”Det är egotrippat och banalt”

Staffan Heimerson

Aftonbladets Staffan Heimerson recenserar Edward Boms Vinter i P1

helskärm

Mina förväntningar var stora, när jag i dag skulle lyssna på Vinter i
P1. En prisad person som beskriver sig som gastronom och
kulturhistoriker och genom hela sitt program tänker tala
matupplevelser kan helt enkelt inte bli annat än en festmåltid. (Jag
spisade själv lammkorv med linser med jag lyssnade och drack ett glas
ung och kraftfull Côte du Rhone).

Men jag blev besviken på Edward Blom. Jo, han besjunger den magiska
sillen (med bärnstensfärgad brännvin). Han är trovärdig, när han talar
om sparris och kroppkakor. Han kan sina saker, när han skildrar
grisknorrar, buffeltestiklar och lammögon.

Han är lysten och kunnig. Han har stor erfarenhet och god smak.

Men ändå - det blir bara ett mekaniskt och manierat rabblande av
rätter och spritsorter och restaurangbesök. Det är egotrippat och
banalt.

Trots att Blom på bild utstrålar rund, glad, gammalmodig jovialitet
(han ser ut som borgmästare Mårten Sjökvist avporträtterad i
Grönköpings Veckoblad) har han en ganska opersonlig framtoning. Han är
platt; han har bättre diktion när han sjunger sin låt ”Nu lagar vi
Julen”.

Det finns äkthet, när han skildrar intensiteten i en smakupplevelse:
njutning, ren salighet. Ostron ger festkänsla och erotiska
associationer. Han är akta krogkonnässör när han prisar Pizzeria
Venezia, Prinsen, Pelikan. Frasen ”fina kaniner” låter som poesi
liksom ”stora mängder ljuvlig sås”.

Han har ett sensuellt förhållande till persiljejärpar och kroppkakor,
doftande rågbröd och skinka med mimosasallad. Med en gnutta självironi
erkände han en överdriven passion: ”I flera år flamberade jag allt…”

Ostar för honom till himmelriket. Han visar skamlös aptit och
godiskänsla och har god smak, när han nämner Paul Bocuse i Lyon som
världens bästa krog.

Ja, Blom som person är ett motgift till den annars så härskande
bantarkulturen. Hans låtval var kul.

Men i sitt tal var han för ivrig. Han läser ansträngt. Det blir
styltigt. En paus då och lite eftertänksamhet hade suttit väl.