Saabs vd: Så ser vi till att Ukraina kan vinna

Niclas Vent

För att slå Ryssland måste vi bygga mer vapen än dem.

Men två år in i kriget har varken Sverige eller Europa tagit de beslut som behövs.

Saabs vd Micael Johansson ser bara en lösning: Staten måste kliva in.

– Det måste vara ett handslag mellan politiken, staten och näringslivet, säger han.

Uppskattningar i väst indikerar att Ryssland går mot en produktion om 4,5 miljoner artillerigranater i år.

Europa och USA väntas nå 2,45 miljoner – drygt hälften.

Det kommer att ge Ryssland initiativet i kriget under början av 2024, skriver analytikern Jack Watling på den brittiska tankesmedjan Rusi:

”När lagren sinar, avgörs förmågan att upprätthålla Ukrainas krigsinsats av hur Europa kan öka sin produktionskapacitet.”

Hans slutsats är enkel:

Om vi inte bygger mer, kommer Ukraina att förlora.

”Gör vi tillräckligt?”

Micael Johansson har som vd för Saab och vice ordförande i Europeiska Försvarsindustriföreningen (ASD) god inblick i industrins förutsättningar.

Hans eget företag håller just nu på att fyrdubbla sin produktionen av understödsvapen – Carl-Gustaf, AT4 och NLAW – och ammunition till dessa.

Från 100 000 enheter om året före kriget i Ukraina, till 200 000 nu och 400 000 under nästa år.

– Vi gör saker. Men det som oroar mig är: Gör vi tillräckligt? Vad är egentligen den målbild vi ska möta? Och den är inte riktigt tydlig, säger Micael Johansson.

Två vägar framåt

För att möta behoven kan man göra på två sätt, säger Micael Johansson.

• Antingen bygger företagen upp orderstockarna med nya beställningar från staterna, men utan långsiktiga garantier. Då lägger företagen ordrarna längst bak i kön, och levererar i den takt det går. Företagen kan använda egna medel för att bygga ut kapaciteten till viss del, men det kommer inte att bli i takt med de upplevda behoven.

Det är så försvarsföretagen har gjort hittills.

Därför har leveranstiderna skjutit i höjden.

Vill man ha en ny bandvagn från Hägglunds i Örnsköldsvik i dag får man vänta till 2030.

Likaså om man vill ha en spränggranat från Nammo i Karlskoga.

• Alternativet är att aggressivt bygga upp ny produktionskapacitet, för att kunna möta behoven snabbare.

Det är dock ologiskt för företagen.

Varför investera dyrt i fabriker, mer personal och nya komponentflöden – bara för att bli klar med beställningarna snabbt och stå med tomma orderböcker fortare?

– Det har skett bra saker när det gäller beställningsvolymen. Absolut. Bara man följer våra kvartalsrapporter så kan man ju se att vår orderingång ökar. Det är inte bara från Sverige naturligtvis, utan från många länder. Men den ökar ju så att säga kortsiktigt. Långsiktigheten saknas fortfarande, säger Micael Johansson.

Lösningen: Ett handslag

Efterfrågan på vapen har historiskt varit minst sagt skiftande. Just nu kan Saab räkna med god orderingång under överskådlig tid. Men efterfrågan kan gå ner igen. Då vill man undvika att bli sittande med nya, dyra fabriker som plötsligt står tomma och personal som måste sägas upp.

Det som behövs är ett handslag mellan industri och politik, enligt Micael Johansson.

Ett avtal om att man över tid inte ska gå ner under en viss volym, eller ett visst antal människor i ett kompetensområde. Eller att vissa fabriker ska bibehållas, oavsett vad.

– Industrin är oftast väldigt beredd att ta risk i det här, men det måste finnas någon form av statligt åtagande över politiska mandatperioder.

helskärm

Företagen behöver helt enkelt statliga garantier, menar han.

– Till slut måste det ju handla om ett ekonomiskt åtagande, säger Micael Johansson.

– Hamnar vi industriellt i ett problem därför att marknaden i övrigt skakar, så måste staten säga: Det här ska vi hålla vid liv. Vi beställer av er och lägger i lager, eller vi jobbar tillsammans med ett omsättningslager som vi lovar inte kommer under en viss nivå, och ni får använda det lagret för export, så länge ni har en marknad som funkar. Det är den typen av åtagande.

Har du några indikationer på att det kommer hända i närtiden?

– Det finns goda intentioner. Man inser att man behöver göra det här och skapa en helt annan nivå över tid. Så jag tror att det kommer att hända. Det tycker jag att flera uttalanden här i Sälen har visat på också. Men man kan tycka att takten är lite för långsam. Efter två år av krig så har vi inte det här på plats. Vi jobbar som vanligt, med mer orderingång. I stort är det så.

”Jättebra att höra”

Vi träffar Micael Johansson under Folk och försvars rikskonferens i Sälen, där Socialdemokraterna presenterade ett förslag just om statliga garantier till försvarsindustrin.

– Det var ju jättebra att höra att Magdalena Andersson tänker i de här banorna, säger Micael Johansson.

– Ingen mer än jag skulle vilja att vi fattade de här besluten snabbt och så kör vi. Det är naturligtvis lite lättare att fatta investeringsbeslut och riskbeslut i ett företag, än i det politiska systemet som måste ha samsyn och överenskommelser. Det har vi full respekt för.

Fler problem kvarstår

Men även om staten och industrin enas, har försvarsindustrierna i Europa praktiska svårigheter med att öka produktionen. Flera huvudleverantörer kanske till exempel använder samma underleverantör, vilket skapar flaskhalsar när flera vill skala upp samtidigt.

– Man måste komma ihåg att man kommer från någon form av fredstida perspektiv på produktionskapacitet, lagerhållning, leveranstider och ledtider. Vi har jobbat upp våra leverantörskedjor på ett sådant sätt så att de i alla stycken inte är helt resilienta, om man ska säga så.