Räddad efter 36 timmar i vatten

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-07-17

Klämdes fast i nationalpark – upptäcktes av turister

”Det var bara att ligga kvar. Mitt hopp var att människor kom förbi”, säger Carl-Gerard Nordén.

Carl-Gerard Nordén satt fastklämd i 36 timmar med vatten nästan till munnen.

– Jag vet inte om jag hade klarat ett dygn till, säger han.

”BENEN VAR FASTLÅSTA” Carl-Gerard Nordén satt fastkilad mellan stenar och stockar, med vatten upp till munnen. Han lyckades inte ta sig loss själv.

Det var i början av juni som olyckan var framme. Carl-Gerard Nordén, 60, från Umeå besökte Björnlandets nationalpark och gick ner till vattnet vid Angsjön.

– När jag vände mig om för att gå tillbaka trasslade jag in benen i en stock som låg där. Jag föll omkull och slog huvudet i en sten, säger han.

När Carl-Gerard Nordén vaknade till upptäckte han att han var fastkilad mellan stenarna och stocken med benen i kors. Han låg på sidan med vatten upp till munnen.

Helt fastlåst

– Jag var tvingad att hålla huvudet rakt upp för att kunna andas. Smalbenen var fastlåsta, det kändes som de satt fast med spännband. Jag försökte slita loss fötterna men det gick inte.

Under det första dygnet jobbade han med att försöka få loss fötterna för att kunna krypa till bilen men han fick ge upp.

– Det var bara att ligga kvar. Mitt hopp var att människor kom förbi, säger han.

Väntade på räddning

Problemet var att det var innan turistsäsongen och Carl-Gerard hade gett sig ut på en måndag, chansen var liten att någon skulle komma.

– Men någon hade varit där och grillat någon dag tidigare så jag hoppades att det skulle dyka upp fler. Jag tänkte "Kommer de inte idag så kommer de imorgon."

Men tiden gick och han blev tröttare och tröttare i nacken samtidigt som benen började domna av. Dessutom fick han vatten i öronen så att han inte hörde något.

– Jag var tvingad att luta på skallen för att få ut vattnet när jag ville lyssna efter röster, berättar han.

Hörde röster

På det andra dygnet kom äntligen de första ljuden av människor.

– Men jag var inte säker på att jag hörde rätt. Jag trodde det kunde vara inbillning. Jag ville ju så gärna höra något. Så jag låg där och lyssnade ett tag, säger han.

Till slut hörde han att det var flera olika nyanser och började ropa på hjälp.

– Men rösten var borta. Det blev bara en kraxning men det räckte.

Det var tre turister från Tyskland och två från Spanien som hade gjort en avstickare som hittade honom. Men det var inte en trevlig syn de möttes av.

Kräktes blod

– Jag hade kräkts blod över mig själv och mannen backade bakåt när han såg mig men jag ropade att jag levde. De lirkade loss mig och ringde en ambulans, berättar Carl-Gerard Nordén.

Det blev ytterligare tre veckor på sjukhus innan han fick komma hem. Han var nedkyld och helt uttorkad när han kom till sjukhuset. Fortfarande har han dålig känsel i fötterna och blåmärken på benen. Han är mycket tacksam mot turisterna

– Jag har tagit deras adresser och ska skicka brev och berätta att jag lever, säger Carl-Gerard Nordén.