Valet i Israel kan rasera fredshoppet
Vill israelerna verkligen ha fred?
Efter högerns kraftiga framgångar i valet är frågan berättigad. Ett resultat som sätter krokben för Barack Obamas medlingsplaner.
Oavsett om Kadimapartiets Tzipi Livni eller Likuds Benjamin Netanyahu blir ny premiärminister kan man säga en sak om chanserna till fred med palestinierna.
De har inte precis ökat.
Med sitt valutslag har israelerna visat att de vill ha mer av hårda tag.
Hoten skrämmer
Rädslan inför hoten från Hamas, Hezbollah och Iran har varit avgörande för väljarna snarare än viljan till fred.
Hur Barack Obama ur dessa grumliga vatten ska lyckas vaska fram en fredsöppning kan åtminstone jag inte förstå.
Även om mittkandidaten Tzipi Livni enligt de första resultaten lyckats bättre än väntat blir hon beroende av högerextremisten Avigdor Lieberman eller höken Netanyahu om hon skulle få uppdraget att bilda en regering. Båda företräder partier som efter Gazakriget inte vill ge bort en tum mer ockuperad mark till palestinierna. Inte ens förhandla.
Barak – store förloraren
Arbetarpartiets Ehud Barak är den stor förlorare. Liksom det israeliska valsystemet som gör det omöjligt att få till starka regeringar. En möjlig tolkning av resultatet är att israelerna vill ha fred men förlorat hoppet.
De senaste två krigen, i Libanon och Gaza, har gjort väldigt tydligt att inte ens två skilda stater kan garantera Israels säkerhet. Vad är det som säger att palestinierna snart inte har raketer som kan träffa huvudstaden Tel Aviv från både Västbanken och Gaza?
En fysisk gräns är inte längre något absolut skydd.
Så hur ska en fredlig lösning se ut då?
En svår nöt att knäcka för Barack Obama som redan satsat hårt på att försöka uppnå det mirakel i Mellanöstern som en rad amerikanska presidenter misslyckats med före honom.