Alibit – en knarknatt

Oisín Cantwell

Pilotens egen berättelse är virrig – men det binder honom inte till värderånet

Helikopterpiloten köpte knark, irrade runt och kan ha träffat en av de medåtalade, men det var för att diskutera vindkraft eller möjligen kokain.

Den virriga berättelsen om natten då kuppen genomfördes faller samman bit för bit.

Men lyckas åklagaren verkligen binda honom till rånet?

Så vad gjorde du tidigt på morgonen den 23 september förra året?

Det är den sjätte rättegångsdagen och åklagare Björn Frithiof ägnar timmar åt att fråga ut den 35-årige piloten, propert klädd i mörk kavaj.

Tja, inte landade han en helikopter på taket på en värdedepå i varje fall.

Faktum är att han köpte knark av ”Tjej-Kalle”. Körde runt en del i Stockholm. Krockade med sin bil. Tog sig möjligen till Täby. Stötte på några bekanta, som beklagligt nog rånade honom.

Hur mycket blev du rånad på? vill åklagaren veta.

– Drygt fyra tusen, tror jag.

Av vilka?

– Det vill jag inte säga.

Borde du inte prata med din advokat om detta? Det är ju bra för dig att vi kan hitta människor som styrker din berättelse, fortsätter åklagaren.

– Jag är livrädd för dessa människor.

Jag kommer på mig själv med att undra över när de lömska kineserna som kidnappade Mats Alm ska göra entré.

Och fortsättningen visar sig vara en godbit för den humoristiskt lagde.

Visst kan han ha träffat en av de medåtalade några timmar efter kuppen. Men det var för att diskutera vindkraft. Eller om det var för att köpa mer knark. Elva månader sedan ju, svårt att minnas.

35-åringen är marknadschef och frilansande, framgångsrik tv-producent. Onekligen en hyfsad karriär, han borde enligt all kriminologisk erfarenhet inte vara åtalad för grovt rån.

Men han är utbildad helikopterpilot och tros på goda grunder vara inblandad i kuppen.

Han gör det inte lätt för sig i säkerhetssalen med sin hopplösa berättelse.

Åklagaren satsar på att smula sönder trovärdigheten. Det är svårt att hävda att han misslyckas.

De blir irriterade på varandra flera gånger, juristen och den misstänkte. Höjer röster, snäser.

Pappa sitter på åhörarläktaren. Antecknar det mesta av vad som sägs. Han är säker på att hans son är inte är inblandad.

Och vem kan hävda att han har fel? Det är tillåtet att presentera konstiga historier. Konstiga historier saknar bevisvärde.

Alm kom ju undan med sina kineser. Det finns fler exempel.

Först framåt tre på eftermiddagen, sedan rådman Catarina Barketorp tagit åklagaren i örat, nådde vi fram till bevisen.

35-åringens dna har hittats på helikopterns gps. Samt på några buntband som återfanns i värdedepån.

Piloten blir plötsligt glasklar i sin argumentation. Det är uppenbart att han förberett sig väl. Han har skrivit upp stolpar, han pratar fort och hänvisar till olika sidor i det tjocka förundersökningsprotokollet.

Han har ju flugit den helikoptern hur många gånger som helst. Inte undra på att de hittar spår efter honom.

Och nog är buntbanden hans. De låg kvar i helikoptern efter ett filmjobb han gjorde. Rånarna måste ha hittat dem.

Det kommer inte bli lätt för rätten att komma fram till att denna förklaring är totalt orimlig.

Och i sin slutplädering kommer Leif Silbersky än en gång ta fram sitt bästa kort:

Förhöret med den unga kvinnan som mystiskt försvann ur utredningen.

Hon som såg piloten på nära håll och som har gett polisen ett signalement som inte alls stämmer in på den åtalade mannen.