverige.org/wordpress/
Självhjälpsgrupp för anhöriga till drogmissbrukare:
Naranon http://www.nar-anon.se/
Självhjälpsgrupp för personer som lever i dysfunktionella relationer:
För barn:
Om du är under 18 år och mår dåligt av att dina föräldrar dricker eller tar droger:
* Berätta om din situation för en vuxen du litar på, du kan till exempel prata med skolsyster eller kurator i din skola.
* Om du vill prata med någon utan att berätta vem du är kan du ringa till barnens hjälptelefon BRIS: tel 116111.
Bra sajter för barn:
Trygga Barnen http://www.tryggabarnen.org
Maskrosbarn http://www.maskrosbarn.org/
Bris http://www.bris.se/
Rödakorsets ungdomsförbunds jourhavande kompis har en chattjänst på nätet: http://rkuf.se/vad-vi-gor/jourhavande-kompis/
UMO Ungdomsmottagningen på nätet http://www.umo.se/Alkohol-tobak-droger/Att-bo-med-en-vuxen-som-dricker-eller-anvander-droger/
Om du misstänker att ett barn far illa på grund av någon annans missbruk kan du göra en orosanmälan till socialtjänsten. Läs mer här: http://www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/barnsomfarilla
Vad har du varit med om? Berätta din historia för oss
Över en miljon vuxna svenskar är fast i missbruk.
Runt dem finns ett minst lika stort antal människor som drabbas.
Vi vill rikta ljuset på er. Vilka är ni, hur får ni hjälp och vad kan samhället och omgivningen göra annorlunda?
Vi är beroende av din historia. Hjälp oss att berätta.
Har du erfarenheter av medberoende?
Hör av dig till våra reportrar Eric Tagesson och Åsa Passanisi eller direkt till redaktionen.