USA:s vård – sjukast i hela världen
Allt amerikanskt når till slut Sverige.
Låt oss hoppas att sjukvårdssystemet är ett undantag.
Annars ligger vi illa till.
Efter att ha sett filmaren Michael Moores senaste dokumentär ”Sicko” – svensk premiär på fredag – frågar man sig om hans beskrivning verkligen kan vara sann.
Med egna erfarenheter av amerikansk sjukvård är jag böjd att tro det.
Jag hade vaknat mitt i natten i New York av att 3-årige sonen hostade som en hund. Tog en taxi till Mount Sinai Hospital på östra sidan av Central Park.
Mottagande sköterskan var inte ett dugg intresserad av barnets hälsa. Hon ville åt min plånbok.
En lång stund ägnades åt att fylla i försäkringsinformation (medan sonen väsande försökte få luft och hostade om vartannat). Först sedan jag bevisat att jag kunde betala fick vi ta plats i väntrummet.
Tvingades sälja sitt hus
Nån timme senare dök en läkare upp. Undersökningen tog några minuter: falsk krupp. Sonen fick illasmakande medicin i en plastmugg.
Jag fick notan i handen. 5 000 kronor.
Hade jag inte kunnat betala hade sonen fått gå därifrån med sin krupp.
Min historia är ren rutin och platsar inte i Moores film.
Här handlar det om paret som var tvungna att sälja sitt hus och flytta in i ett rum i dotterns källare för att ha råd att betala sjukhusräkningarna.
Om mamman vars fyraåriga dotter dog i hjärtstillestånd därför att försäkringsbolaget vägrade betala vården på det sjukhus dit mamman tagit dottern med akuta feberkramper.
Om hustrun som såg sin man dö i cancer för att försäkringsbolaget vägrade godkänna den vård läkarna rekommenderade.
Om hur sjukhusen dumpar patienter som inte längre kan betala. De dumpas utanför härbärgen som drivs av välgörenhetsorganisationer.
50 miljoner står utanför
För i världens rikaste land finns det en sak man absolut inte ska bli – sjuk.
USA har ingen allmän sjukförsäkring. Var och en måste försäkra sig själv.
50 miljoner amerikaner har ingen sjukförsäkring alls. De chansar, har inte råd eller godkänns inte av försäkringsbolagen. Men det är inte om dem Moores film handlar.
Garanteras ingen vård
Han tar upp de 250 miljoner som har sjukförsäkring – de flesta via arbetsgivaren – men ändå inte kan känna sig säkra på att få rätt vård.
I USA är det nämligen inte läkaren som bestämmer utan försäkringsbolagen.
Om läkaren konstaterar cancer hos en patient är det inte bara att sätta in cellgiftsbehandling. Först måste försäkringsbolaget godkänna åtgärderna.
Bolagen drivs som vinstgivande företag. De använder alla kryphål för att slippa betala.
I filmen intervjuas tidigare anställda på bolagen som vittnar om hur de tvingades neka minst var tionde försäkringstagare. Den som svarade nej flest gånger fick högst bonus.
Clinton vill förändra
Drabbas du av olycka får du klara dig själv. Kollektiva skyddsnät betraktas som socialism.
Vården är förstklassig. Men bara om du kan betala.
Moore la ut en fråga på sin hemsida. Han bad folk berätta om sina erfarenheter av sjukvården. På en vecka fick han 25 000 mejl.
En fingervisning om att en allmän sjukvårdsförsäkring blir en av de stora valfrågorna inför presidentvalet 2008.
I början av 90-talet höll Hillary Clinton på att torpedera sin politiska karriär genom att föreslå en radikal sjukvårdsreform. Då var USA inte moget. Den här gången är landet det. Hillary har redan lagt fram ramverket till en reform.
Får gratis vård – på Kuba
Säkert överdriver Moore här och där. Hans rosenröda bild av den fria sjukvården i Europa känns falsk.
Men vissa avsnitt i filmen är politiskt sprängstoff.
Som en grupp räddningsjobbare från terrordåden den 11 september som inte får någon vård för sina luftrörsproblem. Inte därför att USA inte kan ge den utan därför att de inte kan betala. Moore flyger dem till Kuba där de kliver in på ett sjukhus och får förstklassig vård. Gratis.
USA:s värste fiende ger fri sjukvård till människor Amerika betraktar som hjältar men ändå vägrar vård.
Sjukare än så blir det inte.