”Det pumpar rejält med adrenalin”
Publicerad 2015-10-04
Christer Olsson och dottern Tove räddades av Sjöräddningssällskapet
Niogradigt vatten och inte en båt i sikte.
Christer Olsson, 48 och hans dotter Tove, 14 hamnade i sjönöd nedanför Tjörnbron.
– Jag tyckte att vi skulle försöka simma. Men det tyckte inte pappa, säger Tove Olsson Lewerin.
Det var en fin och vindstilla novemberlördag 2014. Under en längre tid hade Christer Olsson jobbat med att renovera en gammal racingkatamaran på fritiden.
– Jag hade lite problem med att få den att gå exakt som jag ville. Men jag hade kört ett antal testrundor, säger Christer Olsson.
Som snabbast hade han kört i drygt 79 knop. Nu ville dottern Tove gärna hänga med ut.
– Jag gillar fart och äventyr, säger hon.
”Vi flyger ut”
De hade hjälmar och flytväst när de körde ut ur hamnen. Tove filmade med sin mobilkamera.
– Vi ökar till 45-50 knop. Plötsligt blir det tvärstopp och vi flyger ut, säger Christer Olsson.
Katamaranen slog helt över och landade på Christers ländrygg. Han hamnade två meter under vattnet och minns tankarna som for genom huvudet när han tog sig upp till vattenytan. ”Tove, var är Tove?”
– När jag kom upp hörde jag henne frusta. Då visste jag att hon levde, säger han.
Han tog sig upp på den uppochnervända katamaranen och höll ögonkontakt och pratade med Tove, som landat en bit bort.
– Jag tyckte att jag var jättelugn men pappa sa efteråt att jag lät som en valross. Jag tog kanske tio simtag och kom fram till båten. Hela tiden höll jag mobilen i handen, fast den var ju stendöd, säger Tove Olsson Lewerin.
Försökte paddla mot land
Far och dotter satt uppe på katamaranen, som nu började ta in vatten. De försökte paddla mot land men strömmarna var för starka.
– Vi ställde oss upp och körde klassiskt vinkande, säger Christer Olsson.
En bilist på Tjörnbron, som senare visade sig vara Christers chef, såg dem och larmade. Likaså en man som var ute på en kajaktur.
Frivillige sjöräddaren Kalle Olsson var en i besättningen på räddningsbåten.
– Larmet sa att det var en kantrad eka. Vi lämnade kaj på mindre än tio minuter. När vi kom ut satt de på båten, som var halvt sjunken, säger han.
Både Tove och Christer tycker att det var först på räddningsbåten som de kände kylan och smärtan.
– Det pumpar rejält med adrenalin. Jag var så rädd också för det som skulle kunnat hända, säger Christer Olsson.
Vad var det som gjorde att det gick bra?
– Först och främst att någon såg oss. Det var nog ett bra beslut att vänta på båten istället för att simma. Sedan att Sjöräddningssällskapet kom så fort som de gjorde. De fick även upp båten, stor eloge till dem, säger Christer Olsson.
Tove Olsson Lewerin tycker i efterhand att det hela känns som ett äventyr.
Har det ändrat din syn på havet?
– Vatten är hårt, jättehårt. Folk som inte varit med om en båtolycka kan nog inte förstå. Jag var helt blåslagen. Och det är väldigt bra med flytväst, säger hon.