Tandlöst EU vågar inte ta till ”atombomben” mot Orbaniseringen
Att utnyttja demokrati för att inskränka densamma har blivit högsta mode i delar av Europa.
Det började med Viktor Orbans Ungern. Nu går Polen i samma upptrampade fotspår.
Utan att det är så mycket EU kan göra om man inte vill använda ”atombomben”.
EU är väldigt bra på att stifta lagar som detaljreglerar vad produkter får innehålla, hur länge en lastbilschaufför får köra i ett sträck och hur stor vargstammen i ett land ska vara.
Men när det gäller riktigt stora frågor som exempelvis flyktingströmmen till Europa eller vad som är grundläggande demokratiska värden gör fortfarande varje medlemsland som det vill inom rätt vida ramar.
Tandlösheten demonstrerades igen i dag. EU-kommissionen beslöt visserligen att granska om Polen åsidosätter EU:s grundläggande värderingar men inga konkreta sanktioner vidtas.
Regeringen rivstartade
När det populistiska högerpartiet Lag- och rättvisa vann valen i Polen i höstas rivstartade den nya regeringen. Man tillsatte sina egna trogna domare i författningsdomstolen. Man aviserade en ny lag som innebär att regeringen tar det yttersta ansvaret för den statliga radion och tv:n. Man ska kunna avskeda journalister som inte ställer upp på regeringens linje.
Tänk er att finansminister Magdalena Andersson går in och sparkar misshagliga reportrar som ställer obehagliga frågor till henne så förstår ni konceptet.
Ungersk trend
Lag- och rättvisa vann valet och har i så motto ett folkligt stöd för sin politik. Men besluten som de fattar med sin demokratiska makt inskränker yttrandefriheten och demokratin. En utveckling som blivit en ny trend.
Inom EU började det för några år sedan när Ungerns premiärminister Viktor Orban kopplade ett järngrepp om media och rensade i domarkåren.
EU reagerade först långsamt men sedan med allt större irritation mot Ungern. Men utan att på allvar försöka stoppa utvecklingen. När Orban nyligen besökte Polen kallade han EU en hund som skäller men inte bits. Tyvärr inte en helt felaktig beskrivning.
Putin inspirerar
Orban kopierade i sin tur rätt mycket av det som Vladimir Putin gjort i Ryssland. Putin vann varje val med stor marginal men använde sin makt till att likrikta samhället, göra det svårare för oppositionen att arbeta och nedmontera det embryo till demokratiskt civilsamhälle som växt fram efter Sovjetunionens kollaps.
Ryssland är inte ens påtänkt för medlemskap i EU så där kammar unionen noll med sin kritik. Ett land som gärna vill komma in i EU men som också kopierat Putin är Turkiet. President Tayyip Erdogan försöker få mer och mer makt samtidigt som han byter ut domaren och låter kasta kritiska journalister i fängelse. Han gör det med folkets goda minne som i varje val ger honom och hans milt islamistiska AKP fortsatt förtroende.
Starka ledare
Förmodligen är det ingen slump att de flesta länder som urholkar demokratin saknar en längre demokratisk tradition. Ungern och Polen stod båda under Sovjets tumme före Berlinmurens fall och befolkningarna har efter en initial entusiasm haft svårt att anpassa sig till västvärldens liberalism i sociala och ekonomiska frågor. Turkiet är en gammal militärdiktatur.
Till det ska läggas tidsandan. Det verkar finnas en enorm fäbless för starka ledare just nu. Män som pekar med hela handen. Demokrati är jobbigt. Det tar tid innan besluten fattas. Folk käbblar. Bättre med en som bestämmer verkar många människor tycka.
Svårt bli utkastad
Men på ett EU-land ställs vissa demokratiska grundkrav vilket är ett av skälen att Turkiet i nuläget inte har en chans att bli antaget. Svårare är det med länder som Ungern och Polen som redan är med. Att kasta ut dem ur EU är nästintill omöjligt.
Den yttersta sanktionen kallas ”atombomben” eftersom den anses vara extrem och därför aldrig tagits till och sannolikt inte kommer att göra det i Polens fall heller. EU kan ta ifrån ett land rösträtten och därmed mobba ut det. Dit är det väldigt långt.